När man inte tänker sig för. Och blir svinpoppis i skolan.

Jag är en sån som egentligen tycker att lördagsgodis borde utrotas. Att socker är farligt. Men självklart har jag dubbelmoral, så jag låter talibanen få äta det.

Idag har jag tillbringat en stor del av dagen i talibanens skola. Det är en ganska tjattrig klass. Så under eftermiddagen berättar en av fröknarna att man ska ta fram den gamla flörtkuleburken. En burk man fyller med flörtkulor. Klassen får en flörtkula om de sköter sig under dagen, och man kan tjäna flera flörtkulor om dagen. Belöningen är att de ska få se en dvd-film på skoltid. "Tsatziki och Farsan."

I normala fall brukar det ta en månad innan burken är full.

Jag är sjukskriven och har skittråkigt, och blev så exalterad att jag räcker upp handen och säger att jag utmanar dom. Att, om dom grejar det här på 3 veckor istället för 4, så bjuder jag klassen på jättemycket godis "....för jag råkar ju ha en massa affärer med världens bästa godis". Men att jag egentligen inte alls tror att dom fixar det, och missar dom det så kommer de tre fröknarna att få allt godiset istället.

Ett jubel utbröt och samtliga 27 barn var fullständigt övertygade om att de visst fixar det. Att jag minsann ska få se.

På vägen hem slog det mig. Ehh, tänk om det finns föräldrar som verkligen misstycker. I varje klass brukar det ju alltid finnas nån jävla motvallskärring/gubbe.

Så ikväll måste jag maila runt till alla och förklara läget.

Ibland undrar jag hur många bokstavskombinationer det kan rymma i en människa.