"Jag tror jag behöver en köpgräns på mitt Mastercard"

Ja, så skrev en kompis på sin blogg för ett tag sen. Jag smålog när jag läste, och tänkte väl något i stil med: "ja, tur är väl att man inte har någon gräns på kortet".

Jag ska först referera till följande samtal mellan mig och min man, som ägde rum 13 februari i år (till saken hör att jag har ett Amex Platinakort = ingen köpgräns);

Plats: en dag vid matbordet
Ämne: make skäller ut hustru för att make fått lite väl hög Amex-räkning (hustru har extrakort, you see)

Make: jamen du kan ju fanimej inte överleva utan att handla ihjäl dig på ditt kort.

Hustru: vadå, vad menar du? Som om jag inte skulle klara mig utan kreditkort!

Make: Exakt, du skulle inte klara dig en sekund utan, och det vet du mycket väl!

Hustru: Amen nu får du f-n lägga av, självklart klarar jag mig utan att handla.

Make: ELLER HUR! Aldrig att du skulle klara dig en månad!

Hustru: (nu jävligt förbannad med tävlingsinstinkten jäsandes: DU, vad sägs om att vi slår vad. Jag slår vad om att jag kan låta bli och handla i 3 månader!

Make: Mmm, tjena att du klarar det.

Hustru: (som var för upprörd för att komma ihåg att föreslå en vinst) Jodu, du ska få se att jag VISST kan!

Tiden har gått och jag har inte använt kortet. Nu är det ju så att jag även har två VISA-kort, men jag tänkte att nä, jag ska nog visa honom att jag inte alls är beroende av nåt jädra kreditkort.

Förra söndagen så var det den 13 maj.
Jag till och med vaknade och visste att det var den 13 maj. Jag kan säga att jag var rätt snabb på att hoppa ur sängen, duscha, äta frukost och dra igång min bärbara för NU JÄVLAR SKULLE DET HANDLAS! Först kunde jag inte komma på något alls. Kände att; vad sjutton, har jag tappat shoppingtarmen någonstans under dessa 3 långa, fullständigt OUTHÄRDLIGA månader? Efter någon timme så var jag inne i matchen. Hittade lite MÅSTE-HA-saker utan problem. Fast jag måste tillägga att jag lovat mig själv att faktiskt inte använda hans extrakort. Inte alls. Över huvud taget. Jag har ju som sagt två VISA-kort.

Nåväl, veckan har gått och jag tycker att jag har hållit mig ganska lugn. Det kändes så i alla fall. Jag har dessutom känt mig extremt stolt över att inte handlat på hans skitAmex-kort.

Så rattade jag in på Shell-macken igår och tankade. In och betala 800 kr i kassan. Då säger killen bakom disken:

-Du, ditt köp godkändes inte.

-Vadå, vad pratar du om? Jag har ju en kredit på massor (30 000 kr), sa jag.

-Ja, men ibland kan det ju bli lite fel...

Han fick mitt andra VISA, utan problem. Jag åkte hem, upp på nätet och in på kontot:

VAD I H-E! Jag hade nått taket på krediten under en enda sketen vecka! Jag loggade ur, kände att jag nog inte skulle tänka på saken mer den dagen.

Samma kväll säger dessutom maken:

-Vad duktig du har varit med Amex-kortet. Jag var inne och kollade i dag och det finns inga registrerade köp den här månaden heller. Bra jobbat, det trodde jag aldrig om dig!

Så nu sitter jag här, typ 2 veckor kvar tills alla räkningar ska betalas, och funderar på hur mycket snäll fru jag måste vara under tiden. Så att han glömmer att vara arg när räkningen kommer.

Känner mig något varm i pannan.