Är jag förvånad?

Vi har en inredningsbutik. Och gillar man att piffa hemma, så är det ganska bekvämt.

När vi köpte in sådana här ljuslyktor så blev jag eld och lågor. Men somliga här hemma muttrade nåt om att butiken är till för kunder och inte nåt jävla förråd för mig.

Så jag har under något år dreglat hårt efter dom här.

I onsdags kunde jag inte hålla mig. Tyckte nog att min viktminskning på 10 kg var en god anledning för lite plockeliplock från butiken, å nämen hoppsan, det slank visst ned ett par ljuslyktor i påsen där också.

När jag kom hem upptäckte jag en spricka i ena glaset, men efter att ha varit så girigt sugen på dem så tänkte jag: "äh, vafan, det syns inte om man vänder glaset åt andra hållet."

I väntan på att jag skulle komma på var i huset jag vill ha dessa, för nej, det hade jag ju ingen aning om, (skulle bara ha, you see) så har de fått stå på ena hörnan av matsalsbordet.

Igår när jag kommer hem så kommer ena städerskan rusande; "Mona, Mona, förlåååt, det var inte meningen."

Klicka på bilden.

Notera den ENORMT stora glasbitens som fattas i den lyktan som var hel...

Karma.

It's da fucking karma-shit.

(Sorry för textmassan, går inte att sära på raderna i min jäkla mobilkamera.)