Och så var det det här med bajs igen då'ra.

Det har varit mycket snack om nr 2 den senaste tiden. Och jag har fått höra många roliga historier.

Jag ska därför bjuda på ytterligare en historia, som jag hoppas stannar här;

För några år sen, innan Talibanen äntrade mitt liv, så var jag och maken på Bali.

När vi skall lämna landet och befinner oss på flygplatsen, så känner jag att min mage inte riktigt mår som den ska. Så jag letar upp "damrummet". Som, på så många andra flygplatser, ser ut som de brukar: ett avlångt rum med femtioelva toaletter i rader mitt emot varandra.

Jag hinner knappt landa på toalettringen innan den beryktade "Bali-magen" ger sig till känna. Till den ett enormt magknip. Vi pratar svimfärdig av smärtor. När 20 minuter har passerat, så känner jag mig mogen för sorti. Upptäcker då att det inte finns något toalettpapper.

Panik uppstår. Det går ytterligare några minuter. För jag måste förvissa mig om att jag är totalt ensam i lokalen. Jag har klänning, trosor och sandaler på mig. Av naturliga skäl, så kan jag inte sätta på mig trosorna, så jag tar av mig dom, hänger dom på en krok och öppnar dörren.

Inga människor. Jag har klänningen uppdragen vid midjan, kutar in på toan intill, för att konstatera att toapappret är slut även där.

Strax innan jag är framme utanför den 4:e toaletten så händer det som inte får hända.

Ehh, låt mig säga så här; jag fick ett akut diarréanfall samma sekund som dörren till damrummet öppnas.

Så där står jag. 30+, utan trosor, med klänningen uppdragen till magen och totalt nedskiten. Ner till sandalerna. In kliver två kvinnor. Jag kastar mig in på närmaste toalett. Inget papper. Så jag har inget val. Jag krånglar mig upp på handfatet, akrobatiskt ståendes med halva kroppen på toaletten och gör mig ren. Tilläggas skall att jag inte är särskilt petit..

När jag kliver ut i, förvisso rena, men plaskblöta sandaler, så har en städerska med vagn kommit in. Hon städar alla toaletter. Jag kilar in på första toaletten för att hämta mina trosor. Som inte hänger kvar på kroken.

För er som inte har varit på Bali så kan jag tala om att det är GANSKA många restimmar hem.

Och det var första, och sista, gången i mitt liv som jag flugit över halva världen utan trosor.

Och ja, jag hade klippkort på flygplanstoaletterna hela vägen hem också...

Rösta på mig

PS Efter den resan så har jag aaaalltid ett par extra trosor i handbagaget med mig...you never know.