Var uppe sent och vaknade således sent.
I duschen planerar jag hela dagen. Åka och byta däck, storhandla, presentinköp. Och så vidare.
För nu är det ju lördag. Och maken är hemma. Och jag har varit INSTÄNGD hela veckan med en sjuk taliban.
Så jag behöver LUFT!
Kommer ned och upptäcker talibanen framför tv:n.
Jag frågar var pappa är.
"På jobbet", svarade talibanen.
Då jävlar brann det i håret. Jag ringde honom, och laddade i från tårna.
Hela veckans frustration, nästa veckas Cannes-resa, kvävnadskänslan, "jag-hatar-mitt-liv" kom. Rubbet.
Under tiden så hör jag att han försöker få en syl i luften.
Jag fortsätter. I 180.
Efter en kvart så lyckas han.
"Amen för i helvete, vi driver företag här och nu är XX sjuk så jag måste stå på Upplandsgatan (en av möbel-inredningsbutikerna) och ingen annan kunde jobba! Lugna ner dig för fan!"
Jaaahapp. Vad säger man då? Inte mycket. Jag lade på, åt en lång frukost och, konstaterar så här i efterhand, att jag kanske överreagerade. Lite.
Men sen gjorde vi en deal. Jag åker in och löser av honom. Så att jag får träffa MÄNNISKOR.
Och andas lite.
Rösta på mig
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Mona...
Hahha... Livet som pågår bara...
Sälj på nu och se till att du får lot of stålars till din underbara resa!
Pok
Mallavillocksåståibutikbralla
ha så kul ,kankse du kan ha lite extra öppet , nattöppet då hinner du träffa en massa människor ;) Monica
Fick du andas?
Jag har då haft häcken full hela degen.. här försäker jag få föräldrarnas företag att funka bra genom att hjälpa dem med faktureringen.. men va fan de har nol koll på fakturaunderlagen.. jag får dubbel-trippel-och fyrgånger kolla allt.. på varje faktura.. hallå.. jag kostar snart mer i timmen än vad fakturan är värd... :P
Skicka en kommentar