När man inte finns.

För ett år sen var jag med i en bloggtävling och vann då ett 13 månaders fritt mobilt bredband från Glocalnet.

Jag har aldrig använt det och har dessutom förlagt det någonstans.

Förvisso tacksam för vinst, men en trogen Tele2-användare. Och eftersom jag är så ordningsam, så skrev jag en uppsägning i förväg. Den har hängt på anslagstavlan sen i januari. För om jag hade missat den 3 månader långa uppsägninstiden så hade jag varit torsk.

Skickar således in detta i mitten av oktober.

Idag ringer deras kundtjänst och talar om att jag inte finns. Någonstans. Bra så, tack hej. Typ.

Inser att något är skumt här och har ingen lust att åka på att betala ett årsabonnemang för något jag aldrig skulle använda, så jag ringer upp dem igen. Hamnar hos nån annan som säger samma sak men ber mig ringa huvudkontoret.

Växelbönan förstår ingenting och vill hänvisa mig tillbaka till kundtjänst.

Jag är ganska gammal så det där tricket gick jag inte på. 25 minuters väntan och prat med fel personer resulterar i att jag får en jävla brinning. En sekund senare har jag marknadschefen i luren, som ber mig maila in uppsägningen till henne, så bekräftar hon den.

Kan ni vara snälla och påminn mig om att jag ska tacka nej till eventuella tävlingar framledes.

...i alla fall om det ingår "gratis" bredband.