Jojo, ibland lönar det sig att tjata. Min fondvägg. Japp, maken har gått med på röd fondvägg i hallen. Halleluja! Det var bara det att när han sa ja till det, och sen åkte till jobbet i lördags morse så fattade jag ett beslut: jag vill ha mer rött.
Bestämde helt sonika att en del av väggen i trappan upp till övervåningen skulle bli röd. Drog iväg till lilla målariaffären och köpte djupröd färg. Målade som en gnu hela dagen. Det blev sååå fint.
Maken hade dock en annan uppfattning.
"Det ser för jävligt ut", för att vara exakt.
Då brann det i peruken kan jag säga: "DU HAR SETT TILL ATT JAG FÅTT GÖRA MIG AV MED MITT FINA MATSALSBORD FÖR ATT DU VILL HA ETT EKBORD SÅ NU JÄVLAR BLIR DET RÖTT HÄR. Fattaru. Och när vi ändå pratar målarfärg så vill jag bara tala om att jag beställt hem en målare som ska måla taken vita där där och där, för nu har jag väntat i 5 jävla år, så det är färdigväntat. Fattaru'"
Jajamensan. Tror visst man kan kalla det att jag fattade ett exekutivt beslut. Och det kändes jävligt bra kan jag säga. Sen att maken var sur resten av kvällen kanske inte var så viktigt i sammanhanget. Eller?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
haha! Rött är jättefint! Kanske lite porrigt i sovrummet, men säkert supersnyggt i hallen. Ring någon som kan fixa skivan i badrummet också när du ändå håller på.
Skicka en kommentar