Var på fest igår.
Vi var två timmar sena. (Läs: makejävel är värre än en kärring när det gäller spegeln.)
Och jag bara hatar att komma när alla andra har kommit. För då glor alla. Och då ska man gå runt, presentera sig och låta så jäääävla klämkäck, fast man bara vill knäppa med fingrarna så att man försvinner från jordens yta. För givetvis kände vi inga andra än värdparet. Och jag gillar inte att träffa nya människor.
Men det var inte det jag skulle skriva om.
Vi sätter oss ned och äter. Vi är så där tysta som man är när man pejlar läget. Det sitter typ 8 pers runt just vårt bord.
De pratar datorer. Nån kvinna går precis just denna helg en datakurs. Hon vet ungefär var "on"-knappen sitter men that's it. En annan man instämmer och tycker att "det är ju så mycket information på skärmen, man blir så förvirrad." En tredje har precis fått en dator.
Maken och jag stirrar på varandra.
Och undrar om vi är på nån jävla föreningsstämma på PRO.
Jag tittar noga. Alla är runt 10 år äldre än oss.
Och jag inser plötsligt att det är hit vi är på väg. Sitta och gagga om nutidens svåra teknikaliteter.
VAR tog alla läckra snubbar vägen? Var tog alla fylledanser på bord och stolar vägen? Var tog lambada-tävlingarna vägen?
Och som pricken över i:t så står samtliga två timmar senare och spelar Nintendo Wii Bowling.
23.30 kliver vi ur bilen hemma. För NATURLIGTVIS så dricker bara den ena av oss. Det hör ju liksom till när man kommer upp i medelåldern.
Och när vi går upp för garageuppfarten och maken säger: "fan vad snygga dom är dom där stenarna!" (Som vi snodde i ett grustag i Vallentuna förra helgen...) Ja, då tittar vi bara på varandra och garvar häcken av oss och undrar vad i helvete vi håller på med.
Vadfan hände mellan 33 och 43?
Har tåget liksom gått nu?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
13 kommentarer:
Nej.. det gäller bara att ha förmåga att kunna hoppa av i farten..
Hoppa, NU!
Du. Jag lovar att jag hoppar. Fort.
Hahaha jaa.. vad hände?? :)
Nej nej, hon drack inte yes :) Inte behövde hon diska heller :)
Åh nej då, jag började att leva efter 35!
Är vuxen när jag vill och tonåring när det passar mig!
nejdå. (sa en röst från graven)
Underbart inlägg! Hade hört att livet börjar vid 40...väntar fortfarande..under tiden dyker alla dessa tecken på medelålder upp, suck!
haha, du är på god väg! Du gillar inte att gå på fest med okända - men det brukar ju vara kul! Att träffa nya människor, iallafall när man är ung...:)Å jag är äldre än dig, därmed inte klokare, men on-knappen på datorn hittar jag iaf!
Hemma redan 23.30 - du är på väg...
Tack för ännu ett härligt inlägg, ha en skön söndag!
kom till nacka vi är uppe läääänge , men så är jag bara 39 år också hahaha
Nej då Mona.... Fixa festen själv... jag kommer direkt och jag VET hur man får en riktig karatefylla och jag är en djävel att dansa på borden.
Haha, tack alla ni!
Och Monica: du är ju för fan galen. Dina tider är WAY TO LATE för mig!
Suzie: ....och dessutom är du snygg som få! Hmm. Jag kanske borde göra det. Fixa själv. Och bjuda in alla er på bloggen. Satan så kul vi skulle få!
*rodnar*... tack!!!
Vill du låna pengar eller ha hantverkshjälp... ;-)
Goaste Mona, det är kanske där mellan 33 o 43 det är som allra värst!
För efter 45 så leker livet!! Ännu bättre blir det efter 50!
Inga måsten, bara njutning, skiter fullständigt i allt o alla. Livet bara leker, dag för dag :)
Har aldrig mått så bra som nu! ;)
Stor blöt puuuusssss *asg*
Hej Mona,
Jag haller med Suzie...fixa festen sjav. Det ar inte din alder det beror pa utan valet av umgange. Later som en hog med trakmansar. I min umganges krets kan det bli bade dans pa bord och champagne drickande i jaccuzin. Och jag ar yngst...43 ar. Men snubbarna ar val inte lika "lackra" langre ha,ha,ha.
Skicka en kommentar