Vadå fördomar!

I går var vi på dubbelt 40-års kalas. Hos våra grannar. Ett par, som vi inte känner så bra. Ett par som vi lagt in i facket "verkar trevliga". Så vi blev lite förvånade när inbjudan kom.

Jag gillar inte att träffa nya människor. Alltså inte i stora grupper. Gudskelov så var ett annat grannpar inbjudna, så jag var någorlunda lugn.

Planen var att gå dit. Vara trevliga och äta en stund. Och gå hem. En promenad på 8 meter från tomtgränsen.

Nu visade det sig att det blev väldigt roligt. Det blir ju alltid så, när man inte har några förväntningar.

Men. Folk är intressanta. Här är då ca 45 vuxna människor i samma ålder, och några äldre. Först hälsar man. En timme senare så kommer den klassiska frågan;

"Vad jobbar du med då?"

JAG VET ALDRIG VAD JAG SKA SVARA!

Svarar jag "egen företagare", så får man naturligtvis följdfrågan "med vadå?". Och så ska man förklara. Och förklara. Och det låter som man är på skrytsafari. Jag tycker att det är jobbigt.

Så när en kvinna ställde frågan till mig, så flög fan i mig;

"Jag jobbar på ICA."

"Jahaa. På HK då, eller?"

"Näe, jag sitter i kassan här nere på Smelivs." Sa jag.

Efter en "artighetsminut" så var jag inte intressant längre. Det var förresten inte ens en minut. 20 sekunder. På sin höjd.

OCH VAD FAN ÄR DET FÖR FEL ATT SITTA I KASSAN PÅ ICA DÅ'RA? Ville jag säga.

Men. Bortsett från det så var det kalastrevligt. Min plan att vara hemma vid 21-rycket glömdes bort. Vi kom hem 01.00.

Och nu ska vi träffas oftare. För det visade sig att dom, i synnerhet kvinnan, var sjukt jävla roliga.

Och jag ska jobba på ICA varenda gång folk frågar mig vad jag gör.