Jag har en kompis. Som bloggar. På Tara. Ni har hört om henne förr: hon, den där Christina.
Igår skulle hon, den där, och jag varit i Göteborg. Tyvärr var hon tvungen att ställa in. Av en, i efterhand, korkad anledning. (Kom vi på nu så här i efterhand..)
I alla fall.
Jag har ett frikort. Förvisso icke förankrat hos maken, men ändå. Ett frikort där mannen ifråga bara skulle behöva ge mig en blick, så skulle jag gå ned på knä. Lätt. Hrmpf, vad säger jag!
Nå. Tillbaka till den där så kallade kompisen, den där Christina: vi skulle ha varit studiogäster, med platser längst fram i premiärprogrammet "Här är ditt liv" (hon, den där, har lite avundsvärda kontakter på insidan så att säga). Dock visste ingen av oss vem premiärgästen var.
Jag är hos min bror på landet och tillbringar hela kvällen på altanen, när maken ringer vid 22-tiden.
Och garvar läppen av sig.
För att en dåre inne i Sthlms city just har ringt och sökt mig eftersom hon plötsligt insåg att en av hennes närmaste vänner aldrig någonsin kommer att förlåta henne.
EVER.
11 kommentarer:
Vi andra följe tidigt på kvällen dramat på FB... visst första parkett men herre gud dessutom efterfesten! *gapskratt*
Har faktiskt erbjudit henne en fristad hos mig om det blir alltför hotfullt läge i stan *asg*.
Fast jag måste medge att nog tusan kunde hon ha skött detta lite bättre. Det finns lägen då man tackar nej o lägen man inte tackar nej ;).
Spöstraff.
Varje gång kameran svepte över publiken förväntade jag mig en dreglande, lallande, 40+:are med långt hår sittande där.
Men icke.
Det kanske inte ens fanns en teve ute på bonnvischan....he he he he.
mvh R
Herregud.
Hon kan ju aldrig mer få vara kompis med dig.
Aldrig.
Never.
Amen fatta!! Och här inne lyser hon med sin frånvaro!
Helvetes jävlar vilken supermiss. Och oj vad hon ska få höra det. Always!
Inte EN ENDA AV DINA VÄNNER står på min sida så hur fan tror du att jag ska våga visa mig här inne hahahahahaa!
Jag har bytt namn och adress och telefonnummer. Jag finns inte mer. Jag har raderats från jordens yta. Jag kryper under en sten och skäms.
Men FAKTISKT berodde det itne på slöhet:
1. Jag hade inte råd med tågbiljetten.
2. Jag måste s-k-r-i-v-a klar min bok!
3. Jag håller på att starta upp ett eget företag.
4. Jag bara låtsas att jag gillar Persbrandt.
Lyssna på det här då:
1)...säger bara Volvo. S60. Turbo.
2) ..4,5 tim skrivande i bil ned. 4,5 tim skrivan i bil upp.
3) Man startar inga företag på lördagar. Däremot bollar man ideér med sina KAMARATER.
4) Vad sa vi nu igen?...det är på julafton tomten brukar komma va?
Det är ju en jävla tur att jag älskar dig ändå.
Nej,nej, nej vilken supermiss ! Å snyggve va ju verkligen på gosidan igår, han var väldigt frikostig med både kramar o kyssar.....de hade bara behövts en liten armbåge i sidan på några av gästerna så hade du kunnat sno åt dej ett gäng kyssar =)
Skaffa sig lite nya trevliga, roliga, gåattlitapå-kömpisar?
Hahahaha!! Så kan det går när man är ute på landet.... Stackars Mona. På riktigt!
Skicka en kommentar