Jobbtelefonen ringer och jag hör en make i andra änden.
Ylandes om varför jag inte har tagit in talibanens stolar och skrivbordet från altanen.
"Fatta'runte att allt blir förstört och håll inte på med såna här projekt om du inte kan avsluta dom."
Freeze.
Jag håller alltså på att slipa ovanstående och då helgen tog slut i söndagskväll, så täckte jag över skrivbordet, utifall att det skulle regna. Hennes små stolar ställde jag ut först i går. För tanken var att jag skulle slipa i går kväll.
Så när jag hör orden "....om du inte kan avsluta dom" så brinner hela peruken.
"DU KAN FAN FÅ SE PÅ AVSLUTA PROJEKT! JAG KAN PACKA IHOP HÄR PÅ EN SEKUND! Hur i helvete kan du säga så?!! Vad sägs om att helgen tog slut!! VA,VA,VA" Och exakt vad vann du med det här samtalet? Vad är problemet?! Låt skiten stå så tar jag hand om det när jag kommer hem!"
TJONG, på med luren.
5 minuter senare så ringer han igen.
"Nämen godmorgon älskling. Hur mår du idag?!"
Jag stirrar på luren och undrar från vilken planet han kommer ifrån.
Men leker leken.
Och nu kommer han och hämtar mig för rättegången.
Detta är min vardag.
Ålväjs.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Finns de som fått diagnos och medicin för lindrigare symptom...
Mina djupaste sympatier, eller omväxling förnöjer?
Låter som en man som tog sitt förnuft till fånga...smart gjort av honom skulle jag säga.
Och helt ok av dig att låta honom göra det...generöst. *ASG*
Alltså, jag har läst här ett tag nu, minst ett år iaf men har nog aldrig kommenterat. Vill bara säga att det är så härligt med din ärlighet och humor. Du är helt enkelt så jä--a klockren!!!
Blä, känner igen mig!
Och vi har hängt ihop i 30 år...
Inte undra på att man är lite sliten.
Å andra sidan skulle jag bli uttråkad av en konstant gullegullrelation. Usch, ja.
Skicka en kommentar