Åker till IKEA. Inte ett alltför smart drag. Men var tvungen. Efter att ha pillat, dragit, lyft på allt i hennes väg, så bestämde hon sig för att hon skulle sitta i baksätet på vägen hem. Dessutom på min nyinköpta huvudkudde.
-Skulle inte tro det. Sa mamman.
Gap och skrik.
Efter ett antal fria val så sätter sig mamman bakom ratten, startar bilen och drar i väg.
Utan 4-åringen.
4-åring får panik. Mamman stannar bilen 50 meter längre fram. 4-åringen kommer rusande, öppnar dörren och kastar sig upp på hennes stol. Det tog 5 sekunder.
Lätt som en plätt. Mamman hade ingen ångest alls.
4-åringen hade lovat att sova på vägen hem från IKEA. Mellan våra stolar ligger en dvd-film. Det ska pillas,öppnas och stängas. Pillas, öppnas och stängas.
Mamman frågar då: "hur går det med din sovning hörrudu", och hör hur den gamle svenskläraren vänder sig i sin grav.
4-åringen svarar först att "det går bra". Sen stänger hon sina ögon. Hon fortsätter samtidigt att öppna och stänga filmfodralet.
En stund till går.
Mamman frågar igen, något irriterad, hur sovningen går.
4-åringen svarar, blundande:
"Men mamma, jag sover ju. Det är kroppen som är vaken. Och varför måste du prata med så stora bokstäver?"
Jahapp, och vad svarar man på det då?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Haha! Mina två äldsta döttrar (som är vuxna nu)kan vittna om den skräck dom kännde /:)/ när vi, två trötta slitna föräldrar tvärnitade bilen, vände våra matta men ilskna blickar mot de två monstrena i baksätet och bad dem mycket bestämmt att stiga ut ur bilen!!...visserligen var det minst femtio mil hemifrån så skräcken kanske hänger ihop även med det. Kanske?
Det värsta är att jag inte kommer ihåg om det hade någon effekt just då, blev dom tystare och lugnare eller?? Vi fick iallafall utlopp för vår ilska ;)
Jösses! Ja du ser, de finns fler hemska föräldrar. Skönt att veta! Jag hade lite dåligt samvete, men å andra sidan så hade det full effekt.
Till saken hör att den här damen måste man vara extra tuff mot, annars tar hon över helt...
Ha ha, jag bara skrattar. Vad annat kan man göra?
Jag vet hur det är :) har varit där själv, med en av de tre barnen mer bestämd/envis än de andra två. Dom var mer busiga och fartiga:). Jag tycker att det är jättebra med bestämda småtjejer MEN varför hela tiden?? Och varför hemma??;)
Ibland/ganska ofta blev jag lite matt -Det ÄR JAG som bestämmer! blev mitt mantra när jag tvivlade :)och tvivlade, det gjorde jag sååå ofta.
anonym var jag :)
Haha! Man svarar ingenting ... bara konstaterar att man själv fått ett eko ;)
Hehe, så har jag också gjort. Storebror vägrar åka med och VILL att vi ska åka utan honom. Tills han inser att jag faktiskt kan åka iväg. Fast jag har inte kommit 50 meter, max 10. :o)
Svårt när man sover och kroppen är vaken och mamman pratar med stora bokstäver. :D
Christina: jävla lustigkurre! =))
mamma P: Helt ärligt så är hon mig övermäktig ibland. Och jag är rätt tuff. Men, som alla barn, så vet hon exakt när det är rätt läge. För allt.
Skicka en kommentar