Jag har varit sur hela dagen. Och blivit påmind;
Kollegorna på kontoret frågade förväntansfullt hur gårdagen hade varit.
Lite senare ringer en anställd, och frågar by the way, vad jag fick av maken.
Vi går till den sedvanliga lunchrestaurangen, där ägaren/personalen frågar hur maken uppvaktade mig.
Åker förbi den lokala krogen efter jobbet för att hämta mat, och ägaren frågar i fall maken hade gjort mig lycklig igår.
Och jag blev surare och surare.
Kommer hem, och se där ja; maken, som har varit hemma idag, har tänt massor av levande ljus, och på matbordet står två fint inslagna paket och en blombukett!
Jag tror att jag förlåter honom. För den här gången.
Enda smolket i bägaren är talibanen. Som ligger och sover på soffan. Och har 39 graders feber. Influensa.
Det var den helgen det...
Rösta på mig
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
2 paket? va bidde det?
Själv skiter jag fullständigt i 14 feb!
Varför ska andra bestämma när det ska shoppas???
Monica
Ta hand om Talibanen!!!!!
Kram till henne ;)
Monica: det berättar jag när vi ses! Och jag håller med dig, men är tacksam för dessa dagar, annars skulle jag aldrig få nåt!
Dubbelörnen: Tack, det ska jag. Hon ligger bredvid mig här i soffan och har 39,6 grader, och vill just nu att jag förklarar vad de röda pilarna, som visar aktiekursens uppgång/nedång (som rullar nere i rutan på nyheterna you know)BETYDER! Och det är ju lätt...
Mopna - det blir något stort av den ungen. Det garanterar jag!
Är också nyfiken på innehållet i paketen. Ta hand om hela familjen! Läste förresten J:s blogg häromdagen. En jobbig dag för henne. Grät en skvätt för jag vet hur långt hon har kommit trots allt sedan M gick bort. Var storlt över henne - men det vet jag att du är. Trots att hon stjäl ditt smink o dina plånböcker.
Kram!
Skicka en kommentar