Handen i kakburken och min bäääbis har blivit stor!

Efter att har varit i Skitiga butiken halva dagen igår, så var jag lagom mör på kvällskvisten. Maken hade parkerat sig i sovrummet tillsammans med Sverige-Danmark.

Själv bullade jag upp med en stor skål godis, kudde på soffbordet, fötterna ovanpå, dricka på armlängs avstånd och på med en jättebra film (Déjá Vu med Denzel Goding Washington). Typ 12 minuter in i filmen så hör jag låååååångt borta hur det ringer. Jag är på god väg in i John Blunds värld. Tänker att det är konstigt att filmen har samma dörrklocka som vi har. Fattar plötsligt att det faktiskt ringer på min dörr.

Hasar mig fram i min sedvanliga sexiga hemmastass: t-shirt och mjukisbyxor, i tron att det är grannen. Det var det inte. Det var ett par kompisar som jag inte träffat på länge, som var ute på kvällspromenad. Typ såna som man faktiskt måste ha städat huset inför. Som man faktiskt INTE kan visa sig i den sedvanliga sexiga hemmastassen för. Kvinnan är en i min mammagrupp. Mannen är till råga på allt en goding. Jag trodde jag skulle dö på fläcken.

"Stör vi?, vi kan komma tillbaka en annan dag annars".

"Oh nej, kom in. Absolut!" Sa jag.

Och in kom dom. Hela vägen förbi köket, som var i fullständig kaos, in i vardagrummet, där jag för en gång skulle inte hade städat upp efter talibanen och hennes kompisars vanliga räd. Jag bad om ursäkt hundra gånger och trodde jag skulle sjunka genom jorden. Bjöd på kaffe och försökte snabbstäda samtidigt. Det gick inte så bra.

Efter en timme så kunde jag för första gången, i mitt snart 42-åriga liv, konstatera att det faktiskt inte var så farligt att ha rörigt när man har objudna gäster. Att hemmet inte behöver vara 100% tipptopp. Jag hade faktiskt ganska trevligt. Fattar ingenting. Jag som känner en viss samhörighet med Bree i Desperate Housewifes (den rödhårige ni vet..) och som hellre skulle låtsas som om jag inte är hemma, om jag mot förmodan skulle få oväntat besök om det nu skulle vara stökigt. Jag var ju så säker på att det var grannen, som i så fall skulle ha stått kvar på trappan vid just den tidpunkten på kvällen. En saknad sko, en kvarglömd tröja, och allt det där vanliga som brukar beröra våra små döttrar...

Och jag borde ju ha vant mig under mina 10 år med maken. Han (och stora dottern för all del) är världens "stökigaste" människa. Jag är en sån som mår fysiskt illa om jag har stökigt. Struntar dock fullständigt i hur det ser ut hos vänner, men klarar INTE av att ha det så hemma...

Stora dottern ja. Hon har ju skaffat sig en pojkvän som bor på Gotland. En mycket trevlig liten sak. De ringer varandra 14 gånger om dagen så vilken dag som helst så ska jag se till att skaffa Skype-abonnemang, eftersom jag inte längre har någon som helst tillgång till min telefon.

Hur som helst, hon har ju varit där nere några gånger nu, och eftersom jag alltid ringer henne typ 4 gånger om dagen, så har jag nästan varje gång skämtat och sagt:
"har ni haft sex?!"
Varje gång så har svaret alltid varit: "maaaaaamma, sluta." "maaaamma lägg av nu" osv. Ställde samma fråga idag och hon svarade

"Ja"

"VAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA!!! SKOJAR DU MED MIG?"

"näe"

"ehh, vi får prata när du kommer hem i kväll" Sa jag.

Har suttit halva eftermiddagen och undrat hur man gör nu. Ska jag prata p-piller. Ska jag fråga om kondom. Ska jag fråga något över huvud taget? HUR FAN GÖR MAN?!

Hon kom nyss.

"Jaha, hur, ehhh, hur...

"vi gjorde det igår, i morse och mitt på dagen, och det var jättebra. Första gången tog det typ 5 sekunder, men sen var det bra!"

"???????? gulp"

"Jamen du frågar ju och då svarar jag. Finns det någon mat hemma?"

Bara så där. Over and out. Jag tror att jag måste ta upp p-piller-frågan en annan dag. Jag måste hämta mig från chocken tror jag visst.

Och jävlar vad glad jag är för att han bor på Gotland. Jag ska tänka lite mer på det när jag storstädar i morgon.