Cirkeln slutes

Häromdagen packade jag bilen och tog med mig talibanen till min brors landställe.

Vi är en märklig släkt. Av olika självvalda orsaker så har jag inte haft kontakt med min bror på 17 år. Förra året bestämde jag mig för att ändra på saken. Beslutet var svårt, eftersom jag därmed var tvungen till lite s k soul search. Hur som helst så har vi, med stapplande steg, kommit varandra närmare under det här året som har gått. Det paradoxala i det hela är att det känns som en helt ny bekantskap. När vi pratar barndom så har vi totalt olika minnen av samma händelser. Jag är helt fascinerad över hur det kan vara så .

Nåväl. En middag tillsammans med brodern och hans familj resulterade i att jag inte kom i säng förrän 03.45. Det händer aldrig mig. Jag är en ordentlig typ som går och lägger mig i tid, men denna tid bara sprang i väg.

Jag, som de senaste 17 åren totalt förträngt att jag har en bror, sitter här nu och undrar varför jag lät det bli så. För det visar sig att han är en person som jag faktiskt gillar. Och jag ser fram emot att komma honom ännu närmare.