Det här med förhållanden.

Med tanke på att jag drömde att maken var otrogen inatt (läs föregående inlägg) så har jag funderat lite på det här med förhållanden och hur det förändras med åren.

Jag har varit tillsammans med maken i 10-12 år. Gifta i 7-8-9 år. NÄÄÄ, jag har ingen koll och jag vet att det är kvinnans lott. Skit i det nu.

Nåväl. I början så minns jag hur illa han tyckte om smink. Han tyckte att det så fnaskigt ut. Och eftersom man är dökär så gör man så mycket dumma saker.

Som att sluta sminka sig.

Och efter jobbet så tar jag alltid av mig mina kläder. Alltså byter till nåt mer "bekvämt". Mysbrallor och t-shirt. Not so sexigt.

Vid något tillfälle köper jag en snygg pyjamas på Victoria Secrets. En randig liten historia. Och jag köper några till. För maken tyckte att jag såg så "gullig" ut i pyjamas. Amenvafan, jag hör hur det låter.

Nu. Ett gäng år senare så vet man vad klockan är slagen när han;

...talar om för tonåringen att hon är skitsnygg när hon sminkar sig...

...frågar om jag "verkligen ska se ut så där?.....när jag drar på mig mina pyjamasar...

...när han vid middagsbordet erkänner att väderbruttan på TV4, Tone Bekkestad, är en grym urping.

Ska nog gå runt kvarteret idag och kolla om vi har nån nyinflyttad granne.