Om skvaller. Och vuxna män.

Som många andra egenföretagare så har vi en bolagsadvokat. (Vi jobbar bl a med rättigheter och måste således ha en skicklig förhandlare.)

Och då vi har haft en och samma under mycket lång tid, som med åren möjligen har ändrat sin inriktning något, eller åtminstone advokatbyrå, så kan det ibland medföra oanade insikter.

Men först måste jag berätta att min man kommer från landet. Och då pratar vi ärkehåla. Med några få hundra hushåll. Spridda på rätt stort geografiskt område. Hans familjehem låg så "centralt" det kunde; alla typ 20 villorna var byggda runt kyrkan. Man kunde i princip stå i trädgården och spotta in på kyrkogården. Eller nej, sånt gör man inte, men ni fattar.

Hur som. På landet får man se till att aktivera sig på alla möjliga andra sätt än som vi i storstan gjorde.

Det var liksom inte bara att ta tunnelbanan till biografen när andan föll på. Eller som i mitt fall; springa på det megapopulära diskoteket Bobadilla varje vecka.

Så här i efterhand kanske jag kan tycka att det nog hade varit en viss fördel att växa upp i en sån liten håla.

Åtminstone en stund.

Jag vet inte om det är de geografiska generna, eller något annat som möjligen är felvaggat hos älskade maken, men han är en riktig jävla sucker för skvaller. Han ÄLSKAR kändisar och skvaller.

Och ibland försöker han påstå att jag överdriver om honom i bloggen. Det brukar funka när det är folk som inte känner honom särskilt väl. Vi andra som dock gör det, är mycket väl medvetna om den 100%-iga sanningsfaktorn här inne.

T ex så "tvingar" han mig att köpa Hänt i Veckan/Se & Hör, och allt vad de heter, så fort vi är på Arlanda. För det "ser ju lite konstigt ut om jag gör det."

En jul så gav jag honom en 1-års prenumeration på nån av de där blaskorna. Herregud vilken uppskattad fru jag var. Det blev bankelibank i flera dagar.

Så i morse, när han sitter på en soffa på advokatens kontor och inväntar just advokaten, som glömt bort mötet och var på väg in till kontoret, och därmed lät maken vänta rätt länge, så ramlar det in lite sms från maken.

På just det här advokatkontoret jobbar nämlich en av Sveriges mest kända brottmålsadvokater.

Vi pratar THE advokat här.

Och ni kan ju tänka er hans maximala skvallerorgasm, när nämnda advokat sitter och ringer en massa samtal.

Och berättar en hel del smaskiga saker.

Som råkar överhöras av maken.

Som har extremt långa öron när det kommer till sånt här.

Som i ögonblicket önskade att han kunde stenografera sms:en för att hinna berätta det han hörde.

Det är nästan så att jag funderar på om jag ska be vår advokat låta maken prao:a där några dagar varje månad.

För idag har han varit på osedvanligt gott humör.