Jag sitter och filosoferar lite. Tänker på att jag faktiskt befinner mig på livets andra planhalva. Vid närmare eftertanke så är det konstaterandet inte särskilt tilltalande.
Jag tänker osökt på min 16-åriga dotter. Att hennes liv precis har startat. Och det med buller och bång.
Hon träffade sin första "riktiga" kille för några månader sen. Och han bor ju på Gotland. Så det blir många flygresor dit. Eller han hit. Jag åker som en babian mellan hemmet och Arlanda.
Vi drog iväg till Spanien en vecka. Vi kom hem, hon gick ut nian och var vackrast på balen.
Flera resor fram och tillbaka till Gotland.
Vi åker till Grekland. Vi kommer hem. 12 timmar senare drar hon en vecka till Öland med tjejkompisarna. Kommer hem.
Nästa morgon bär det i väg för en vecka till Gotland. Kommer hem. Med pojkvännen. Han stannar en vecka.
Morgonen efter, d v s i morse, sticker hon i väg till Saint Tropez med bästa kompisarna (och ett föräldrapar givetvis) och ska vara där en vecka.
Fy farao vad jag vill vara 16 igen.
Eller inte. Verkar jobbigt med att packa väskan varje vecka. Så jag stannar nog där jag är. Och blir äldre. På vägen till och från Arlanda...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar