Upplösning på nattgästen...

För flera år sedan var tonåringen grymt förälskad i en skolkompis. De blev ihop. Efteråt fick jag reda på att han behandlat henne mycket illa.

Och när jag satt och tuggade fradga i morse, så började pusslet i huvudet. Denna kille har dykt upp i umgänget igen. Och HANS bästa kompis bor i närheten av oss. Och den senaste tiden har alla börjat "hänga" där. Den f.d killen bor en bit ifrån oss. En tunnelbanebit.

Så jag var i det närmaste säker på att det var exet, som inte orkat åka hem. Och jag visste inte hur jag skulle hantera situationen. Skulle jag gå fram och göra honom oförmögen att avla eventuella barn? Eller låtsas som om det regnade?

Men, så kom personen ifråga ned, och det var inte exet. Det var exets bästa kompis. Som jag förvisso träffat som hastigast för flera år sen. Men glömt bort.

Oh my God, vilken liten goding. Eller liten, han var typ 1,95. Söt som socker. Artig som få.

Jag presenterade mig. I min sedvanliga t-shirt och mysbrallor. Kände mig lagom representativ. Jag visste inte vilket ben jag skulle stå på riktigt, det kändes mycket märkligt.

Men efter att han gjorde en omelett, och samtidigt talade om att han lagar familjens mat 3 dagar i veckan, så bestämde jag mig.

Han får klart godkänt. Även om han röker, det får jag ta ur honom sen.

Men är han inte snäll mot tonåringen, så kastrerar jag honom.

Så mycket är säkert.

Rösta på mig