1) Jag har totalt glömt bort hur extremt goda pannkakor jag gör. På heders.
2) Öppnar kuvertet med tonåringens skolfoton och blir genuint förvånad över hur jag har kunnat få en så ända in i helskotta snygg dotter. Även om jag skulle vara objektiv.
...tills jag ser mig i spegeln och kommer på att hon är en exakt kopia av mig.
Eller ja, minus 25 år, gråa hårstrån och 50 kilo då'ra.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Hur går det med New York-resan? Har du glömt den? Jag bor ca 6 km från killen som leder just nu!
Hur går det med New York-resan? Har du glömt den? Jag bor ca 6 km från killen som leder just nu!
En data-nörd är vad jag är,haha
hehe Då kommer hon att bli lika glad som jag har varit över att vara lik min mamma.....
Jag har alltid fått kommentarer om: "hur känns det att veta hur man ska se ut om typ tjugo år?" för jag o mamsen är kolossalt lika varandra och jag kan lova att jag var måttligt road när jag runt de tjugo *S* Numera har jag förlikat med med de grå håren o kilona.
Fast din dotter blir kanske lycklig över att veta hur hon ska se ut om tjugo år för att ni har bättre gener än vi? *S*
Gitta: Det går inte alls. Tyckte inte att den var värd mer än 13' så jag hoppade av! Nörda på du!
Anette: Skulle inte tro att hon hoppar högt när folk påtalar likheten, tvärtom! Och som jag också gärna påpekar: "Passa dig, annars kommer du se ut som jag när du är 40!"
Skicka över bilderna på dottern postledes.
Ha! Kram!
Skicka en kommentar