Igår arrangerades en Gröna Lund-dag för skärgårdsbarnen som jag besökte. Talibanen och jag fick följa med.
Det är inte så lätt att vara en taliban, 4 år och vara 102 cm lång.
Särskilt inte när 99% av attraktionerna var från 1,20, och det bara, i stort sett, var Nyckelpigan kvar.
Och i synnerhet inte när man inte är lång nog för Vikingagungan. Det finns en minivariant bredvid den stora. Jag försökte låta överentusiastisk och övertala henne till att åka den.
"Mamma, den går inte ens fort. Den är för småbarn!"
Vi pratar om en taliban som inte fattar varför HON inte får POP-Expressen och Fritt Fall (den stora). "Jag klarar visst det mamma!"
Hon var till och med så kaxig att hon klev fram till "vakten" vid POP-Expressen och frågade varför hon inte fick åka. Och inte hjälpte det ett dugg att hon puffade till sin mössa, för att hon möjligen skulle nå 140 cm-ribban som han fällde ut.
Skitsur, och 14 varv senare i Nyckelpigan, så åkte vi båten tillbaka till skärgårdsön.
Rösta på mig
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
;( hoppas hon växer som sjutton till nästa sesong , annars få ni hålla er långt från grönan
Skicka en kommentar