Fars Dag och andras bajs.

Som traditionen bjuder så brukar jag och talibanen smyga upp, fixa frukostbricka och uppvakta maken.

År efter år.

I morse vaknar jag tidigt och smyger ned. Tänker att talibanen kommer när hon vaknar.

Det går en stund och sen hör jag golvknirr i hennes rum. Fram och tillbaka. Tiden går. Jag sitter i vardagsrummet som ligger under vårt sovrum och hör inget knirr där, så jag undrar vad som händer när jag inte hör några steg i trappan.

Nån minut senare kommer maken. Med händerna fulla...

...av bajs: "Ehh, kan du komma, hon har bajsat ner sig överallt.

Nu är det så här va. Jag kan ta mycket men BAJS går fetbort. Är evigt tacksam för att blöjeriet är passerat så jag svarar: "Nä, aldrig i livet!"

Men jag följer efter. Lite på avstånd. Och stanken som börjar i trappan är outhärdlig. Jag går in på hennes rum och förväntar mig en bajskavalkad på hennes rosafärgade väggar och på alla gosedjuren i sängen, men det SÅG fint ut. Lukten däremot, jesus, hade han matat henne med en kamel igår, eller?!

Öppnar badrumsdörren där maken står och försöker skölja bort allt bajs ur pyjamasbyxorna medan talibanen står i duschen. Man kan säga att vår taliban är bajsbegåvad. Det har hon alltid varit. Det vill säga: hon bajsar större mängder än en vuxen. På riktigt.

Hon ger mig en detatljerad version vad som har hänt. Att hon måste ha bajsat på sig i sömnen och att hon inte märkte något förrän hon vaknade och skulle pilla sig i rumpan och fick handen full med bajs. Jag håller på att spy och säger att jag går ned och väntar på henne.

Då kommer hon på att det är Fars Dag. Jag säger att vi ska låtsas att det här inte har hänt och att pappa får gå och lägga sig igen.

Asså, när han har städat rent allt bajs så klart.

Jamen grattis på Fars Dag då alla fäder! Här i finområdet kommer dagen gå i bajsets tecken då det luktar äckelbajs i hela huset nu.