Städat eller inte...

Jag var nyss inne på en bloggkompis blogg. Det pratades städning. Det får mig att fundera lite. När vi flyttade in i det här huset för 5 år sedan, så sa jag till maken att han minsann måste hjälpa till att städa.
Städning står inte direkt på hans meritlista.
Han började komma med argument till varför han inte skulle hjälpa till. "Jobbar mycket mer än du, bla bla bla". Jag sa bara att "jag tänker inte bo i det här huset på en totalyta om ca 330 kvm om du inte hjälper till.

2 veckor senare stod en städerska i sovrummet när jag vaknade.

På den vägen är det. Det muttras ibland om att hon är för dyr. Jag är en taktiker, så vid dessa tillfällen så ber jag städerskan att hoppa över kommande vecka. Ovanpå det så låter jag bli att plocka. Det slår aldrig fel; "f-n vad det ser ut, vad är det frågan om?".
Så får hon komma veckan efter. I början kom hon varannan vecka, men jag tog mig friheten att boka in henne varje vecka. Maken gnäller fortfarande om att det är för dyrt.

Det konstiga med min familj är att ingen känns vid allt skit som ligger överallt. Jag är ordningsman. Ingen av de andra är det. Sen tycker maken om att ha mycket prydnadssaker runt omkring. Jag har fått ge mig där. Jag står ut. Låtsas i alla fall.

Maken tycker att jag gnäller. Han tycker att hans jädra borrmaskin och skruvdragare visst kan stå på golvet i matsalen. "Jag laddar dom".

De har laddats i snart två månader. Och jag blir lika förbannad varje gång, läs:varje dag, när jag går förbi dem. Och ser dem stå och laddas. För att han tycker att det är för långt att gå ned med dem till garaget.

Sen har jag alltid undrat varför alla hans pryttlar: rakapparat, eltandborste, spray, borste, you name it, alltid måste stå UTANFÖR badrumsskåpet. Och då måste jag även tillägga att hans badrumsskåpsdörr ALLTID står öppen.

Hans badrum är på entréplanet. Mitt ligger bredvid sovrummet på övervåningen. Varför bry sig då? Kan bero på att hans badrum också är det badrum våra gäster använder. Jag stör mig så hårt på det här. Är jag fööör gnällig kanske? Mmm, vet inte, men hur jädra svårt är det att stänga skåpdörren? Jag har till och med varit runt och letat efter skåpdörrar som går igen automatiskt. Fast hur ska jag få prylarna att hoppa in i skåpet?

Han säger att jag är en gnällstina. Och jag är det. Till mitt försvar vill jag säga att eftersom vi bor i ett s k kråkslott i fiiina området, ett hus som måste renoveras från topp till tå, så känns det lite bättre om man åtminstone har ordning och reda i misären.

Fast det är konstigt; när jag strejkar och ger fasen i att plocka, då minsann har han mage att klaga på att det är stökigt överallt. Å andra sidan så är jag typen som mår fysiskt illa om det är stökigt, så mina strejker brukar inte hålla i sig särskilt länge.

Jag önskar att jag kunde lära mig att leva med stökigheten. Lite bättre har jag dock blivit för det fanns en period i mitt liv när jag hade exakt 7 cm mellan varje blomkruka i fönstret (jodå, en linjal låg i köksskåpet), putsade alla golvlistor med en speciell tandborste etc etc.

Så jämfört med då, så är jag nog rätt stökig av mig.