Jaha. Jag brukar gå in på min blogg typ var och varannan dag. På nåt sätt är det som om jag förväntar mig att det ska stå något här. Alltså att en ny historia ploppat upp. Av sig själv. Ehhh, eller hur! Har egentligen massor att skriva men får inte tummen ur. Har kommit in i nån antispiral och är totalt jätteneggo. Lyssna på det här;
1) Jag oooooorkar inte börja gå ut och gå med grannen, som vi har lovat varandra att vi ska. I typ ett år..och vi är feta som f-n...
2) Jag oooorkar inte protestera längre när maken i förra veckan köpte 4 nya videobutiker....
3) Jag oooorkar inte protestera när maken IDAG köpte sin tionde butik till "kollektionen"...
4) Jag oooorkar inte ens åka till Louis Vuitton och köpa min 16000 krs-väska, som jag hotade att köpa om han så mycket som köpte en enda butik till. Och att jag skulle köpa en ny väska där igen, för varje ny jävla butik. Detta löfte gav jag före de fem senaste köpen men som sagt, jag oooorkar inte ens åka dit. Och då är det VERKLIGEN kris, det förstår ju alla som känner mig...!
5) Jag ooorkar inte tjata mig till att få en röd fondvägg i hallen bara för att han totalvägrar rött. "Jag vill ha vitt överallt". Var hittar man en man som inte lägger sig i...eller som vill vad jag vill?!!
6) Jag oooorkar inte säga till Jennifer att man inte får sitta i soffan och äta glass från en skål i knät. Och se på när det rinner ut....
7) Jag ooorkar inte sluta äta mörk choklad varje kväll framför tv:n...
8) Jag ooorkar inte ringa min exman och säga att han är en skit som inte ställer upp mer på min stora dotter.
9) Jag ooorkar inte söka jobb i kassan på Ica, eller nåt, så att jag får ett roligare liv. (Hmm, frågan är ju om jag verkligen får det..?)
Det här ju inte klokt! Jag orkar ju ingenting! Tror nog att jag ändå ska orka att åka till PappRika. En dag, någon dag, när som helst tror jag!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Och jag ooorkar inte skratta så mycket som jag gör just nu för då får jag snart ont i magen!
Tack Mona, jag älskar att läsa din blogg. Jag sitter alltid och skrattar när jag läser här.
Kram
Håller med Tanja - skrattar så jag gråter eller kanske gråter jag så jag skrattar - jag vet inte. mona, min älskade vän. Jag tar en dag ledigt så shoppar vi upp J:s väskpengar. Jag lovar att få dig att både promenera och skratta.
Mona du är bäst!!! Älskar din blogg. Hoppas vi ses snart.
Kram
Skicka en kommentar