Ovan där. Voodoo.

Idag har maken, jag och några medarbetare tömt en av våra lokaler. Dagen skulle sluta med att en hel jeep fullpackad med skräp skulle till tippen.

Jag är där typ en 1 gång i veckan. Minst. Och det senaste året har jag väl varit där oftare en någon någonsin kommer vara under sin livstid.

Så jag är jävligt trött på det.

Min tanke är därför att maken och manlig kollega åker dit.

Jag åker till kontoret.

Bra så.

Men dessförinnan så skulle en gourmetlunch intagas på McDonalds.

På vägen dit meddelar maken att han inte har för avsikt att åka till nån tipp. Att han "måste till kontoret."

Han måste alltid till kontoret när det vankas sådana här typer av uppgifter.

Jag är liksom flytt- och skräpchefen.

Så jag blir svinsur.

Och kliver in genom dörren på McDonalds. Maken halkar efter pga ett mobilsamtal.

Jag står därför innanför restaurangen när jag plötsligt ser honom börja hoppa som en jävla babian. Och gestikulera.

Han pratar uppenbarligen med någon så pass viktig att han inte kan avbryta för att tala om vad problemet är.

Men till slut exploderar han och skriker på mig. Att jag ska komma ut.

Nämen ojsan. Onda tankar är ibland very lönsamma.

En fågeljävel hade skitit honom i huvudet.

Håhåjaja.