Den som sa't han va't!

Jag har nyligen bloggat om att mina pensionärspucko-grannar ska sälja sitt hus. I går var det visning.

Jag och en annan granne kom överens om att vi skulle dit och snoka inkognito. Men i sista stund så fick hon förhinder.

Eftersom vi bor i ett eftertraktat område så misstänkte jag att det skulle bli en del folk. Och det blev det. Folk köade för att komma in.

Under tiden sitter maken och arbetar hemifrån. Och ser ut över kaoset med bilar. Han frågar om jag inte ska gå över.

"Jo, jag hade tänkt det men XXX kunde inte."

"Du är fan inte sann!" Sa han med en rysning, och menade att det skulle vara höjden av nyfikenhet.

30 minuter senare, så har han frågat mig ytterliger 3 ggr om jag skulle över. Till slut gick jag över till granne nr 2, och skulle fråga henne, men ingen var hemma.

På vägen tillbaka kommer granne nummer 1 hem, så vi kastar oss in i huset. (Bara för att i och för sig träffa granne nummer 2 innanför dörren!)

Vi hann inte ens inspektera första rummet förrän jag kände att någon kom bakom mig. Jag vänder mig och noterar, med största intresse, att maken kom inglidande!

"Ehh, ja, man måste ju kolla, ehhh!"

Jag garvade läppen av mig.

Tills jag går in i nästa rum, och står öga mot öga med mäklaren.

Och det är ju inget konstigt med en mäklare på en visning. Det var bara det att det var "vår" mäklare.

Som givetvis kände igen oss.

Något pinsamt.

"Ähhum, alltså...eh..ja...alltså: man måste ju kolla lite..." Sa jag.

Hon skrattade bara, och höll med.

Och jag skämdes ögonen ur mig.

Men tillfredställde mig själv med att konstatera att huset såg för jävligt ut.

Jävla bajsgrannar.

Rösta på mig