Herrejävlagud. Och lite till.

Jag är ingen större vän av alkohol.

Faktiskt inte. För jag gillar inte att tappa kontrollen. (Vilket jag har en tendens att göra.)

Och man gör märkliga saker när man intar alkohol, förlåt; andas skärgårdsluft.

Som att komma på idén om att anlägga en vänskapsrabatt.

Jamenfan, fråga mig inte vad vi styrde med. Det pratades sätta blomlökar och vårda rabatten lika ömt som den livslånga vänskapen.

Amenvisst.

För när man inte har en taliban att ta hand om så känns det inte särskilt obekvämt att sitta i mitt en rabatt och gräva, med en blomspade i ena handen och ett glas vin i den andra.

Klockan 14.00 en lördag.

Icke det minsta kan jag säga.

Fast, ska sanningen fram så blev det lite mer vin än lökar. Och inte hälldes det upp från flaskor.

För om man är bofast på en skärgårdsö, med båt som enda färdmedel, ja då ser man till att förråden är fulla.

Och så här i efterhand så hade det kanske varit bättre om vi sett till att de fortsatte att vara fulla, de där förråden. Let me tell you.

När jag vaknade i morse så var jag inte så jävla stöddig direkt. Jag är för gammal för sånt här skit helt enkelt.

Hur som helst så löste vi samtliga världsproblem, när vi ändå var igång. Så det behöver ni inte tänka på nåt mer.

Och just det ja, vi bestämde oss visst för att bli flator med tiden också. Vi ska bara styra upp vår män lite först.

Jo men faktiskt. Tänk till lite nu kära vänner: allt blir ju fan så mycket enklare.