Att välja tapet med sin man. Part Two.

För 1,5 år sen så tog jag hem ett tapetprov och smällde upp på en specifik vägg här hemma.

Efter svår beslutsångest så fattar maken tycke för hustruns exeptionellt goda smak. Nu skulle bara allt runtomkring fixas för att tapeten skulle kunna sättas upp. Och som vanligt så drog detta ut på tiden.

Men.

När det var dags att beställa den så fick han plötsligt för sig att den var skitful.

Och med tanke på att det tog oss två år att komma överens om ett sketet soffbord, så fick hustrun i huset framfall. Milt uttryckt.

Och ni som hänger här vet ju hur det gick när vi skulle enas om ett nytt val.

Jag tog hem ett antal prover, men givetvis var alla "skitfula".

Jag tjatar hål i huvudet på honom att vi "måste välja tapeter. Gärna i år!"

Så härom dagen åker vi äntligen bort till tapetaffären.

Jag har redan, innan vi kommer fram, bestämt mig för att acceptera hans val.

Av ren jävla utmattning.

Maken går igenom utbudet.

Till slut ruttnar han och säger:

"Det är ju klart som fan; nu har man ju vant sig vid den där du satte upp så allting annat är ju ser ju för jävligt ut!"

Och återigen ställer jag mig frågan; v a r f ö r det skall vara så förbaskat svårt att låta hustrun, med sin excellenta smak, fatta samtliga beslut som rör insidan av den här holken.

Herregud. Jag blir mer och mer övertygad om att jag är gift med en kärring.