När man har varit tillsammans i många år så utvecklar man ett slags kodspråk.
I alla fall vi.
Så när vi i går kväll, på galapremiären, får frågan om vi ska med vidare till NK för minglet och modevisningen, så vänder sig maken till mig och frågar:
"Vad säger du?"
Därmed vet jag att han egentligen inte vill. Så jag säger tack, men nej tack.
Dessutom har jag ont i huvudet. Champagne på tom mage är ingen hit.
När vi kommer hem ringer mobilen. Vi får veta att man har dukat upp ett enormt buffébord, att det är modevisning och att vi måste komma.
Maken orkar verkligen inte. Han är utarbetad.
Tonåringen sitter med mysbrallor i soffan med pojkvännen. Och är avmäjkad. Hmm, vad var det där för ord?
I alla fall. Jag går och lägger mig.
När jag sätter igång min telefon nu på morgonen så ramlar diverse MMS in.
Bilder på goodie-bagen.
Vi pratar armband, tvålar, krämer, parfymer. Och inte i några fjantiga små provaskar. Näe, MASSOR av produkter i stor påse.
Maken har inte kommit till jobbet ännu.
Maken kommer att få svårt att andas när han inser att kompensationen kommer bli dyr.
Dessutom så får inte maken följa med på den här typen av galapremiärer i fortsättningen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
17 kommentarer:
Mona, vi är många som gärna skulle gå med i stället för maken ;)
Tänkte säga att maken får väl ut och shoppa dig en riktigt härlig goodiebag. Men med tanke på att han jobbar så mkt och har ont om tid känns det som det kan bli fel det med. Inte bra att stress-shoppa.
Det där känner jag igen!! SÅ himla väl!! Du tror du gör honom en tjänst, tror att han inte vill och det kanske han inte gör. Men det är du som ångrar ihjäl dig sedan! Vad skulle det göra om du gjorde det du ville och lät honom sura ett par minuter?? Världen går inte under för det och jag lovar - du kommer att njuta, glädjas och må bra av en skön upplevelse, nöjd med ett inköp eller vad det nu var.
Lova nu; Jag ska göra det JAG vill och skita i vad andra tycker!!
Se så, torka tårarna, det kommer fler mingelfester!!
Kramar på dig!
Allt går väl att lösa med en tur till LV. Tror du och ert äktenskap skulle må bra av en sådan tur.
Håller med smultronblomman i den här frågan:)
Det var ju vad jag sa...han kan vara barnvakt!
En missad goodiebag! Det är ju sådant vi kvinnor lever för. Eller kanske inte lever för men i alla fall tycker VÄLDIGT mycket om...
Jag går med nästa gång!
Maken kan bli hemma och pilla navelludd.
Jag kan hänga på istället för maken nästa gång! Det händer inte så mycket i mitt liv här ute på landsbygden.
Litet förtydligande:
Jo, det händer saker i mitt liv, men inte typ såna där premiääärer och liknande.
Varför måste ni gå båda två? Varför gjorde ni inte varsin grej? Och så skylla på honom! Kom igen nu Mona, är ni tonåringar eller?
Peter: det vet du att vi är. Nämen allvarligt talat; det blev lite fel här, det gick lite för fort. Det var liksom: "nu är det premiär igen, datum, kommer ni?" Typ så, hann inte registrera vilken film och att jag egentligen skulle ha gått med någon annan. Det konstaterandet gjorde vi i kön på väg i biografen. A little bit too late.
Sen är det så att vi, pga av helvetesjobb, ytterst sällan hinner göra något tillsammans, och då blir sådana här små premiärer en stund för oss själva. I bilen. Typ. Och det är så vi har tvingats ha det, det senaste året. Så jag ser fram emot nästa år. När saker och ting har förändrats.
Very long explanation.
Du skulle tagit med tonåringen istället så hade maken fått vara hemma med talibanen. Det hade nog alla parter uppskattat mest, särskilt du och tonåringen.
Maken får väl helt enkelt kompensera dig med en goodiebag från LV, så får han en nöjd och lycklig fru igen.
Du missar mycket nu för tiden. Och btw så håller jag med Peter.
Du de där koderna får ni allt jobba på. På såna där tillställningar gäller kvinnans koder. Punkt.
Men, egentligen är det väl inte hans fel att du sa tack, men nej tack. Om du verkligen ville - varför fick han bestämma att han inte ville?
Du verkar ju ha ett tjockt lager skinn på näsan ;-)...
Mamma J: sant, men hela dagen var ett kaos utan dess like och av olika anledningar som jag inte delgivit i bloggen, så var min hjärna någon helt annanstans. Därför kunde jag inte tänka klart, ingenting just då var särskilt viktigt mer än att jag ville ha en ny dag.
MEN HERREGUD! När ska du lära dig!???? Jesus!!
Skicka en kommentar