Make bortskänkes. Mot hämtning. Typ OMGÅENDE!

Midsommar. Ja, det låter ju bra. För normala familjer kanske. Jag är stensur, och just nu så ska jag skilja mig i morgon när tingsrätten, eller vart f-n man vänder sig, öppnar.

Packade bilen full, tryckte in talibanen och drog ut i skärgården i torsdags, vid lunchtid. Maken skulle givetvis jobba, och därför komma på kvällen. Det var bra, för jag och W kunde packa upp alla våra grejer och sätta igång. Lyckligtvis har hon två barn; 8 och 10 år = väldans bra barnvakter, så vi fick lite lugn och ro. Maken anlände. Givetvis två timmar efter utsatt tid, men jag är van.

Midsommaraftons morgon. Hustrun är en god hustru och smyger ut ur gästhuset med talibanen kl 07.15. Upp till stora huset. Så att maken ska få sovmorgon. Mmm, jag är snäll jag.

Maken kommer flera timmar senare. Utvilad och på gott humör.

Dagen gick och det givna löftet från värdparet, till andra människor på närliggande ö, om att komma allihopa och dansa/klä midsommarstång, lyckades jag och W krångla oss ur. "Alltså, jag måste baka en kaka, så att den är klar till middagen, och Wendy måste duka, och bla bla bla". En extra timme för scrapping. Baka kaka snabbt. Duka ännu snabbare. Resten av familjen kommer tillbaka med ytterligare matgäster.

Tiden går. Undertecknade är småstressad över talibanens sovtider. Hon blir pain in the ass, om hon lägger sig för sent. Tryckte desperat i henne köttbullar och spaghetti och beordrade maken att lägga henne. Inga problem. Vi sätter oss till bords. Ett litet sällskap på 8 personer och alla barnen sover.

När alla femitelva "förrätter" var intagna så började jag bli lagom irriterad över att läggandet av dottern tagit sådan tid. Jag ringer makens mobil, som bara tutat upptaget. Efter ytterligare 30 minuter så bolmar det ur mina öron. Fortfarande upptaget. Jag ursäktar mig och säger att jag ska gå och se vart han tagit vägen.

Öppnar dörren till gästhuset och finner maken djupt sovandes intill talibanen. Inte oväntat kan jag säga. Dock förvånad över upptagettonen. Tills jag kom på att han vidarekopplat sin mobil till min då han glömt sin laddare. Fint, har suttit och ringt till mig själv i 1,5 timme. Jag är sur som ättika och låter väl inte alltför kärvänlig när jag väcker honom. Han muttrar. Jag säger, "what ever". Och går tillbaka till midsommarfirandet. Och intar rollen som kvällens clown. Som jag alltid gör när jag är riktigt jävla förbannad.

Maken väljer att sova vidare. Kvällern blir riktigt rolig. En del, som inte känner mig så bra, undrar varför jag aldrig har varit så här rolig förr. Ehh, kan bero på att jag ALDRIG känner för att vara rolig när maken är med. Nu blev det mer att jag skulle försöka "fylla ut" hans plats. Korkskalle. Jag alltså.

Hur som helst. Nästa dag gryr. Jag smyger ut med talibanen. Så att maken får sova. Han dyker upp vid 11.30-tiden. Jag är, om möjligt, ännu surare. Nu har alla gäster åkt, endast värdparet kvar. Värden bjuder på middag. Det blir sent. Talibanen ser i kors. Jag "beordrar" maken att lägga henne. Inga problem. Han går förbi en dator, på vägen ut i vardagsrummet, där talibanen sitter. Maken är workoholic. Måste se siffrorna i butikerna (svårt att förklara). Tiden går. Tiden går typ 40 minuter och nu jävlar brinner det i hela huvudet. Jag går till datorn och säger att par mindre väl valda ord. Talibanen övertrött. Talibanen skriker efter mamma. Mamma bestämmer sig för att lägga henne. Maken springer efter, som ett ufo. "Jag skulle bara". Jag lägger talibanen. Strax innan hon somnar, så somnar maken i sin säng. Jag lämnar huset och går upp och tittar på makens medhavda, och en för honom mycket efterlängtad film. Sen går jag tillbaka.

Maken har vaknat och ligger och läser. Hustrun har svårt att sova när det är 30 grader varmt i sovrummet. Efter 10 år så vet maken det. Särskilt då maken dagen innan drog ur kontakten till elementet. Hustrun öppnar fönstret i ett ANNAT rum. Lite på glänt sådär.
Hustrun vaknar femton gånger under natten och tror att hon har blivit dödligt sjuk då hon bokstavligen badar i svett. Går som vanligt upp tidigt med talibanen. Slänger ett getöga på elementet innan. Bara för att konstatera att maken tryckt i kontakten. Hustrun pratar inte med maken på hela jävla dagen. Och det var tur för honom att vi kom i två olika bilar.

Hustrun åker till jobbet. För att klara en deadline till i morgon. Ett riktigt skitjobb, som hustrun lovat maken att göra för tre månader sen. Hustrun har påbörjat flera gånger, men blivit "omdirigerad" av maken; "det här måste gå före". (Svårt att förklara men jag har gått igenom 10 tusentals fakturor för att leta efter några specifika).Flera timmar senare, med ett icke slutfört uppdrag pga att hustrun inte hittat alla kartonger, så åker hustrun hem.

Huset har inga som helst livsmedel hemma. Däremot en tom påse från McDonalds. Tom alltså. Hustrun ger maken det till 90% utförda uppdraget. Inget tack hörs. Däremot så får hustrun veta att hon inte har skött sitt jobb "så nu får jag åka in och göra det du inte klarat av". Då jävlar brinner det där det aldrig har brunnit förr. Hustrun tar av alla jobbrelaterade nycklar från knippan, ger dem till maken och talar om att han kan med glädje få stoppa dem någonstans där solen inte skiner.

Tur att stora dottern är på Gotland, för gissa vem som sover i hennes säng de närmaste dagarna!

Märks det att jag är förbannad, eller?!