Så kan man gå en skrivarkurs.
För att man inbillar sig att man ska skriva boken som ännu ej blivit skriven.
Och mäjka some money.
Sen vaknar man upp.
Efter andra kursomgången.
Och går snällt till jobbet.
För resten av livet.
Man ska liksom inte tro att man är nåt.
För det är man aldrig.
onsdag 23 september 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
20 kommentarer:
Ge inte upp! Jag och säkert många med mig som följer din blogg tycker att du skriver mycket underhållande.
Ähh, vad fasen...
Inte ens en erkänd duktig författare ligger för jämnan på topp!!
Du ÄR duktig, så kom inte o säg något annat!!
Pöss på'rej
Om du känner så... hur ska inte jag känna då, när min kurs sätter igång? Hjälp...
What? Är det de överjävligt begåvade 21-åringarna som fick entusiasmen att sina? Eller en kass lärare? Kriminellt tråkiga kurskamrater? Plötslig skrivkramp?
Stukat pekfinger?
Jag vill veta, innan jag stryker skrivarkurs från min egen lista.
Att ifrågasätta sin egen förmåga, inom rimliga gränser, är bra. Då springer man inte iväg med vilken skit som helst. Då tänker man efter några varv till och skriver sen det allra bästa.
Ge inte upp nu, du kommer att ångra dig. Sitta där och undra vad som hade hänt om du fortsatte.
Markattan
Hej Mona!
Jag har följt din blogg flitigt och länge. Inte för att du skriver särskilt vackert, utan för att du är så pricksäkert rolig. Jag har aldrig kommenterat en blogg ever. Men nu måste jag. För du ska få Dagens Ord:
Att gå genom livet och underskatta sig själv är som att köra bil med handbromsen åtdragen.
Så lossa på handbromsen och gaaasa, Mona!
HUVUDSAKEN ÄR ATT MAN ÄR SNÄLL I HEMMET!
Om man nu inte skulle vara det och inte heller kan skriva då får man väl gå och hänga sig i närmsta träd.......eller nåt.
Vi får väl göra gemensam sak. Du kan inte skriva och jag kan inte fotografera (alla andra fotar mycket bättre än jag) och elaka är vi mot våra oäkta hälfter och dessemellan också, så det vete fan om livet är värt att leva.....
Det var det dummaste jag hört!
Såklart du är något!
Du är fantastisk.
(Och det är jag också. Och alla andra. Ja, ja...)
Få har en blogg som får hundratals människor att skratta varje dag. Som bjuder på sig själv på ett träffsäkert och underbart sätt.
Tänk vad många bästsäljande böcker som skrivits av personer som inte "kan" skriva (enligt vilka normer då föresten). Succén kommer för att de har något att berätta och det har du om jag förstått saken rätt ;)
Kom igen Mona! Du kan!
(Och tack till Elisabeth här ovan för ett bra inlägg. Det snor jag om jag får.)
Jag har bara ett svar. Skitsnack med stort S. Vada inte tro att du ar nat? Du ar nat!!! Sa ar det bara. Du behover ingen javla skrivar kurs. Mona, har du inte lart dig nat efter alla dessa ar??? Vi vaxte upp med "Du ska inte tro att du ar nat". Men vi ar nat. Sa ar det bara. Sa skit i kursen och skriv efter hjartat. Jag har sa mycket att saga men just nu har jag inte tid, men det dar med att skriva en bok det har jag kannt lange. En vacker dag sa....Du har en enorm liverfarenhet och du kan uttrycka dig. Kanske inte alltid grammatiskt perfekt, men "who gives a shit". Du far folk att skratta. Kram pa dig kara van!
Jag jobbar mellan varven som sånglärare vilket i sig betyder att jag själv sällan är elev numera, men varje gång jag tar lektioner och blir elev igen så känner jag mig så himla kass. Känner du igen dig? Du skriver vrje dag, du får oss att skratta, du får till poängen skitsnitsigt typ hela tiden, och nu tog du kursen och helt plötsligt känns det som om du inte kan något. Men anledningen till att vi börjar tvivla handlar ju om att vi får andras infallsvinklar och blir mer medvetna om det vi gör. Det betyder inte att vi är kassa, vi blev bara lte klokare och sedan kan vi välja själva vad vi tar till oss och vad vi skiter i för bara för att det ären som är lärare så sitter inte läraren inne med alla svaren. Titta på dina läsare och gensvaren, där har du svaret och jag hade läst dig i vilken genre du än hade bestämt dig för att skriva då du är en jävel på att berätta saker, oavsett om det speglar din humor eller ditt sätt att förhålla dig till det du tycker mindre om hos dig själv eller hos andra. Förkasta inte ditt val av att gå en kurs riktigt ännu, men ta bara av detsom du vill äta på bordet av vad du får framdukat av tips och idéer. Kram
Var kom det här skittugget ifrån?
Spola ner det med bajset nästa gång du skiter.
Seså.
Du är mycket för mej.
Kom igen Mona :) Du vet vad du betyder och vad du går för :)
Men lilla hjärtat då! Skit i dem och kör ditt eget räjs!
Jag är ditt fanns, fan, fans.. vattevver.
Och ja, jag är en av de där tokiga som du nämnt tidigare.
Men just det här kan du ju lyssna på?
Pusselispuss! :D
Är man deppig så är ni helt rätt personer att boosta en. Absolut.
Tack snälla för alla fina kommentarer. Jag kan ärligt säga att jag var på väg och deleta bloggen imorse. På riktigt.
Och goda Tara-Christian sparkade mig i häcken. Och sa åt mig att ge fan i att jämföra mig med andra. Och att jag skulle skärpa mig.
Men det är jävligt svårt kan jag säga.
..och ett särskilt tack till dig Elisabeth. Som vågade kommentera. Sånt värmer extra.
Och ditt Dagens Ord ska jag skriva ut och sätta på anslagstavlan. Lätt.
Men- du är ju en fena på att skriva.
Det vet du ju.
Och det vet vi också.
Så, även om det kommer bakslag- det kommer även för de Stora Författarna- så kommer du igen.
Får sjååre!
Tror på dig. ;-)
Kram på dig.
Astrid Lindgren blev också refuserad. Och Beatles. Inte ge upp nu.
om du deletar din blogg får du på moppo så dt så!!!
dagen höjdare jöööö
kram elin
En kurs skall hjälpa en att utvecklas bli bättre. Det ät inte dig det är fel på men kursen.
Flyttfågeln
Skicka en kommentar