Ja, jag vet att det är rörigt på skrivbordet!
tisdag 20 oktober 2009
måndag 19 oktober 2009
Ibland är det bra att ha en privat blogg. För er med barn:
För då kan man göra hur mycket reklam som helst. Och bara skriva om sånt man står för. Som det här. Ni som bor i Stockholm med omnejd, och har barn: missa inte detta MYCKET billiga tillfälle att få insikt och lite råd;
Det är inte så väldigt enkelt att alltid vara helt cool och stadig i sin föräldraroll när ungarna börjar utmana en. Det är inte så enkelt att hålla fast vid regler och gränser när barnet vräker ur sig både det ena och det andra för att få sin vilja igenom. Det är heller inte världens roligaste umgänge med en unge som bara vill hänga framför datorn eller som inte har lust att följa med till sommarstället längre och gärna talar om hur trist det är.
Ibland kan osäkerheten vara stor när vi ska hantera våra stora barn. Många handböcker och ”färdiga lösningar” hjälper rätt sällan. Varje situation och varje barn och familj är speciell.
Beny Plüss är terapeut och arbetar dagligen med barn och ungdomar på bla BUP. Och varje dag möter han föräldrar som undrar vad de ska göra för att få bukt med ungen. Nu föreläser han i Stockholm den 3 november. Han berättar om den viktiga latensperioden när barnen är 9-10 år och han berättar om hur man kan bli lite tryggare i sin föräldraroll och lita på sig själv mycket mer.
Föreläsningen är öppen för alla, kostar 260:-/person ex moms. Läs mer här. www.punct.se
Det är inte så väldigt enkelt att alltid vara helt cool och stadig i sin föräldraroll när ungarna börjar utmana en. Det är inte så enkelt att hålla fast vid regler och gränser när barnet vräker ur sig både det ena och det andra för att få sin vilja igenom. Det är heller inte världens roligaste umgänge med en unge som bara vill hänga framför datorn eller som inte har lust att följa med till sommarstället längre och gärna talar om hur trist det är.
Ibland kan osäkerheten vara stor när vi ska hantera våra stora barn. Många handböcker och ”färdiga lösningar” hjälper rätt sällan. Varje situation och varje barn och familj är speciell.
Beny Plüss är terapeut och arbetar dagligen med barn och ungdomar på bla BUP. Och varje dag möter han föräldrar som undrar vad de ska göra för att få bukt med ungen. Nu föreläser han i Stockholm den 3 november. Han berättar om den viktiga latensperioden när barnen är 9-10 år och han berättar om hur man kan bli lite tryggare i sin föräldraroll och lita på sig själv mycket mer.
Föreläsningen är öppen för alla, kostar 260:-/person ex moms. Läs mer här. www.punct.se
När man vet att det är dags att banta.
Hänger upp tvätten och undrar vad det för konstigt vitt linne som har korvat ihop sig.
Tills jag ser att det är ett par trosor.
Mina trosor.
Dra åt h-e vad det är dags att banta nu.
Tills jag ser att det är ett par trosor.
Mina trosor.
Dra åt h-e vad det är dags att banta nu.
Väsentligheter.
Jag har köpt apsnygga kuddar på Mio Möbler.
Men eftersom jag inte kan bestämma mig för vilka gardiner jag ska ha i sovrummet, så har jag varit där och bytt färg några gånger.
Idag var jag där för 4:e gången.
Och varje gång är det samma brud i kassan.
Nu såg hon mig på håll och pekade att jag bara kunde gå rätt in och hämta nya. Behövde inte se kvittot liksom.
Och jag ser på henne att hon undrar vilken av alla bokstavskombinationer jag lider av.
Men eftersom jag inte kan bestämma mig för vilka gardiner jag ska ha i sovrummet, så har jag varit där och bytt färg några gånger.
Idag var jag där för 4:e gången.
Och varje gång är det samma brud i kassan.
Nu såg hon mig på håll och pekade att jag bara kunde gå rätt in och hämta nya. Behövde inte se kvittot liksom.
Och jag ser på henne att hon undrar vilken av alla bokstavskombinationer jag lider av.
När man inte hittar ut.
Är i Täby Centrum och för andra gången på ett år så går jag vilse. På riktigt. Det finns typ 10 utgångar men jag hittar inte tillbaka dit jag kom ifrån. Har irrat omkring i 20 min nu och vägrar att fråga nån. HUR kan man gå vilse i ett köpcentrum?!
Not so practical.
Vi har vita jackor med företagsloggan på. Gissa vem som beställde dem? Ledtråd: han är inte tvättmaskinsansvarig där hemma.
Allt suger inte.
Det finns trots allt några fördelar att vara egen. Som att fika med folk man tycker om. När som helst. Medan maken är hemma med sjuk taliban.
söndag 18 oktober 2009
Det här med min man ja.
Tänkte på en sak.
Jag är gift med en ärkehamster. Alltså vi pratar nån som samlar på ALLT. Eller rättare sagt, s p a r a r på allt.
Varje gång vi ska försöka oss på att rensa så blir vi så inihelskotta osams. Och jag fattar aldrig varför han alltid envisas med att jag ska vara med.
För jag har ingen som helst förståelse för att han vill spara på sina gamla jul- och födelsdagskort från 1987. Typ. Han tycker att jag lägger mig i. Och är tjatig.
Folk tror att jag överdriver. Tills jag visar hur källaren ser ut.
Och med tanke på att vi förmodligen har en musfamilj i bastun så kom jag just på att därinne står det cirkus 15 kartonger med vhs-filmer.
Ja, ni som är typ tonåringar och läser här ska veta att det är en sorts kassett, som man FÖRR I TIDEN såg på film med.
NU FÖR TIDEN så har man dvd.
Och jag har ett ANTAL gånger frågat maken vad exakt han ska ha skiten till. För vi kan inte ens se på dem även om vi ville.
Men nä, de ska sparas. För "man vet aldrig".
Och jag blir bara tröttare och tröttare.
Jag är gift med en ärkehamster. Alltså vi pratar nån som samlar på ALLT. Eller rättare sagt, s p a r a r på allt.
Varje gång vi ska försöka oss på att rensa så blir vi så inihelskotta osams. Och jag fattar aldrig varför han alltid envisas med att jag ska vara med.
För jag har ingen som helst förståelse för att han vill spara på sina gamla jul- och födelsdagskort från 1987. Typ. Han tycker att jag lägger mig i. Och är tjatig.
Folk tror att jag överdriver. Tills jag visar hur källaren ser ut.
Och med tanke på att vi förmodligen har en musfamilj i bastun så kom jag just på att därinne står det cirkus 15 kartonger med vhs-filmer.
Ja, ni som är typ tonåringar och läser här ska veta att det är en sorts kassett, som man FÖRR I TIDEN såg på film med.
NU FÖR TIDEN så har man dvd.
Och jag har ett ANTAL gånger frågat maken vad exakt han ska ha skiten till. För vi kan inte ens se på dem även om vi ville.
Men nä, de ska sparas. För "man vet aldrig".
Och jag blir bara tröttare och tröttare.
En mus, flera musar. Och alla har vi olika lösningar.
Igår berättade jag för maken att jag tror att vi har möss i bastun. Och att vi (läs:han) kanske borde göra något åt det.
Idag gick jag förbi utanför, och noterade att dörren till bastun för en gång skull var stängd.
Maken tog tag i saken oväntat fort måste jag säga...
Idag gick jag förbi utanför, och noterade att dörren till bastun för en gång skull var stängd.
Maken tog tag i saken oväntat fort måste jag säga...
Om hur man drömmer om andra. Sandra Gustafsson. Hon som kan.
Det finns en författare som heter Sandra Gustafsson. En mycket trevlig människa med en blogg utöver det vanliga.
Och varför skulle jag, med mitt stressiga liv, drömma stillsamma, lugna drömmar? Why liksom.
Herregud så jag har drömt om dig inatt:
Du och jag bilade ned till Ullared (ja, och?!) och du satt hela vägen och förhörde mig på “Handboken om hur man blir en bra författare”. Och för att bevisa HUR bra den var så läste du boken innantill: “asså, du fattar ju, jag hade ju knappast varit så bra som jag är om det inte vore för att jag faktiskt KAN den här boken utantill.”
Resan tog 4,5.
Väl framme så gick vi in genom dörrarna. Det var packat med folk. P r e c i s när vi går igenom dörren så blir det sånt där blås du vet, baksug, eller vad fan det kallas för. Din frisyr blir helt fucked up och du får ett cepespel och tillkallar ledningen.
Butikschefen kommer men du säger att du ska “FANIMEJ SNACKA MED LEDNINGEN, SKA JAG BEHÖVA STAVA DET ÅT DIG, ELLER?!” Han lommar iväg och kommer tillbaka med de tre delägarna. Som inser att det är THE Sandra Gustafsson. De bugar och bockar och alla kunder informareras via högtalarna, att de nu får lätta från butiken. NU.
När butiken är tömd så får jag tag på två kundvagnar. Och för den som varit där så vet man att det inte är några vanliga jävla ICA-vagnar, så det var något körigt att dra dessa. Jag var GIVETVIS mest intresserad av att handla. Du surnar till på mig och säger: “Du bruden, vi har ett UPPDRAG, men, handla du så ses vi om en timme.”
Jag fyller vagnarna och är i 7:e himlen. Till slut kommer jag fram till Böcker & Papper. Du står framför en bokvägg som är cirkus 30 meter lång. Musiken, Tjajkovskij, dånar ur högtalarna, du springer som en jävla dåre fram och tillbaka. Hylla för hylla fyller du med Christinas bok. “Dom ska jävlarimig inte komma här och komma, HÄR SKA SÄLJAS!”
Hyllorna är djupa och efter 5 timmar har vi fyllt dem. Hundratusentals böcker. En och samma titel.
Sen säger du att du måste gå och bajsa och ber mig gå ut till bilen och starta motorn. “Jag kan inte sitta i bilar om inte sätet är uppvärmt, problem med hemorrojder vettu.”
Jag går ut genom dörren och går ut på parkeringen, som är enorm, men hittar inte bilen.
Jag vaknar av att vi springer upp och ned, gång efter gång och letar efter bilfan.
- - - -
Godmorgon…och vad exakt har vi att säga om det här?!
Och varför skulle jag, med mitt stressiga liv, drömma stillsamma, lugna drömmar? Why liksom.
Herregud så jag har drömt om dig inatt:
Du och jag bilade ned till Ullared (ja, och?!) och du satt hela vägen och förhörde mig på “Handboken om hur man blir en bra författare”. Och för att bevisa HUR bra den var så läste du boken innantill: “asså, du fattar ju, jag hade ju knappast varit så bra som jag är om det inte vore för att jag faktiskt KAN den här boken utantill.”
Resan tog 4,5.
Väl framme så gick vi in genom dörrarna. Det var packat med folk. P r e c i s när vi går igenom dörren så blir det sånt där blås du vet, baksug, eller vad fan det kallas för. Din frisyr blir helt fucked up och du får ett cepespel och tillkallar ledningen.
Butikschefen kommer men du säger att du ska “FANIMEJ SNACKA MED LEDNINGEN, SKA JAG BEHÖVA STAVA DET ÅT DIG, ELLER?!” Han lommar iväg och kommer tillbaka med de tre delägarna. Som inser att det är THE Sandra Gustafsson. De bugar och bockar och alla kunder informareras via högtalarna, att de nu får lätta från butiken. NU.
När butiken är tömd så får jag tag på två kundvagnar. Och för den som varit där så vet man att det inte är några vanliga jävla ICA-vagnar, så det var något körigt att dra dessa. Jag var GIVETVIS mest intresserad av att handla. Du surnar till på mig och säger: “Du bruden, vi har ett UPPDRAG, men, handla du så ses vi om en timme.”
Jag fyller vagnarna och är i 7:e himlen. Till slut kommer jag fram till Böcker & Papper. Du står framför en bokvägg som är cirkus 30 meter lång. Musiken, Tjajkovskij, dånar ur högtalarna, du springer som en jävla dåre fram och tillbaka. Hylla för hylla fyller du med Christinas bok. “Dom ska jävlarimig inte komma här och komma, HÄR SKA SÄLJAS!”
Hyllorna är djupa och efter 5 timmar har vi fyllt dem. Hundratusentals böcker. En och samma titel.
Sen säger du att du måste gå och bajsa och ber mig gå ut till bilen och starta motorn. “Jag kan inte sitta i bilar om inte sätet är uppvärmt, problem med hemorrojder vettu.”
Jag går ut genom dörren och går ut på parkeringen, som är enorm, men hittar inte bilen.
Jag vaknar av att vi springer upp och ned, gång efter gång och letar efter bilfan.
- - - -
Godmorgon…och vad exakt har vi att säga om det här?!
lördag 17 oktober 2009
Om att vara en lodis i finområdet.
Jag har röjarhelg.
Alltså, jag borde ha. Hittills har jag, sedan 7.40 i morse, spelat spel och lagt pussel med talibanen.
Hur som. Jag ska börja röja strax. Så jag är därmed klädd därefter också.
Och när jag kom ned i morse så glömde jag min hårklämma på övervåningen. Eftersom jag inte orkade gå hela vägen upp igen så tog jag en sån här och satte upp håret. En lång röd variant.
För en stund sen var jag tvungen att åka iväg till den lokala ICA-butiken. Samma affär som Malou von Sivers, Lennart Ekdahl, David Hellenius, Renée Nyberg, E-type, Fredrik Hammar (om det är han, den söte av dem), Katarina Janouch och en jävla massa andra handlar i. Jämt.
Kön är lång till båda kassorna. Jag står ganska långt fram där i mina luffarkläder, och tycker att folk glor en aning. När jag kommer hem och råkar böja mig ned så frågar talibanen vad det står på min hårklämma.
Först fattar jag inte. Sen kopplar jag. Och tar av mig den.
Jag har stått i en lång kö på den lokala ICA-butiken inte bara med en jäkla knallröd påsklämma. Nänä, ska man göra bort sig så ska man göra det ordentligt.
Det står ESTRELLA på den.
Vilken jäkla nolla man är.
Om att aldrig slå vad när man är onykter.
Det dracks en hel del igår.
Maken fick lov att gå hem vid 21-tiden då talibanen plötsligt fick ont i magen.
Väninnans man höll sig till rött vin. Och då hans arbetsvecka varit aningen jobbig så är det ju inte svårt att räkna ut att alkoholen tog ut sin rätt.
Själva lyckades vi få i oss tre flaskor champagne och var i finfin form.
Vi sitter och diskuterar djupa väsentligheter som juveler och dyra klockor. (Jamen vafasen, det går liksom inte att diskutera Palestina-frågan med fulla karlar, det fattar ju vem som helst!)
Denna man är ett unikum då han uppriktigt tycker om att köpa vackra saker till sin fru. Vi pratar väry vackra. Själv är jag gift med någon som jag får ge karta, kompass och helst en bild på det jag vill ha. Och tjata ett år först. Ligger liksom inte i hans geografiska gener.
Nåväl. Vännerna hamnar i en större diskussion om ett speciellt inköp. Jag hör på långa vägar att väninnan vet vad hon pratar om medan mannen, något onykter, säger sig vara säker på sin sak. Minsann.
Och det är väl här som denna fantastiska make krackelerar lite, för är det något vi kvinnor har koll på så är det när, var och hur våra juveler inhandlas.
Men han ger sig inte. Och slår till slut vad. Jag försöker att få honom att förstå att det nog inte är en sån bra idé. Dock är han så säker på sin sak, så det var inget snack.
Så när han vaknar idag och har till uppgift att rota fram kvitton från vinden, så kan jag härmed tala om att jag och väninnan under december månad checkar in tors-sönd på ett 5-stjärnig hotell i valfritt land någonstans i Europa för julshopping.
Herregud så jag ska shoppa.
Maken fick lov att gå hem vid 21-tiden då talibanen plötsligt fick ont i magen.
Väninnans man höll sig till rött vin. Och då hans arbetsvecka varit aningen jobbig så är det ju inte svårt att räkna ut att alkoholen tog ut sin rätt.
Själva lyckades vi få i oss tre flaskor champagne och var i finfin form.
Vi sitter och diskuterar djupa väsentligheter som juveler och dyra klockor. (Jamen vafasen, det går liksom inte att diskutera Palestina-frågan med fulla karlar, det fattar ju vem som helst!)
Denna man är ett unikum då han uppriktigt tycker om att köpa vackra saker till sin fru. Vi pratar väry vackra. Själv är jag gift med någon som jag får ge karta, kompass och helst en bild på det jag vill ha. Och tjata ett år först. Ligger liksom inte i hans geografiska gener.
Nåväl. Vännerna hamnar i en större diskussion om ett speciellt inköp. Jag hör på långa vägar att väninnan vet vad hon pratar om medan mannen, något onykter, säger sig vara säker på sin sak. Minsann.
Och det är väl här som denna fantastiska make krackelerar lite, för är det något vi kvinnor har koll på så är det när, var och hur våra juveler inhandlas.
Men han ger sig inte. Och slår till slut vad. Jag försöker att få honom att förstå att det nog inte är en sån bra idé. Dock är han så säker på sin sak, så det var inget snack.
Så när han vaknar idag och har till uppgift att rota fram kvitton från vinden, så kan jag härmed tala om att jag och väninnan under december månad checkar in tors-sönd på ett 5-stjärnig hotell i valfritt land någonstans i Europa för julshopping.
Herregud så jag ska shoppa.
The wake up call. För maken. Hehe.
Är hos kära väninnan igår. Hennes man har om möjligt ett "tyngre" jobb än min make. Vi sitter och beklagar oss lite över de otroligt många gemensamma nämnare våra män har tillsammans. Över hur man kan vara så disträ att man inte SER saker. Ja ni vet vad jag talar om.
Plötsligt drar hon fram en mapp. Framsidan är utformad såsom ett husprospekt. Ett sånt man får på visningar. Jag öppnar det och kissar på mig.
Min otroligt välorganiserade väninna har gjort ett mycket genomtänkt schema över saker som måste fixas i huset, både tillfälliga grejer och återkommande rutiner. Vem som ska göra vad liksom.
Och när jag har läst igenom den 4-sidiga mappen så inser jag att min man har kommit alltför lätt undan. För plötsligt kan jag ju jämföra på rätt sätt: båda männen är egna företagare med stort ansvar. Och jobbar svinmycket.
Så gnäller han en enda gång till över att han måste tömma soporna (yepp, han är sopansvarig) så kommer jag att trycka ned väninnans mapp i halsen på honom.
Herregud som jag har skämt bort honom.
Här ska göras en mapp.
fredag 16 oktober 2009
Miss i planeringen.
Båda makarna är närvarande. Fruarna hinkar champagne och makarna tjatar business och dricker vin. Töntar.
En dag ur ett flashigt företagarliv.
Tänkte att jag skulle delge den övriga världen om hur glassigt man har det som egenföretagare. Låt oss därför se hur denna fredag har varit:
- Tidigt till kontoret för att göra ett 20-tal laminerade butiksskyltar i olika storlekar.
- Lasta bilen full med omonterade stolar.
- Hämta upp en av butikscheferna för vidare färd till en godisgrossist som är specialiserade på annorlunda godis. Typ grejer som smäller i munnen och annat skit som alla barn och tonåringar gillar.
- Lasta av allt i ena videobutiken.
- Åka till möbel- och inredningsbutiken och lasta av stolarna. Kuta över till Hemtex och köpa badrumsmatta. Är wild'n crazy och köper en knallröd. Maken kommer kräkas.
- Järnet ut till Mio för att byta tidigare inhandlade soffkuddar.
- Vidare till Täby för att lasta in nedmonterad butiksinredning. Lägga på luren i örat på chefen som inte fattar när man säger "BÄR TUNGT, RING SEN!!" Skälla sig lite på idiot som parkerar i häcken på mig. Mindre bra när man ska lasta en bil. Den andra föraren saknade några väsentliga delar upptill varför aningens hårda ord yttrades. Han träffade fel kvinna vid fel tidpunkt och kommer sova dåligt i natt. Tro mig.
- Lubba in till centrumet och köpa tonfisksallad, som ätes på stående fot. Köpa sig lite gott godmorgonbröd från Gateau, väry nice.
- Köra fort in till ena butiken på Östermalm, lassa av butiksinredningen. Höggravid butiksbiträde varför man fick slita satan själv. Trampa sig lite i äcklig hundbajs, svära sig mycket. Lukta illa i bilen.
- I väg till reklamkillen och förklara hur jag vill att butiksskyltningen skall se ut i en av butikerna. Bråttom, fixa nästa vecka.
- Till återvinningsstationen för F J Ä R D E gången denna vecka. Får snart egen parkering där.
- Hem till lokala ICA, köpa sig lite middag. Hämta paket från Ellos, halleluja. Hem, lasta av allt skit. Hämta väninnans barn på dagis, samt taliban från skola. Hem med mat och ungar till väninna.
Så om någon ens andas om att jag tänker hinka champagne ikväll, well, just try!
- Tidigt till kontoret för att göra ett 20-tal laminerade butiksskyltar i olika storlekar.
- Lasta bilen full med omonterade stolar.
- Hämta upp en av butikscheferna för vidare färd till en godisgrossist som är specialiserade på annorlunda godis. Typ grejer som smäller i munnen och annat skit som alla barn och tonåringar gillar.
- Lasta av allt i ena videobutiken.
- Åka till möbel- och inredningsbutiken och lasta av stolarna. Kuta över till Hemtex och köpa badrumsmatta. Är wild'n crazy och köper en knallröd. Maken kommer kräkas.
- Järnet ut till Mio för att byta tidigare inhandlade soffkuddar.
- Vidare till Täby för att lasta in nedmonterad butiksinredning. Lägga på luren i örat på chefen som inte fattar när man säger "BÄR TUNGT, RING SEN!!" Skälla sig lite på idiot som parkerar i häcken på mig. Mindre bra när man ska lasta en bil. Den andra föraren saknade några väsentliga delar upptill varför aningens hårda ord yttrades. Han träffade fel kvinna vid fel tidpunkt och kommer sova dåligt i natt. Tro mig.
- Lubba in till centrumet och köpa tonfisksallad, som ätes på stående fot. Köpa sig lite gott godmorgonbröd från Gateau, väry nice.
- Köra fort in till ena butiken på Östermalm, lassa av butiksinredningen. Höggravid butiksbiträde varför man fick slita satan själv. Trampa sig lite i äcklig hundbajs, svära sig mycket. Lukta illa i bilen.
- I väg till reklamkillen och förklara hur jag vill att butiksskyltningen skall se ut i en av butikerna. Bråttom, fixa nästa vecka.
- Till återvinningsstationen för F J Ä R D E gången denna vecka. Får snart egen parkering där.
- Hem till lokala ICA, köpa sig lite middag. Hämta paket från Ellos, halleluja. Hem, lasta av allt skit. Hämta väninnans barn på dagis, samt taliban från skola. Hem med mat och ungar till väninna.
Så om någon ens andas om att jag tänker hinka champagne ikväll, well, just try!
Östermalm i detta nu.
Har jag sagt att denna stadsdel är den mest nedbajsade av dem alla?! För 20 sekunder sen så satt min doja här. Och det verkar som om det är andra regler som gäller här. Vore det inte för att det regnar så hade jag slängt skorna, för Jesus vad det stinker i bilen nu. Idioter.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
