tisdag 25 december 2007
Förtvivlan till glädje...
Julafton blev en enda stor väntan. Talibanen var mycket orolig. Hon visste att hon inte har varit världens lydigaste barn, så tomtens ankomst var i högsta grad osäker.
När han så väl dök upp utanför altanfönstret, så blev hon överlycklig. Tills hon insåg att han fortsatte, ut från vår trädgård, in till granntjejerna (enligt planen), då bröt hon ihop. Bilden ovan är tagen när hon inser att tomten går till tjejkompisarna.
"Men mamma, jag har varit mer snäll än dum!"
Vi vuxna sa att hon inte skulle ge upp hoppet. Att han KANSKE kommer ändå. Då gick hon och öppnade ytterdörren, hämtade en stol och en jacka, och satte sig och väntade. Hon tittar upp mot deras hus för att försöka se vad som händer.
Och väntar. Och väntar.
En kvart senare kommer han ut. Och eftersom han måste ha svarta solglasögon på sig (annars känns morfar igen) och det var mörkt, så stapplade han nedför deras trappentré. Hade vi inte vetat bättre, så hade vi trott att tomten var rejält packad.
Och sen var lyckan gjord. Ett axplock av alla klappar. Även om hon senare på kvällen sa till pappa att hon nog inte hade fått så mycket julklappar av tomten, om det inte var för att hon skickat honom en lista, "för jag har ju inte varit så snäll."
Hon var mest lycklig över att hon fick en tiara i plast (ja, det är nog ingen som tvivlar på att hon inte kommer ha den på sig varje dag!) och en riktig kamera. Hon är redan uppe i 70 bilder, och jag har fått order om att printa ut bilderna senare i veckan.
Rösta på mig
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
hahaha vilket lycko, men veldigt taskigt att tomten ko´m o sen gick måste ha varit mamma´s ide! fy fasen vilken pina för henne!
pstMEN Mona jag är inte sjuk nu!hahaha
jag menade när jag var i talibanens ålder o fram till 8-9 år hahaha jag längta så ille efter tomten att jag ble sjuk varenda julafton! men nu i vuxen ålder är jag frisk hahaha
Ahh, jag läste slarvigt! Och ja, det var min idé, och jag ångrade mig nästan när jag såg hennes förtvivlan. Fast man måste ha träffat henne, för att inse att den där damen kräver hårdhanskar. Hon är så satans jädra envis, så jag måste vara stenhård med henne, annars tar hon över totalt!.
*lik mamma*
Skicka en kommentar