Tänk att man kan bli så glad!

Jösses Amalia vilken härlig Nationaldag!

Planerna på att fortsätta göra klart dom 160 placeringskorten till dotterns skolbal gick i stöpet direkt i morse. Fyra tjejer á 16 år kom nedhasandes och behövde akut hjälp i form av färgval av skor till balklänningar, låna smycken, argument till föräldrar för att få ihop pengar till alla utgifter till den stundande balen nästa vecka.

Efter att ha hjälpt dem att organisera dagen D, så gick de ut och lade sig på gräsmattan. Detta efter att de krasst konstaterat att de nu faktiskt inte har råd att sola solarium, om de skulle få råd till håruppsättning, naglar, lösögonfransar, limo, taxi och alla andra femtioelva accessoarer.
Efter en stund kommer någon av dem på den briljanta idén att man kan ju faktiskt hjälpa moder natur (läs:solen) på traven lite. Jag tittar ut i köket, endast för att finna dem stå och smörja in sig med olivolja!

2 timmar senare så såg dom lagom friterade ut kan jag säga!

Maken var på jobbet fram till lunch, sen bar det i väg till goda vänner för lunch OCH middag i Nationaldagens tecken. Mycket trevligt var det, näe förresten, det var VÄLDIGT trevligt. När man lever ett liv som i stort sett bara kretsar kring de företag man har så blir det sociala livet aningen reducerat, eller rätt obefintligt. Därför blir sådana här dagar mer än bara "trevligt".

I alla fall; vi kom hem och maken ber mig följa med upp till övervåningen. För en sekund så misstolkar jag situationen =) (I wish!) men kommer av mig helt när jag kommer upp;

Min kära mamma och hennes man har varit och köpt/installerat en SOVRUMSDÖRR!(Jag fyller år nästa vecka..) Ja, det är ju lätt att tro att det är varje människas rättighet. En egen sovrumsdörr. Men inte i min familj. Jag har varit utan sovrumsdörr i typ 5 år (vi skulle bygga om lite), med allt vad det innebär...

Jag lever med en man som har en tendens att sluta att "se saker". Ett rivet tak i trappan för tre år sen ("ska bara se om det finns något bakom det"), inget foder kring badrumsdörren, en saknad list här, en saknad list där. Han ser inte ett skit längre än till sina Excelfiler, men han är som sagt mycket bra på att riva "för att undersöka" och "vi fixar det sen". Han är väldans duktig på allt annat än hantverk...

Och saken har ju inte varit bättre av att allas våra sovrum ligger på samma plan. Eller att stora dottern, i stort sett varje helg, har sina kompisar sovandes över.
Och de har ju inte riktigt samma dygnsrytm som vi gamlingar. Detta i kombination med att hustrun i huset vaknar av minsta lilla ljud, gör ju inte livet lättare direkt.

Så nu kan jag äntligen stänga en dörr. Jag kan till och med låsa den om maken är dum!