När katten är borta...

Ja, det går ju f-n inte att hålla sig härifrån. Måste skriva lite..

Jag jobbar ju som en galning just nu, med förberedelser inför mässan. Då och då så passar jag på att fortsätta bygga vår hemsida. Eller fylla på med artiklar, rättare sagt.

Denna hemsida köpte vi i november förra året. Tänkte att det skulle ta en p-sskvart att få den klar. Har ju aldrig gjort sånt här förut, men "det kan ju inte vara så svårt".

Det är det inte. Men det tar tiiiiid. Plinka, plinka, plinka. In med bilder, in med beskrivning, in med pris, koppla kategorier, se till att "vanliga" besökare inte ser priser.

Och så vidare.

Började jobba med detta först i april. Lite grand. Väldigt lite grand.

I juni började det brinna lite. Nu brinner det utav helskotta. Vi bestämde att lansera sidan i samband med starten av mässan den 30:e augusti.

Och vi bestämde också att skicka ut en kundinbjudan till mässan, tillsammans med våra nya fräscha broschyrer (som jag då inte gjorde, bara placering och korrläsning.)

I går skulle vi börja printa ut dessa inbjudningar. Som jag har gjort. Som är sååå fina. Som har exakt så mycket text som får plats. Som är planerad in i minsta detalj med bilder och text. Precis när jag sitter och väljer antal, så kommer maken förbi och säger:

"Ska vi inte lägga till en liten rad om att vi nu öppnar nya hemsidan?"

Jag försöker komma med argument, såsom att det inte finns plats. Att det inte finns tid för att disponera om allt. Och så vidare.

Men jag fick ge mig. Så jag smög in en liten text om detta. Avslutade texten med "..och om ett par veckor kan du lägga dina beställningar via den..."

Tänkte alltså att jag köpte mig ett par veckors frist.

Nåväl. Jag sticker hem som vanligt. Leker lite, lagar mat. Och nu, under Bollibompa, tänker jag att jag ska starta upp min dator och förbereda för kvällens arbete. Av en händelse så laddar jag först ned mailen, och sen går jag in på vår nya hemsida. Som då inte skall ligga för allmänheten. Som är klar till 50%. Och vad ser jag?!

Först ramlar det in en mailkopia från maken till vår webbhotel-host. Där han ber dem peka om gamla sidan till den nya.

Jag får en mindre hjärnblödning! Nu ligger sidan ute för alla. www.igt.se Den är långt i från färdig. Jag ringer maken och frågar vad i h-e han håller på med.

"Jamen, jamen, det är ju lika bra att vi gör så här redan nu. Så kanske det går fortare."

FORTARE! Läs: så hustrun verkligen måste jobba ihjäl sig!

Jag tror faktiskt att jag bryter ihop.