Oh my Godness, vilken vecka det var! Del 1

Dra på trisser vad tiden går fort! Jag hinner inte ens titta mig i spegeln på morgnarna, och det är verkligen sant; vakna, in i duschen, ut ur duschen, på med kläder, en kam genom håret, pussa på talibanen, nedför trapporna, greppa datorn och handväskan och poff, iväg till jobbet! Frukost? Nä, tror inte det!

Jag syltade in mig totalt i dotterns balförberedelser. Sa ju "ja" i ett svagt ögonblick i februari, och hade väl kanske inte riktigt räknat med HUR mycket jobb det skulle bli. En balkommitté tillsattes, med en lärare som ansvarig. Denna lärare fanns till hands fram till 17.00 på balkvällen, sen var hon puts väck. Balen skulle börja 18.00. Sjundeklassarna skulle servera under kvällen. Föräldrar skulle jobba i skift i bakgrunden med att lägga upp mat och se till att allt kom ut i tid, och i rätt ordning. Jag backar bandet lite.

Jag tog på mig uppgiften att dekorera och göra dekorerade och handskrivna placeringskort. Skolan är, trots det geografiska läget, "fattig". Budgeten var 100 kr per elev, och i det ingick maten samt hyra av porslin och glas till 165 personer. De korvören som blev över skulle gå till dekoration. Ehh, just det: korvören.

Den ansvarige läraren var mycket bestämd med färger. Ville bl a ha vita bordsdukar. Ja, det vore ju fint, om de var linne förstås, sa jag. Och den budgeten fanns förstås inte. Här var det två starka viljor som skulle enas. Jag kände på en gång att jag var ute på hal is. Visserligen ville tjejerna att jag skulle ansvara för dekorationen. Å andra sidan så var det en bal i skolans regi. Då kom jag på en strålande idé. Jag lutade mig fram mot den ansvarige läraren och sa: du, om jag betalar allt, får jag bestämma allt då?

Givetvis fick jag som jag ville! Så jag bestämde tillsammans med tjejerna att temat skulle vara Gala. Allt skulle gå i svart/guld/rött. Svarta skitsnygga pappersdukar med tygkänsla. Av någon anledning så har jag ett gäng rullar med guldpapper, riktigt bladguld, liggandes. Visserligen tunt som f-n, men det blev en väldigt bra effekt att använda det som löpare på alla långbord. Sen har vi ju turen att hålla på med inredning så jag "lånade" snygga röda ljuslyktor i glas, supersnygga. Till sist hängde vi flera hundra svarta och guldfärgade ballonger överallt.

Ja, och sen kom de små liven på att de skulle göra diplom med en personlig reflektion till varje lärare. Och det var ju bra. Det som inte var så bra var att de aldrig kom till skott. Så då blev det mamsen som fixa det också.

Hur som helst så hade jag fått listor på alla elever från den ansvarige envise läraren. Hon hade tidigt meddelat mig att hon skulle lägga ut placeringen typ en timme innan balens start; "så att inte ungarna ändrar om i placeringen".

Baldagen startar med att familjen uppvaktar mig med presenter på morgonen, det råkade ju vara min födelsedag. Efter det var det järnet iväg för lite mer inköp till kvällens festligheter. Sen startade den riktiga karusellen av körandes fram och tillbaka till den lokala hårsalongen för diverse uppsättningar. Hjälpa till med lösögonfransar och make up. Ut i trädgården för att fotografera innan det var dags för limousinen.

Jag rattar in till skolan 17.00 och får se en annan förälder lägga ut placeringskorten "för den ansvarige läraren är inte här". Rätt var det är noterar jag att det står en del handskrivna lappar vid tallrikarna. Det visar sig att den ansvarige läraren inte gett mig en fullständig lista. Grrr, jag var skitsur. Till råga på allt så var all planering obefintlig; när skulle förrätt, varmrätt och efterrätt ut. Vilka skulle göra vad? Den ansvarige läraren var som sagt spårlöst försvunnen, så vi fick rodda allt själva.

Hur som helst, jag fick agera fotograf hela kvällen och tog runt 650 bilder på de små vackra liven. 22.00 kände jag att det nog fick räcka, så jag åkte hem, drack ett glas vin, sa grattis till mig själv, och dog i sängen.

Ja just det; någonstans mellan lösögonfransar och fotografering i trädgården så fick jag att raus-anfall på exmaken. Han ringde, och eftersom hans tajming sög, så var det bara att trycka på knappen. Jag talade om exakt vilken skithög han var/är och sa att han kunde fara åt pipsvängen om han inte kammade till sig. Avslutade med att informera honom om vår Greklandsresa. Vid det laget så var han så mör att han inte hade mage att protestera.

Japp, det var del 1....