När man drömmer om "Postkodlotteriet"

Ni vet det där programmet på fyran? Som man betalar en peng till varje månad. Om man nu är så dum.

För det är vi. Så dumma alltså. Och varför är det korkat? Jo, för då kan man ju f*n inte sluta. För givetvis så lär dom ju dra just precis vårt postnummer när man sagt upp lott-abonnemanget. Det känner jag på mig.

Men jag är lite stressad här ser ni. I december så rev jag och maken vår hall. Eller ja, jag tittade mest på. Makens absoluta favoritsysselsättning, efter att pilla i Excelfiler eller spela Wii, är att använda kofoten. Men den kan man riva en hel del. Let me tell you.

T ex taket i trappan upp till övervåningen. "För det är bergis jättemycket utrymme där ovanför, och då kan vi bygga till det skitsnyggt!" Detta år blir det 5 år sen detta tak revs, och jag kan säga att det har varit jävligt kallt i trappan under denna vinter. Apropå Gnidde och energikostnader.

Så därför skrev jag med en stor fet tuschpenna på vår äckligt knallgula hallvägg: 5/12/09. Det är liksom det första man ser när man kommer hem till oss.

I alla fall. Härom natten drömde jag att han, Rickard, eller vad han nu heter den lilla svärmorsdrömmen, att självaste han och inte Maggan Graaf, ringde på och talade om att jag (eller vi om det ska vara så jävla noga) hade vunnit 93 miljoner kronor. Sen trängde sig tv-teamet in och en producent började skrika: "För i helvete, vi kan inte filma i den här trashiga hallen, ta nästa hus, NU!"

Jag fick råpanik och började gasta om att vi faktiskt inte använder den entrén alls, att vi jämt går in via köksentrén.

Producenten hejdar sig, beordrar teamet att börja om från början och gå köksentrén. När de stormar in där så får svärmorsdrömmen Rickard panik: "Men lägg av, jag går inte in här. Ska hela Sverige se MIG i ett kök från 1987, lägg ner nu va. Vi drar!"

Sen drog dom. Allihopa. Och glömde kvar blombuketten på köksgolvet.

Jag vände mig om till maken och gallskrek: "FATTAR du att vi just sa tack och go'natt till 93 MILJONER jävla kronor bara för att du ALLTID ska lägga varenda JÄVLA peng på att köpa nya butiker istället för att renovera vårt hus!"

Seriöst.

Som tur var så var detta under dygnet vi var osams varför jag råkade ligga och sova i tonåringens rum. Och det ska nog älskade maken vara lycklig över, för så förbannad jag var när jag vaknade, då hade han nog mist livet om han legat intill.