Kaffepaus

Handlat mat till alla gäster - check!

Handlat vin till maten - check!

Handlat presenter till maken - check! (Fy fan vad jag är fiffig!)

Köpt tårta - check! (Amen vafasen, jag HINNER inte!)

Dammsugit entréplanet - check!

Torkat golven - check!

Dukat på altanen - strax!

Satt tonåring och pojkvän på att fixa alla pasta och couscous-sallader - check!

Fixat mig själv - skulle inte tro att det finns tid...

Rösta på mig

Feminist, eller inte

Varje gång så kallade ultrafeminister sätter igång i media så tänker jag: "orka". För jag tycker att det är konstiga människor.

Men ibland måste jag ta mig en funderare när jag, som idag, går in på Bauhaus och köper en Piasavakvast, eller vad fasen de nu heter. När jag står i kassakön så tittar jag på kvastetiketten. Det är en bild på en kvinna, med texten:

"Peggy Perfect, 140 cm lång."

Nu råkar jag ha arbetat i en ganska annorlunda och rolig bransch innan jag hamnade var jag är idag, MEN, jag har svårt att tro att det skulle ha påverkat min tankegång.

För man skulle ju lätt kunna tro att jag köpt en uppblåsbar liten leksak till maken. (Nu var borsten iofs till huset.)

Rösta på mig

Hmm. Det kanske inte vore en sån dum idé kanske..

Lite bråttom

Maken fyller år i morgon. Och som jag tidigare har skrivit så blir han som ett barn när det handlar om födelsedagar. Det ska vara många paket. Och det ska börja redan på morgon.

Jag har inte köpt en enda present. För jag kan inte komma på vad jag ska ge honom.

Och kl 15.00 kommer 13 personer på födelsedagsfirande/middag.

Och huset har inte haft någon städerska på 14 dagar.

Maken jobbar och tonåringen sover.

Tror ni att jag sitter i skiten eller?

Rösta på mig

Snart klart!

En mäkta stolt make. Som tjatade hål i huvudet på mig: "Kan du ta lite foton och lägga in i din blogg nu då?!!"



Och när jag är klar med målning och inredning så kommer det här vara Brommas häftigaste lekstuga!

Och ja, vi är fortfarande gifta..Men det var fan inte han som fick impregnera alla 230 delar..

Rösta på mig

Idag fyllar jag 5 år!

Och just nu håller min pappa på att sätta ihop en lekstuga. Mamma? Well, hon håller sig på lagom avstånd..mumlade nåt om frysen i källaren...



Rösta på mig

I'm mean..

Alla som bor i villa har en soptunna. Som numer är gjord av plast.

Alla som bor i villa VET att man endast lägger väl ihopknutna soppåsar i dessa tunnor. Alltså inga lösa föremål, eller annat äckel eftersom det då luktar satan.

Frun i detta hus har svårt att få somliga familjemedlemmar att fatta detta.

Frun fyllde år i juni och fick då bl a en "Kravlista". Jag hade rätt att vid ett antal tillfällen per man, inkassera hjälp i huset. Under en timme åt gången. T ex rensa garaget. Eller nåt annat.

Idag kom jag på "nåt annat". Som kommer få åtminstone en familjemedlem att fatta läget.

Jag har stört mig så hårt på att soptunnan luktar skit. Med födelsedagspresenten i åtanke beordrade jag tonåringen med pojkvän, att rengöra den och sen klistra på en heltäckande blomdekal som jag fått av en kund.

Jag kan säga att jag inte är så populär just nu. Milt sagt. Talibanen kom utrusande och frågade tonåringen om hon fick hjälpa till. "Ja, eftersom du är så liten och smidig så kan väl du krypa in i soptunnan och göra rent där längst inne?!" Talibanen blir överlycklig.

Sen tittar tonåringen på mig. Och jag låter det passera.

Det har gått 1,5 timme och både tonåring och pojkvän är skitsura på mig. "Jaha, så vi ska ha Brommas fulaste jädra soptunna?!"

"Må så vara, men den kommer i alla fall att vara ren!" Sa den elaka mamman.

Usch, det är jobbigt att göra sig fri från ett långt nikotinberoende...

Rösta på mig

Mördad fru i Bromma

Jag har köpt en lekstuga. Som man monterar själv. Som får IKEA att framstå som rena Allt-Färdigmonterat-företaget.

Alla delar ligger fint på gräsmattan. Jag har varit duktig och lagt en presenning ovanpå. Utifall att det regnar i natt.

Detta kommer att sluta med att maken ber mig hjälpa till. Vi har ALDRIG lyckats samarbeta. För han är typen som; "hämta det, gör så, nääää, inte så där, lyft här, bär där."

Och så vidare. Och jag lackar alltid ur. Hårt.

Så om ni inte hör något ifrån mig i morgon så vill jag att ni ska veta att min man har mördat mig. Och jag ligger förmodligen i frysen i källaren. Basattnivet.

Rösta på mig

Övertala sig lite

Vår "vagnpark" i köket är från anno 1682. Med undantag från en sprillans ny diskmaskin. Som var ett helvete att köpa eftersom maken och jag skulle komma överens. Vilket vi aldrig gör. Så det tog ett tag. Och ett nästan kraschat äktenskap.

Nu har jag ruttnat på spishäll och ugn. För att få lite medlidande från er så kan jag tala om att spisen har vred från 1-12. Steker jag på högre än 1 så bränns all mat vid. En maträtt i ugnen kan ta upp till 1,5 tim när det i normala fall skulle räcka med 30-40 min. Då fattar ni.

Så jag har tillbringat två dagar med att surfa runt på nätet. Och har nu hittat vad jag vill ha.

Till det facila priset av 20 000 kr.

Och jag lever ju med en man som ska lägga sig i precis allt. Men nu tänker jag sätta ned foten. För jag lagar mat 5 dagar i veckan, tonåringen 2 (sen ett par månader tillbaka).

Så jag tycker att jag har fullständig vetorätt när det gäller detta. Och jag tycker att 6 år med samma spis/ugn är 5 år för länge och att jag därmed icke kan betraktas som tjatig. (Ni hör hur jag laddar argument va?!)

Det stora spörsmålet kommer ändå att vara huruvida vårt äktenskap överlever det hela eller inte!

Rösta på mig

Nä, tror inte det va!

Talibanen fyller 5 år i morgon.

Talibanen vill ha en lekstuga.

Talibanen får vad hon pekar på av sin far.

Hennes far har många goda egenskaper och är bra på mycket. Dock saknar han ibland förmåga att inse sina begränsningar.

Så han surfar runt och letar efter lekstuga. Det visar sig att de kostar från typ 4000 kr och uppåt. Och vi har fått reda på att, även om man köper en, i så kallade färdiga delar, som således måste sättas ihop á la IKEA, så är det ett helvete.

Säger alltså de som vet. Att en av dem till och med var snickare och ändå hade grymma problem med att få ihop skiten.

Min man är en modig man. Skulle många säga. Jag skulle säga att han är korkad.

För han lyckades hitta ett företag som säljer lekstugor i mikrodelar. Dvs du bygger/designar den HELT OCH HÅLLET själv.

Och min man är inte så bevandrad i verktygslådor. Och han blir lika sur varje gång jag säger det. För han tror att han är kusin med Martin Timell.

Men jag har ingen lust att stå och se på när han får ett raserianfall och förvandlar den blivande lekstugan till träflis, så nu sticker jag och brorsan och köper en lekstuga. Som visserligen måste sättas ihop, men dock med mindre risk att förvandlas till träflis.

Rösta på mig

Not today

"Tekniskt fel. Kontakta din leverantör. Felkod 01."

Detta är inte vad man vill se på kaffemaskinen när man kommer ner och ska ta sin första kopp kaffe på morgonen.

Och det är ju inte alls semestertider nu.

Nejdå.

Rösta på mig

Man kanske är bra på andra saker...?!

Vi kommer hem för att upptäcka två mindre trevliga saker:

Myror.
De förbannade myrorna har kommit tillbaka. Trots Anticimex "säkra" gift. Så nu blir det till att ringa i morgon och göra sig av med lite abstinensenergi.

Getingar.
Det är getingar ÖVERALLT. Vi äter middag på altanen och tonåringens pojkvän noterar att de flyger in under en takpanna. Allra högst upp och längst bort på taknocken. Eller vad det nu heter. (Märks det att jag är uppvuxen i lägenhet...)

Så jag säger till maken att han måste ta bort getingboet. För det går inte att vara utomhus.

Han hämtar en stege. Klättrar upp. Kommer en meter upp på taket. Sen går det inte längre. Han har, på äldre dar, fått höjdskräck. Men först bajsar han på sig;

"Ahhh, uhhh, det går inte, det är för läskigt...woooaaaa, det är en tvestjärt här...jag måste ner...det här går inte."

Rösta på mig

En nikotinists kamp

Jag är en gammal inbiten rökare. Alltså, jag slutade röka 1992. Sen tuggade jag Nicorette i 10 år (japp, kan du fatta?!). Och sen lade jag av med det.

Duktig flicka.

Och så fyllde jag 40 för tre år sen. Åkte visst till Las Vegas med vännen. Och firade våra 40-års dagar. Drack sig lite vin. Rökte sig lite. Kom hem och började smygröka. Väntade till maken och tonåringen gick till sängs, sen smögs det ut på altanen. Som en jävla fjortis. I tre månader. Sen började jag med Nicorette igen. Detta var sommaren för 3 år sen.

Jag är en riktig looser när det kommer till nikotin. Jag har tuggummi i munnen alla dygnets vakna timmar. Ut med ett, in med ett nytt. Enda avbrott är under matintaget.

Så det kostar en del. Det kostar ganska mycket mer än om jag skulle röka.

Och jag har velat sluta. Men inte kunnat bestämma bra tillfälle.

Två dagar innan vi åkte på semester så kom jag på att resan skulle bli ett ypperligt tillfälle att lägga av. Jag tog med de Nicorette jag hade hemma, och tuggade tills de tog slut. Så var tanken. Och så blev det.

Men jag glömde en liten detalj; jag sa inget till familjen. Och så glömde jag bort hur jag blir när jag är på "avvänjning". Inte så trevlig.

Så jag tuggade mitt sista tuggummi i torsdags. På flygplatsen i Italien. Och talade om det för familjen. "Oh no", sa tonåringen. För hon kunde räkna ut med lilltån hur de närmaste dagarna skulle te sig.

Och mycket riktigt. Jag är periodvis sur som ättika. Jag har sån abstinens så att jag skulle kunna käka tapeter. Och jag snäser. Och fräser. Och maken tycker jag ska börja med tuggummin igen. För han står inte ut. Och jag tycker att han ska ge mig obegränsat med stöd.

Och jag tänker att det är väl tur att man inte har cancer. Och är gnällig.

Då hade jag varit väldigt ensam i min kamp.


Rösta på mig

Ajm håm!

Borta bra men hemma bäst. Absolut. Okey, lite hard core resfakta:

1)Aldrig rest med Ryan Air och nästa gång ska jag boka "Priority tickets", så att jag slipper trängas med en miljon ouppfostrade idiotjävlar. Så att man får kliva på före pöbeln.

För helt klart är det värt att åka med dem. Man ska dock komma i håg att man inte betalar för någon som helst service. Så man får stå ut med otrevliga flygvärdinnor. Och det gör man om man bara betalar 8000 kr för att ta sig runt till tre länder på fem personer.


2) Mycket besviken på det omtalade italienska köket. Uppenbart är att man ska hålla sig så långt från turistställen som möjligt. Vi hittade ett kalashotell mitt bland vinrankorna i Toscana, och åt och drack gudomligt. Så gott så att vi fick åka och köpa en extra resväska för att få med vin hem. Dock verkar det inte finnas ett hotell i hela Italien som vet hur man serverar frukost. Jag har lite svårt för sockrade croissainter och konstgjorda jucier på morgnarna.

3) Jag skall för all framtid minnas att man inte kan bo på mindre än 4-stjärnigt i Paris. Och att 99% av alla fransmän inom serviceyrken är rikspuckon.

4) Jag skall också för all framtid minnas att det franska köket är svårslaget. Liksom vinerna.

5) Ibland är jag extremt fördomsfull. Som när man kliver in i på tysk flygplats och direkt noterar att man kommer att ha svårt att komma förbi den "kvinnliga" (vad det nu var för nåt) vakten vid Security-incheckningen utan att det blir problem. Och mycket riktigt. Tjafsar om läppglans.

Sen går man vidare och lägger upp alla saker på lilla röntgenbandet. Och som vanligt piper min behå. Och som vanligt så hävdar dom att en behå inte kan ge utslag.

Sen kommer en vakt och ber oss att stiga åt sidan. För dom vill kolla en av våra resväskor. Som vi checkat in en timme tidigare. Det visar sig att tonåringens pojkvän har lagt sin tändare, modell zippo, i resväskan, som alltså är incheckad och klar. Absolutely forbidden. Inte i Italien. Inte i Frankrike. Men i Tyskland

Och jag säger till den kvinnliga gestapon som undersöker min "icke"-pipande behå: "PLEASE, SMILE! It feels real nice you know!"

Och när man till slut når gaten och en kvinna, som uppenbarligen skulle behöva lite analsex för att loosen up lite, stoppar talibanen och tycker att hennes pass, som går ut 2009 och som således är 5 år gammalt, inte riktigt stämmer överens med hennes utseende idag. NÄHÄ, du menar att hon har förändrats mellan 0-5 år? "LOOK AT THE DATE FOR GOD SAKE!" Sa jag. Och kände att; kom igen, börja tjafsa om det och jag kommer få ett fullständigt jävla tokspel som slutar med att den svenska ambassaden blir inkallad.

6) Och nästa gång jag ska vara kartläsare åt maken så ska jag trycka i mig 4 valium. För det är samma sak varje gång och en slussning på Göta Kanal är en fis i rymden jämfört med vad jag får utstå.

Och nej, i Frankrike kan man inte hyra en GPS, som kostar ca 3000 i inköp, för att ta med sig över till Tyskland.... Men det går finfint att lämna hyrbilen där, värd ca 250 000 kr.

Och nu ska jag göra korv och stuvade makaroner...

Rösta på mig

Loppa-lajnen

Jag är ganska bortskämd. För att jag kan. Så jag har ALDRIG sovit på ett så kallat en-stjärnigt hotell.

Under en dag i Toscana så åkte vi runt och letade internetcafé. Det tog 2 timmar. För vi var tvungna att boka hotell i Paris. Så det blidde lite bråttom.

När vi anländer till hotellet noterar jag att skylten säger att de har en stjärna.

Jag borde ha vänt då. Jag borde ha skitit i alla femton resväskor och SPRUNGIT därifrån.

Men när man först har suttit 4,5 timme i bil, 3 tim på en flygplats, 1,5 timmes flyg, 1,5 timmes bussfärd, med en liten taliban...ja, då orkar man inte.

Då släpar man upp femton resväskor. 6 våningar. Givetvis utan hiss. Och kommer in i ett rum som luktar urban. Som har en heltäckningsmatta så äcklig att man inte vågar ta av sig skorna. Man lägger sig ner och dör i sängen. Klockan 1 på natten.

Bara för att vakna nästa morgon av ett oerhört kliande.

Sängloppor.

Ja jävlar vad de hade bitit mig. Och tonåringen. I deras rum så hade de skitiga lakan. Och inga lampor fungerade. I vårt rum så var handdukarna skitiga. Gudskelov att den praktiska mamman släpat med sig badhanddukar ända från Sverige. Visste väl att jag skulle få nytta av dem.

Hur som helst. Planen var att stanna två nätter på detta hotell.

Skulle inte tro det.

Vi betalade och stack därifrån fort som fan. In på ett betydligt bekvämare hotell. Med några fler stjärnor.

Men det kliar fortfarande. Ska nog ta mig en avlusningskur när jag kommer hem.

Idag har vi varit uppe i Eiffel-tornet. Och åkt båt på Seine. Och allt sånt där man gör som turist. Och jag minns plötsligt varför det är 17 år sen jag var här senast. Jösses vad otrevliga fransmän är. Idag kallade jag en vakt "fucking, jävla bastardo". Kanske inte så fiffigt, men han var helt skållad i roten.

I morgon drar vi till Luxemburg och Frankfurt. Sen åker vi hem. Längtar hem till min soffa och korvstroganoff. Och till er.

Rösta på mig

En sen avrapportering

Man kan väl säga så här: Toscana har NOLL mottagning varför vi har varit utan både telefon och internet i nästan en vecka.

Innan vi kom dit så tog vi en heldag i Venedig. Och nästa gång jag åker till Venedig så ska jag skriva upp två saker på kom-i-håg-listan;

1) Kolla vilken dag i månaden du är där, så att det inte är en mensdag. Och undvik då VITA byxor samt en 6 timmars promenad runt i Venedig. Och nej, det hjälper inte att man kör upp typ en toarulle.

2) Se till att du har en mobiltelefon med låst läge. DVS inte en med en knapp som kopplar upp dig direkt på nätet om du RÅKAR komma åt den innan den automatiska låsningen träder i kraft. Jag tror att det kan komma att bli dyrt att vara uppkopplad 5-6 timmar i Venedig.

Vi lär få se.

Hur som helst så kom vi ifrån det där jävla lyxhotellet vid Gardasjön. Jag har ALDRIG, och då har jag rest en hel del, varit med om att man måste bära badmössor i poolen. Man fick köpa dem. Jag tvärvägrade. Aldrig i livet att jag sätter på mig en guljävlavit-randig badmössa till min svart/vita baddräkt. Icke. Så jag satte på mig lilla medhavda kepsen. Med fiiina strass-stenar.

Nån jävla ordning får det vara.

Men hörrni, allvarligt talat: Toscana. Geez, DET var najs. Åk dit!

Rösta på mig

Min "italienske" reseledare

Jag har aldrig flugit med Ryan Air. Så när det vid bokningen kommer upp en fråga, typ; vill du har förtur på boardingen (á 49 kr/pp) så tänker jag; "äh, vafan, vadå för, vi har ju våra platser, vad är problemet?!"

Jomensörruvisst. Dessa 49 kr per person såg till att man inte stod SIST i kön vid boardingen. För det var som en biograf. Nä förresten, det var som en buss: alla trängde sig in och kastade sig på de "fria" sittplatserna.

Men vi hade tur. Vi lyckades få platser intill varandra. Vi landade sent på kvällen, kvitterade ut lilla hyrbilen; maken överraskade med en BMW. Förvisso modell mindre så att vi med nöd och näppe fick in 5 resväskor. Och tack gode gud för GPS. Vi hade inte haft en chans att hitta hotellet.

Vi anlände till ett Bed & Breakfast. Och jag har aldrig i mitt liv hört talas om att man kan gradera dessa officiellt. Vi hamnade på ett nybyggt, öppnade för 3 veckor sen, motell med pool och spa. Talibanen fick egen säng. Tonåringen med pojkvän fick eget rum. Så efter en äcklig pizza (ja, vafan är det frågan om, är vi inte i Italien?!!) så däckar vi.

Talibanen vaknar kl 4. Jag är glad över att hon känner mig och mitt dåliga morgonhumör för hon tar sitt block, sina pennor och går in i badrummet och sätter sig och ritar.

Sen vaknar vi av att hon skriker. Hon sitter och bajsar och har lyckats med konststycket att tappa sitt halsband i toaletten. Maken får gräva. Det tar 20 minuter att få halsbandet rent. Jag kräks.

Vi checkar ut och åker mot nästa hotell. Vid Gardasjön. Stannar till vid ett stort köpcentrum. Shoppar lite. 2 timmar senare kommer vi ut till bilen. Som inte vill starta. En sprillans ny BMW. Hustru får skäll för att hustru glömt att påminna maken om att stänga av ljuset på biljäveln. Ringa till Avis. Personal pratar väääry bad english. Vill ha gatuadressen. Vi har ingen jävla aning eftersom GPS:en naturligtvis inte heller fungerar. Make springer runt till flera butiker för att få tag i NÅGON som kan engelska. Avis meddelar till slut att de är på väg. En kvart senare råkar maken prova att starta bilen. Som givetvis startar. Ringa tillbaka till Avis och försöker få dem, att på vääääldigt lååångsam engelska, första att bilen fungerar. Det tog 10 minuter att få dem att fatta. Vi det här laget är det 40 grader varmt i bilen. Sen kommer vi äntligen i väg.

På eftermiddagen anländer vi till Gardasjön. Maken har bokat ett familjerum på ett värstinghotell. När vi kommer in på rummet garvar vi läppen av oss: ett vanligt dubbelrum med en liten soffa som kan förvandlas till säng för tonåringen med pojkvän. Maken får ett rausanfall och ringer receptionen för att boka ett extra rum till dom. Fullbokat. Självklart.

Han ser sig omkring i rummet och konstaterar att han nog måste ta det här öga mot öga i receptionen. Han laddar och drar ned dit. Hustrun väntar med spänning, för det kan bara gå på två sätt: antingen hjälper utskällningen, eller så får vi dra.

En kvart senare kommer han tillbaka. Han ifrågasatte hur i helvete de kan begära 3000 kr natten för ett sketet jävla vanligt dubbelrum och kalla det för Familjerum. Personalen i receptionen pratade plötsligt mycket dålig engelska.

Så i morgon drar vi. Till nåt som heter Sirmione, eller nåt, en landtunga som går ut i Gardasjön. Han surfar runt på internet efter hotell och lyckas hitta nåt. Som inte har pool, men "precis på stranden". Jag hatar att bo på hotell utan pool. Jag gillar inte att få sand mellan tårna.

Men jag får väl stå ut en natt.

Tonåringen och jag försökte övertala honom och pojkvännen att vi skulle ta in på ett hotell, som enligt internetbeskrivningen var "gay-vänligt"! Japp, det stod så. Jag är övetygad om att vi skulle få skitkul. Jag och tonåringen alltså.

Pojkvännen kunde inte hålla den diplomatiska färgen och maken försökte dölja sin motvilja bakom ett "amen det fanns ingen pool där". "Nähä, men det fanns det ju inte på hotellet som du bokade heller!" Sa tonåringen.

Well, vi stannar en natt. Sen drar vi till Venedig.

Rösta på mig

Italien

Okey brudar. Och alla två manliga läsare.

Nu drar jag till Italien och Paris. Ska försöka mobilblogga om jag får skiten att fungera. Eller hoppas på att hotellen har internet, för givetvis tar jag datorn med mig.

Och så kan ni ju hålla tummarna för att vi hittar nåt schysst hak att bo på för vi har bara bokat dag 2 och 3 på hotell. Vet inte hur maken löser första natten men han är ju som sagt reseledaren...

Helvete vad vi kommer att bråka.

Rösta på mig

I tid.

Klockan 07.10 i morse så hörde jag talibanen hålla på och stöka på sitt rum.

Jag hör henne räkna till 10.

7.30 kommer hon in och väser till mig;

"Maaaammma, jag har packat nu, och jag tog 10 par trosor!"

En morgontrött mamma förklarar att vi ska åka I MORGON.

När jag kliver in i hennes rum lite senare så ser jag att hon har packat sina grejer i en liten miniresväska, en rosaprickig leksaksväska. Lika stor som en attachéväska.

Jag undrar förstås hur i hela friden hon lyckats få ned allt. Så jag öppnar den.

Den lilla darlingen måste ha sett hur jag brukar packa. Alla kläder var hårt ihoprullade och noggrant fördelade i väskan.

I löv her!

Rösta på mig

Konstaterande

Vid matbordet;

"Mamma, älskar du pappa lika mycket som mig?"

"Ehh, nja...alltså..jag älskar er på olika sätt."

"Hur då?"

Tänka fort. Använder hennes favoritgosedjurs-kossa;

"Amen det är som med Joppe: älskar du honom lika mycket som du älskar mig och pappa?"

"Ja."

Oväntat.

"Så om t ex både Joppe och jag skulle försvinna, vad skulle du känna då?"

"Jag skulle bli JÄTTELEDSEN om Joppe försvann. Och lite mera ledsen om du försvann."

"Precis. Det är så jag menar. Joppe är jätteviktig, men jag är viktigare."

Säger den grymt kloka mamman.

"Men om pappa försvann så skulle jag kunna ligga i hans säng. Och så skulle det inte vara så stökigt i hans badrumsskåp."

"Jamen, skulle du inte vara ledsen om han försvann?"

Tänker länge.

"Jo. Men jag vill inte att han tar mina snorkråkor fast jag säger nej. Han kan komma fram när jag ska gå och lägga mig. Och på morronen, så vi kan mysa. Mamma, jag tror han är lite för stökig för oss."

Rösta på mig

Ger upp.

Jag får ge mig. Maken protesterar vilt mot min organiserade resa.

Jag lackar och säger; "Fine, du är ansvarig reseledare!" Varpå han kontrar med: "Nä, då får jag skulden om det går åt skogen!"

Självklart. Vad annars.

Så nu har vi hotell de två första nätterna.

Jag vet inte hur mycket av betydelse det har att hela Tyskland har semester just nu. Och att halva befolkningen säkert befinner sig i Italien.

Så det är bara att hoppas på att vi har en tillräckligt stor bil.

Tar med mig kudden.

Utifall att.

Rösta på mig