Jag kunde se rubrikerna!

Idag åkte hela familjen och storhandlade. Som vanligt så skulle talibanen absolut åka i en sån där bilkundvagn. En kundvagn med en bil framför, ni vet.

Hon var dessutom extremt gnällig och tjatig. Och som jag tidigare nämnt så har hon rätt bra röstresurser, även när hon talar "vanligt". Dessutom är det mycket ovanligt att hon inte pratar konstant.

Efter nån dryg timme är tonåringen, maken och talibanen framme vid lösgodisavdelningen. Ja. Vi är ju så intelligenta i vår familj, så hon får köpa sitt lördagsgodis där. För det verkar väl onödigt att vi åker till den närmaste av våra egna 10 videobutiker, när vi kan BETALA för det.

Nåväl. Jag har halkat efter och har ingen aning om var övriga tre har för sig. Plötsligt kommer maken rusande. Talibanen är BORTA!

Tonåringen drar undan våra kundvagnar i en hörna sen springer alla tre runt i panik och letar i butiken. Som är stor. Maken kutar ut på parkeringen för att se om någon rent av snott henne.

Det går en kvart, och nu är alla tre kallsvettiga. Jag har tidningsrubrikerna fullständigt klara i huvudet.

Jag är på väg till informationsdisken då jag får syn på maken. Som sitter knäböjd intill våra kundvagnar. Och pratar med talibanen. Som suttit i sin kundvagnsbil hela tiden. Som inte sa ett pip när storasyster drog undan vagnarna för att kuta runt i butiken.

Och hade någon av oss tänkt till, så hade vi givetvis insett att det finns två tillfällen när talibanen sitter tyst; när det äts glass eller godis. För där satt hon och åt av sitt obetalda lördagsgodis.

Övriga familjemedlemmar hade svår huvudvärk under bilfärden hem.

Rösta på mig