Tonåringen befinner sig hos sin far.
Och tack för det eftersom jag därmed kan sova i hennes säng i väntan på att chäääfen för DUX ska komma hit med en ny madrass.
Nåväl.
Tonåringen ringer och jag berättar att maken är sjuk.
Hon börjar asgarva.
Här är det lätt att tro att det är en elak unge jag har, men hon har varit med i ett antal år.
"Vadå, har han 37,8, eller?"
Jag talar om för henne att han redan nu meddelat att han är för svag för att jobba i morgon.
Nu skrattar hon så att telefonen åker i golvet.
"Mamma, usch vad vi är elaka. Tänk när han blir sjuk på riktigt, alltså allvarligt sjuk, då kommer vi ju inte att tro på honom och då kanske det är försent."
Så vi bestämmer oss för att ta det här på största allvar.
Jag lägger på och tänker att jag nog ska gå upp till sjuklingen om en stund och fråga om han behöver något.
Men först ska jag måla klart. Och hämta upp alla julprylar. Och äta söndagsmiddag hos mamma.
Sen.
Sen ska jag ta på mig sjuksyrrestassen.
Han är ju trots allt en älskad make.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Du vet när det är allvar. Då piper han på ett annat sätt. Det gjorde min gubbe när han fick en hjärtinfarkt för snart 6 år sedan 42 år gammal. Men då var ambulansen på plats inom 8 min. Så har man en driftig tant, så händer det saker när det ska hända. Tarja .ps mina tjejer säger samma sak som din dotter, när jag skickar sms om att gubben är sjuk :-)ds
Jag vill bara säga att jag också gör slut med sig om du pyntar innegran idag.
Bara så att du vet.
Vissa saker GÖR man inte.
Ja vad gör man inte för den man älskar;)
Har förstått på pikarna om innegranen att du gillar att pynta tidigt. Tänkte bara tala om att du inte är ensam. Men eftersom gubben spjärnar emot så har vi kompromissat fram att den ska upp kvällen innan Lucia.
Jag tar igen den förlusten med att smyga in lite prydnader varje dag från och med första advent. Lagom till uppesittarkvällen så är fem kartonger pynt uppe, däribland ca 200 tomtar med tillhörande byar.
Till granen har jag ytterligare fyra stora kartonger med pynt sorterat efter färger och material. Sen är det ju alla ljusslingor och gröna girlanger.
Det är lika roligt att pynta varje år. Sedan är det lika mycket svordomar när "skräpet" ska ner igen.
Vilken lättnad, att du tänker ta på dig syrrestassen och ta hand om sjuklingen.
Tänk om stackarn ligger där uppe i duxen och svinar sig, alltså har fått svininfluensan och du går omkring och tycker att han är en mes. (Jo, man kan få fast man är vaccinerad, fullt skydd får man först efter två till tre veckor)
Bloggen bleve ju aldrig den samma utan gnället om älskad make/hatad chef.
Markattan, håller tummarna för att du ger "hårdingen" en fin behandling. A sponge bath har jag förstått att sjuka män gillar...
Käraste Markattan: Nu är det ju över en månad sen vi sprutade oss så det vore väl fan om han inte är skyddad! Ähh, det är en vanlig febertopp.
Tarja: jag hoppas du har rätt!
Jupp: Granfan kom inte upp. Det står en fåtölj i vägen. Mer om det sen.
Malin J: Japp, i normala fall åker rubbet upp första advent. Detta eftersom jag är uppvuxen med att fira jul extremt sparsmakat. Det har därmed slagit över åt andra hållet..bara för att få en lååång jul. Allt åker ned igen nyårsdagen.
Sjuk sambo och inget julpynt, dom är verkligen döende när dom får feber. Tur att det inte är han som föder barn i denna familjen, illa nog att han gnäller värre än 4-åringen, orkar inte återuppliva honom 5 gånger i veckan under 9 månaders tid.
Vilken tur då.
Då kan du kavla upp ärmarna och tvåla till ordentligt. Har hört att scotch bright river gott.
Markattan
Mona. Du ser det som att en fotölj står i vägen.
Jag ser det som en klar fingervisning med hela handen från Gud att nu jävlar får du ge dig.
Om tre veckor kommer fotöljen ha flyttat sig som i trolleri - vänta och se. ;-)
Skicka en kommentar