Om att mingla med kändisar. Med glasögon.

Om cirkus 2,5 timme skall jag, tillsammans med några hundra andra, se på film. Den här Coco Chanel-filmen som jag har tjatat om.

Jag är egentligen en linsbärare. Men de senaste åren har jag varit tvungen att vila ögonen. Pga år av linsmissbrukande.

Jag hatar, HATAR, glasögon.

I somras så säger optikern okey till att börja med linser igen. Men jag ska tränas in. Med två olika styrkor: en för närsynthet och en för långsynthet. För att lura hjärnan. Detta skulle ta några veckor.

Men jag har slarvat lite. För när jag har dessa linser så måste jag koncentrera mig så hårt på att se, så jag blir helt slut i pallet på kvällarna.

Vi pratar somna med huvudet i mattallriken. Så trött alltså.

Är jag då smart, som i morse sätter på mig linser för första gången på ett par veckor?! För att jag ikväll ska gå mingelparty. Och liksom förpreppade innan sminket ska på om en stund.

Lägg därtill en helvetes jävla skitdag på jobbet, med ett adrenalinsprut utan dess like.

Ögonen går i kors.

Det är geggamoja i hjärnan.

Och jag undrar hur jag ska ha ork att göra mig bjutifull.

I fula jävla glasögon dessutom.

Fast det är klart.

Det är i alla fall Dior-glajer.