Satan i gatan vad det gör ont!

Den här långhelgen har varit perfekt. Eller ja, det började i alla fall bra. Först åker stora dottern till nyfunnen pojkvän på Gotland. En något nervös mamma vinkade av, men fick till slut inse att hon själv var mycket mer "världsvan" vid samma ålder. Visserligen ringde jag dottern typ 4 ggr om dagen. Som om det skulle hindra henne från att göra något otillbörligt...

Sen lyckades jag övertala maken att yngsta dottern visst kunde få följa med honom och stå på marknad en hel dag (hans nya hobby). Han var ytterst tveksam men jag spelade på hans dåliga samvete: "du jobbar ju så mycket, och du ska ju dessutom vara borta på mässa hela nästa vecka, bla bla bla". Det värsta var att det faktist gick kalasbra, hon var en ängel. (Typiskt, det händer aldrig mig!)

Hur som helst: jag fick en hel lördag för mig själv. Vaknade helt själv och inte av det vanliga "mamaaaaaa, dags att gå upp"-vrålet i örat. Åt en lång härlig frukost och hann läsa HELA Dagens Nyheter. Sen var det till att dra iväg till PappRika och träffa Malin, T och A.
En heeeel dags scrappande. Inte för att jag hann så mycket, men jag hann snacka desto mer! Dessutom så var ju T där och satt och gjorde armband. Jag hade äran att få köpa ett av henne. Det var sjukt snyggt och för en armbandssamlare så var ju dagen gjord!

Kvällen avslutades med att maken satt i soffan och sov. Det var bara skräp på tv så det blev tidigt i säng. (Hhhm, man kan ju fråga sig varför man äger 10 videobutiker..) Undrar om jag är ensam om att alltid ha en sovande make som sällskap i soffan på helgerna..

I morse var det dags att slutföra Operation Totalrenovering av yngsta dotterns rum. Hon har fått välja tapeter själv och givetvis så blidde det rosa och en sovalkov i lila. Faktum är att det blev otroligt snyggt. Lite Designers Guild-gardiner gjorde ju inte saken sämre heller.

Nåväl, idag skulle jag måla en gammal avlutad allmogestol lila (uppenbarligen inte mitt val..) så jag gick upp på hennes rum för att bära ner den till altanen. Har mina supersköna, helt osexiga, Birkenstock-tofflor på mig. Ja, du kan ju själv gissa vad som händer! Missar sista trappsteget, ramlar raklång ut på hallgolvet, stolen flyger i väg åt andra hållet och JAG TROR ATT JAG DÖR AV SMÄRTA!

I samma sekund som jag skriker, så skriker även talibanen ute på altanen. Hon leker med granndottern och de börjar bråka om något. Jag försöker överrösta henne, men ingen jävel hör mig eftersom hon är "begåvad" med en röst som skär igenom precis allt! Jag har så fruktansvärt ont att jag inte vet var jag ska ta vägen. Samtidigt så hinner jag tänka: f-n, jag ska ju hämta stora dottern vid Gotlandsfärjan om två timmar!

Det går nån minut och till slut så hör maken i garaget mina vrål. Han kommer rusandes, talibanen inser att någon annan faktiskt skriker längre än henne, så hon kommer också rusandes. Maken springer ned till frysen och hämtar bautapaketet med tigerräkor för att få ned svullnaden. Han lyckas och jag tar mig upp. Det gör lite ont men jag är, som en del vet, ingen Pipstina, så jag jobbar på. Drar iväg och hämtar dottern. Åker till måleriaffären, handlar mat och använder mina fötter så där som alla andra gör en vanlig hektisk helg.

Jag kan säga att det är payback time nu i kväll. Värken är fruktansvärd och jag kan knappt stödja på foten. Doktorn? Näpp, skulle inte tro att jag har tid: till att börja med så har vi föräldrakooperativ = min jourdag hela dagen i morgon om personalen är sjuk.
Om inte = min måndagsjour; dvs jobba på dagis mellan 15-17 då personalen har sitt sedvanliga måndagsmöte. Japp, jag ska alltså, i vilket fall som helst, jobba där på eftermiddagen. Maken? Han drar till Göteborg för att ställa ut på Present & Inredningsmässan = jag ska vara solo till fredag morgon.

Fy farao vilken vecka jag har att se fram emot. Jag måste nog trösta mig med lite choklad tror jag visst.