Det är väl jävligt konstigt.
Varje gång jag går förbi en spegel så undrar jag vem det där är.
Alltså, jag skojar inte. Jag blir lika förvånad varje gång.
Men så ser jag ju storleken på trosorna.
DÅ fattar jag.
För det var ett tag sen det var string kan jag säga.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
gråt inte över stringen. det är inte speciellt hett. och i ett visst stadie i livet så får man väl acceptera de där mormorstrosorna antar jag.
Ser du trosorna varje gång du går förbi en spegel, och dessutom svsaknaden av string?
För the first. Sätt på dig mer kläder. ;-)
För the second. Du behöver ju inte rotera och kolla dig över axeln varje gång du passerar en spegel. Det ser bara patetiskt självupptaget ut. ;-)
För the third. Det är, som W says. String belongs to en speciell tidsperiod i livet. Jag hänger kvar där på en skör tråd. Men snart är det dags för även mig att "bli vuxen"
Pöss.
Wayne: ja men hold your horses, SÅ jävla illa ute är jag inte. Det dröjer ett tag innan det blir modell mormor!
Jupp: nu är det ju så att jag sällan ser mig i spegeln, därför blir jag nervös när jag någon gång noterar en person där. Tror att nån följer efter en liksom.
Och ja, rätt om string. Har för mig att det kliade nåt förbannat.
Med min "ärvda farmor rumpa" ser ALLA trosor ut som string! Visst vann jag? Värsta häck/tros trauma tävlingen, alltså?
Du är inte ensam.
Jag äger bara spegeln på badrumsskåpet och har därför inte en susning hur jag ser ut nedaför hakan... typ.. Jag har inte en susning vem det är som ersätt min kropp med det som möter mig i främmande speglar... Är det kanske på modet med speglar från spegelsalar eller så från tivolin? I så fall fattar jag :P
Du är knäpp.
Och jag gillar det =)
String?
Blir det inte bara bajs på dem?
Never worn it.
Never will.
Det skulle inte synas något tyg.
Alls.
*Haha* Du är kul.
Skicka en kommentar