På ålderns höst

Om två timmar skall jag befinna mig vid Globen. Redo för årets Filmgala för videofilmbranschen.

2 timmar.

Förr i tiden så gjorde jag mig klar på 30 minuter. Hade stenkoll på "utrustning", smink och accessoarer. Och var dessutom ung och snygg.

Nu öppnar jag garderoben. Suckar. Går ned till "guldgruvan" i källaren. Där alla mina snygga "smal"-kläder hänger. Dubbelsuckar. Går upp till garderoben igen.

Förr i tiden så styrde kläderna accessoarerna, men nu väljer jag smycken först och kläder sen. Måste ha hål i huvudet, eller nåt.

Ger upp.

Knackar på tonåringens dörr och frågar vad jag ska ha på mig. Visar smyckena och hon utgår från dem.

2 minuter senare så har jag en färdig outfit. Men det är just det; hon är 16.

Sen ska jag bestämma mig för smink. Oj vad jobbigt.

Ska det långa håret för en gång skull vara utsläppt, eller ska jag köra min vanliga håret-i-klämma-stylen?

Ska jag ha högklackat eller boots. Dottern röstar för höööga klackar. Jag suckar. Jobbigt om jag måste stå länge när jag socialiserar.

Orkar inte tänka.

Så jag går ned till datorn och sätter mig här.

Och plötsligt är det 1,5 timme kvar tills jag skall vara på plats.

Måste nog gå och sminka mig nu.

För när man är 42 år så tar det lååång tid att försöka göra sig bjutifull.

Särskilt när man har NOLL lust att gå utanför dörren.

Oh my God vilka i-landsproblem jag har.

Fast en sak är säker: jag tar i alla fall bilen. Måste vara beredd när polisen ringer..

Rösta på mig