torsdag 31 januari 2008

Jag antar att jag får skylla mig själv.

Får ett sms av tonåringen idag;

"Mami, kan du föra över studiebidraget från mitt konto till ditt. Jag har tappat bort plånboken."

Utan att reflektera nämnvärt, med mer än en djup suck, så gör jag så.

Efter jobbet kommer jag hem och frågar henne vad som har hänt.

Igår hade hon fikat med kompisarna i stan. Sen. Plötsligt. Så var plånboken borta.

Jag suckar lite till. För att jag måste spärra henne VISA-kort.

Och så slår det mig!

"KOM INTE OCH SÄG ATT DET VAR MIN MULBERRY-PLÅNBOK!?"

Och det var det ju. Naturligtvis.

Min tonåring är en sån där som man bara plötsligt upptäcker att hon har mina grejer. Som t ex en av mina Mulberry-väskor. Jag sa då att "jäklar om du sabbar den, eller slarvar bort den."

Kort därefter noterar jag att även den ena plånboken plötsligt är i hennes ägo. Samma förmaning där.

Jag ska bygga en walk in closet. Och den ska få ett kodlås.

Jag blir så trött.

Så nu meddelade jag henne att hon har gått om tid att spara ihop pengar. Jag fyller år den 13 juni.

Rösta på mig

Veckans godmorgon-kommentar

Talibanens första mening i morse:

"Mamma, hur gammal kommer jag att vara när du dör?"

Okey.

Vad svarar man på det?

"Jättegammal. Hoppas jag." Sa jag.

Rösta på mig

Ni vann..

Okey.

Jag ger mig.

Ni vinner.

Hon får åka.

Förutsatt att hennes far skriver under som målsman.

Och att hon har telefonen på dygnet runt. Vilket hon i och för sig brukar ha.

Rösta på mig

onsdag 30 januari 2008

Inkassogener och pappas affärssinne??

Några av er kanske kommer ihåg talibanens "skit"- och "hata"-pengar.

Vi införde en regel om att man inte fick säga dom orden här hemma, och om man nu gjorde det, så fick man ge talibanen "en peng".

Just ordet "hat" använder vi inte så mycket.

Men jag kan meddela att hennes två sparbössor snart är fulla.

Igår kröp det fram att talibanen (för första gången) sagt "skit" i morfars sällskap för några dagar sen.

Så då säger jag att hon måste ge mig en peng.

Hon vänder sig om och stirrar helt oförstående på mig:

"Men mamma, JAG ska inte betala, det är ju JAG som tar hand om pengarna."

Läs: Det är jag som inkasserar och är bank här i huset!

Det skall även tilläggas att hon har minne som en elefant. Just morfar har sagt "skit" några gånger, utan att ha haft några mynt på sig.

Idag kom han hit, och innan talibanen ens säger hej, så sträcker hon fram sin hand och säger:

"Morfar, du är skyldig mig skitpengar, för du har sagt det 4 gånger utan att betala!

Undrar om mina f.d. 10 år i inkassobranschen satt sig i generna...

Rösta på mig

Mitt svar till föregånde inlägg!

KÄRA BLOGGVÄNNER!

Vad i helvete. Här skriver jag ett inlägg om tonåringen och hennes planer, med hopp om ett massivt stöd från er, men vad får jag?

99% AV ER SÄGER ATT JAG SKA LÅTA HENNE ÅKA!

Och här sitter jag och tror att jag är en cool morsa, som ställer upp i alla lägen, men som har vissa gränser.

Men det är uppenbart att JAG ÄR UTE OCH CYKLAR med mina gränser.

Så nu är jag FÖRVIRRAD.

Fan ta er, jag var säker på ett unisont NEJ från er!

Rösta på mig

tisdag 29 januari 2008

Jag bara undrar. Tror hon att jag är korkad?!

Tonåringen vill åka till Gotland i sommar. Utan mamma, eller nån annan vuxen.

Däremot med några tjejkompisar. Och alla är nästan 17 år.

Det pratas om att hyra en lägenhet.

Mitt i sommaren. När det är som mest röjigt där.

"Men mammaaaa! Det är lugnt, vi ska uppföra oss, inget kommer att hända!"

Tjejerna är fortfarande nästan 17 år.

Uthyrararen kräver målsmans underskrift.

"Ring pappa", sa mamma.

För mamma har också varit nästan 17 år.

Och varit på Gotland.

Och det var allt annat än lugnt.
Och mycket hände.
Och man uppförde sig INTE.
För det var omöjligt.

Här skrivs ingenting under.

Rösta på mig

måndag 28 januari 2008

Vad fan är det med människor?

Sitter och jobbar i soffan. Har kanal 5 på. Som visar dokumentärserien "Outsiders".

Ikväll handlar det om ett svenskt par, som åker på "kurs" till Texas. Och det är ju kul och bra med kurser.

Men den här kursen handlar om Pony Play. Ett erotiskt rollspel.

Tjejen sätter på sig ett hästtränsel med nån jävla plymhistoria, sen kopplar "läraren" på en sulky på henne, och sen får hennes snubbe lära sig att hantera den.

Och så har hon en fejkad hästsvans. Och så får hon lära sig att trava. Med specialskor, så att det ska låta som en häst.

Och så matas tjejen med en äppelbit. För duktigt uppförande.

Det ska tydligen vara sexuellt upphetsande.

VAFAN ÄR DET FÖR FEL PÅ MÄNNISKOR?!!

Vart tog hederlig gammal BRA, svettig sex vägen?

Rösta på mig

Och innan jag får en massa tokinlägg om att folk får göra vad dom vill; fine, men jag äger rätten att ha en åsikt.

Rysk roulette - vidskeplig. Or not.

Jag fyllar år den 13 juni.

Idag blev jag tvungen att boka en affärsresa. Flyg till Hamburg.

Den 13 juni.

Och det är väl okey.

Om det inte vore för att den 13 juni i år infaller på en FREDAG!

"Are you really gonna push your luck?" Sa väninnan/kollegan. Som också ska med.

Rösta på mig

"www.StayFriends.se"

Alla har väl hört talas om den sidan.

För några år sedan så blev jag övertalad att registrera mig där. Sen föll det i glömska.

Och jag glömde bort lösenordet.

Men fick ett nytt.

Och när jag nu går in på "min" sida, så ser jag att en massa människor har varit där och tittat.

Och det är väl okey.

Om det inte vore för att 90% är för mig totalt okända människor. Tror jag i alla fall.

Och jag får samma känsla som om någon står och tjuvkikar på mig. Och jag vore naken.

Fast det värsta är nog att en del, som jag trots allt vet vilka de är, tror att de känner en. Alltså; jag var mycket ung när jag flyttade från förorten. Jag var inte ens vuxen.
Så det absolut värsta jag vet, är när man träffar någon, som har en bekant som i sin tur påstår att de känner mig från min barndom.

För face the fact: ingen av oss känner varandra. Över huvud taget. Såvida man inte har hållit kontakten genom åren.

Jag har dock valt en annan väg. För jag hatar min barndom.

Men jag kan inte stänga ned sidan. Pga ett vad. Och ibland pluppar det in ett meddelande från någon, som jag faktiskt uppskattar!

Fast det jobbigaste är när någon skickar ett meddelande, och man känner igen namnet till 100%, men kan inte sätta ett ansikte på det. Då törs jag inte svara.

För jag känner mig skitdum och vill inte verka snorkig.

Jesus Christ, vilka i-landsproblem man har...fy skäms!

Rösta på mig

söndag 27 januari 2008

Bajslata tonårsdöttrar.

Det finns väl inga som kan göra en moder/hustru så inihelvetes förbannad som en make eller ett barn.

Idag har turen kommit till tonåringen.

Många av mina vänner pratar ofta om hur lata dagens ungdomar är. Att allt ska serveras på ett silverfat.

Och jag håller alltid med. Dessvärre inser jag att det ingår en sån typ i min familj.

Jag har en tonåring som med lätthet, och inte alltför många timmars jobb, skulle kunna tjäna en 3-4000 kr extra i månaden. Och då behöver hon inte ens gå utanför dörren.

Tror ni det är lätt att få henne att göra det?

Icke.

Suck, stön, pust, "varför säger du inte till mig tidare, nu är klockan så mycket", är svaret jag får.

Så ikväll tog jag i på skarpen. "Jag ska inte behöva säga till. Det här ska göras varenda helg, och det är bara att välja, antingen gör du det, eller så får du klara dig bara på studiebidraget, och då kan du glömma semester med polarna på Gotland, Öland och den franska rivieran!"

Mutter, mutter.

Men det tog skruv.

Fan, jag hade varit överlycklig om jag hade varit i hennes skor i den åldern.

Jädrabortskämdaskitunge.

Och jaaaaaaa; jag VET att det är mitt eget fel!

Rösta på mig

lördag 26 januari 2008

Apropå skor

Under många, många år så har jag samlat på skor.

Och det är ju ingen konstig företeelse om man är av det kvinnliga könet.

Vid tiden av talibanens födelse så var jag uppe i runt 150 par. Och jag var pretty stolt över min samling.

Men något hände med denna sista graviditet. Mina fötter växte. Jag, som i hela mitt liv haft storlek 37, är nu plötsligt en 38:a.

Och ni som är skofetischister kan ju ana katastrofläget.

I början trodde jag att det berodde på att jag blev ett fetto av graviditeten. Ett år senare insåg jag att så var inte fallet. Och jag fick mig en lång och utförlig förklaring till vad som hade hänt.

Never the less så stod jag där med grymt snygga skor. Och en glad tonåring med storlek 37.

Och maken har ingen förståelse till varför jag kämpar med att få ihop min samling igen.

Varför är det så med män? Att dom inte förstår det absolut livsnödvändiga med skor?

Rösta på mig

Kvinnor från Venus, män från Mars

Eller hur är det man säger?

I Kista Centrum så får jag 3 minuter för mig själv. Jag råkar då gå förbi en skoaffär, och såg ett par stövlar som ropade högt efter mig.

När jag väl stöter på resten av mitt sällskap så skäller maken på mig. Babblar om mycket räkningar den här månaden. Semester, och att hålla igen.

Efter bion så försvinner jag in på Apoteket.

Möter sedan maken.

Som har varit och köpt ett par skor. På Ecco. Som inte har reaskor.

Jag får inte det här att gå ihop riktigt.

Rösta på mig

Biobesöket

Vi blev en mamma, två pappor och två små flickor som var på bio.

En mamma, två små flickor tittade på filmen.

Två pappor satt och sov...

Rösta på mig

Men hallå!

Vad fasen.

Hela huset sover fortfarande.

Nu börjar det bli tråkigt.

Och inte en bloggare är vaken. Inte ens Lantluft!

Vad är det frågan om?

Rösta på mig

Dagen D

I dag är en stor dag.

Talibanen har äntligen lyckats få ihop 10 "ädelstenar" och har valt att gå på bio.

Ett par kompisar och deras dotter ska med.

Så vi är 6 personer som ska till Kista Centrum och se Lilla Spöket Laban. Och äta popcorn. Och dricka "bubbelvatten".

Ja. Vad gör man inte för sina barn!

Rösta på mig

Ericsson v/s Nokia

Jag har suttit och lekt lite med min nya telefon.

Och plötsligt så kommer jag ihåg varför jag hatar Ericsson.

Det går ju fanimej inte att skicka sms på ett normalt (läs:användarvänligt = Nokia) sätt!

Stööön! Jag som lovat mig själv att stå ut i 3 månader.

Jag kommer att bli galen.

Men.

Den är ju snygg åtminstone.

Rösta på mig

I ottan

Vaknar 05.45 och tror att jag ska till jobbet.

Innan jag inser att det är lördag.

Trött som en babian.

Men så slår det mig.

Om jag smyger ned, tar en kaffe, startar datorn, så kommer jag få minst en timme för mig själv.

Jösses amalia vad nice jag har det här i soffan!

Ska nog gå upp tidigt varje helg!

Rösta på mig

fredag 25 januari 2008

Principfast? Eller hur!

Bestämde mig för att köpa en ny mobiltelefon idag.

Jag har haft Nokia-telefoner i 100 år. Bortsett från en gång. Köpte en Sony Ericsson.

Och bestämde mig för att avsky Sony Ericson för resten av mitt liv.

Så på lunchen sitter vi och diskuterar. Jag berättar vad jag tycker.

2 timmar senare kommer jag hem med en ny telefon.

En Sony Ericsson.

Är man en looser eller inte?!

Rösta på mig

torsdag 24 januari 2008

I-landsproblemet är löst.

De senaste två dagarna har jag haft en energi som heter duga. Gått fram som en jädra motorsågsmassaker. Och plöjt satan överallt. Både hemma och på jobbet.

Idag kom jag på varför.

I morgon kommer mina städerskor. Som har haft semester i 1,5 månad. Ja jädrar vad glad jag är.

Det blir en lång dag för dom. Jag tror bestämt att jag ska bjuda dom på middag.

Och nu blir resten av familjen nervösa. För nu är Gestapo tillbaka. No more mercy!

Rösta på mig

onsdag 23 januari 2008

Sanningen. Rakt av ba'.

När jag var tonåring så hade jag komplex för att jag hade en antydan till mustasch.

Ett par år senare blev jag dyngkär i en äldre kille, som tyckte att jag såg "exotisk" ut.

Så komplexet försvann. Och jag har inte ägnat det en tanke.

Efter godnattsagan i kväll så ligger talibanen och tittar på mig. Sen kommer det:

"Mamma, varför har du en mustasch?"

"Va? Tycker du?" Sa jag.

"Ja, det är jättemycket hår DÄR" Sa hon, och pekade.

Jag tog en runda förbi badrumsspegeln. Men jag måste vara blind. Visst, lite svart fjun är det allt, men vadå!

Det där malde ett tag.

Och nu blev jag tvungen att fråga tonåringen om jag har mustasch.

"Njae, JAG tänker inte på det."

Vafan är det frågan om? Nu ska jag fråga alla jag känner.

"Exotisk".

In my ass.

Här har jag gått i 25 år och tyckt att det har varit okey. Jävla idiotsnubbe.

Operation rensning

Jag bor i ett jättestort hus. Detta hus har dessvärre inga garderober att tala om.

I mitt sovrum finns två stycken. En till maken och en till mig. (Som jag, efter ett jädra gnäll om platsbrist, överlät till maken.) Och då ska man ha i åtanke att sovrummet i sig är 40kvm. Så den som ritade huset för snart 100 år sen måste ha tänkt med röva. Eller nåt.

Men vi skulle kunna bygga värsta walk-in-closet-en. Om det inte vore för att vi som vanligt är vi oense om hur stor den ska vara. Så det har legat i träda.

Det resulterade i att jag åkte till affären för några år sen och köpte de största plastbackar (japp, here we go again) jag kunde hitta. Sen arkiverade jag rubbet. I ren jävla ilska.

Sen drog jag till nån annan affär och köpte 3 trådbackar och en ställning. Så i dom har jag mina kläder. Samt i en byrå.

Detta knölande och brist på utrymme har då gjort att jag inte har orkat öppna plastbackarna för att använda de kläder som ligger där. Utan ständigt köpt nytt i stället.

Nu maken har blivit snäll och givit mig tillbaka min garderob. Eller halva i alla fall. Så jag har shoppat lite mera kläder. Och passade på att öppna lite plastbackar.

Bara för att konstatera att bäste-före-datum passerat för länge sen.

Och jag kan i och med detta konstatera att det visst, trots makens protester, hade varit lönsammare att lägga ned 40-50 tusen på att bygga en rejäl garderob i vårt sovrum, i stället för mitt shoppande genom åren.

Så jag funderar starkt på att skicka iväg honom på en golfvecka. Och anlita hantverkare.

Frågan är om jag är fortfarande kommer att betraktas som gift när han kommer hem.

Hmm. Våga. Våga inte.

Rösta på mig

tisdag 22 januari 2008

Tålamod är en dygd

Talibanen har ju börjat läsa så smått.

Det går långsamt.

Talibanen har ärvt sin fars brist på tålamod.

Så när vi ligger i sängen och ska läsa godnattsaga, sådär lagom trött och slut efter en heldag utomhus, så ruttnar hon. Och blir arg. För att hon i normala fall är supersnabb med allt hon företar sig.

Men det gåååår inte att läsa fort när man är 4 år. Och då tar tålamodet slut. Och boken kastas iväg till andra sidan rummet.

Men så får hon en snilleblixt. Och dealar med mamsen om samläsning;

Är det någon som har en aning om hur det är att läsa en lång saga, där mamman måste läsa vart tredje ord?

Det tar en stund kan jag meddela.

Rösta på mig

Avtryck

Ligger på alla fyra på golvet i köket. Med häcken i vädret. Och försöker torka rent under diskmaskinsskyddet. (Vaäremedera?!)

Tonåringen går förbi. Och börjar asgarva.

"Du ser ut som pappa!"

Se där ja. Har inga minnen av att han någonsin gjorde sådana saker under våra år som gifta.

Så jag måste ha lämnat en del beteendearv i alla fall...

Rösta på mig

måndag 21 januari 2008

Ge mig lite energi

Kom hem 21.30 i går kväll och var totalt slut.

Ett glas vin senare så ligger jag i sängen. Och zappar. Nyborstade tänder, men är tvungen att ta en Nicorette.

03.20 vaknar jag. Nåt är skumt. Munnen är sjukt torr. Och jag kan knappt öppna den.

Konstaterar att jag har somnat med tuggummit i munnen. Fräscht.

Klockan 7 står jag på mässan för att möta transportkillen. Järnet till lagret för lite ommöblering.

Åker hem och planerar en dag i hemmet med att göra löner och köra tvättmaskinen non stop.

Men se, maken hade visst andra planer.

Så det vara bara att åka till jobbet och packa ordrar.

Och det är ju exakt vad man behöver, efter en veckas slit på Stockholmsmässan.

Jag är skitsur på min man.

Och han försöker skoja till det med: "Är du snäll så får du 10 stenar, så kan du åka till Las Vegas."

Och huset ser ut som om det bor några jävla hippies här. Städerskorna är fortfarande på semester.

Jag är på jävligt dåligt humör.

Rösta på mig

lördag 19 januari 2008

Så kan det gå.

Jag är mycket grinig på morgnarna.

Och det är mässdagar just nu.

Och då måste man sminka sig.

Och det tar tid.

Och jag behöver vara i fred under mina första 30 minuter efter uppvaknandet.

Skulle inte tro att det går när man har en taliban.

Som tjattrar som en babian. Som också vill sminka sig.

Och mamma måste välja kläder. Men är stressad. Så det går fort. Väljer helbrun/beige outfit.

Känner mig obekväm i kläderna hela dagen. Tänker att "jösses vad mina nya BRUNA byxor känns stora jämfört med igår. Well, det blev inte så mycket frukost/lunch igår.

5 minuter innan mässan stänger så sätter jag mig ned. Och råkar titta på mina byxor.

Det är inte mina nya bruna byxor.

Det är mina apgamla, urtvättade, svarta "jättebra-att-måla-med"-byxor.

Så jag har sett ut som ett jävla junkjon hela dagen.

Bra Mona.

I morgon kliver jag upp 2 timmar före talibanen.

Rösta på mig

Veckans talibankommentar...

En kvinna sjunger opera på tv:n.

Talibanen stannar upp i sina rörelser och är som uppslukad av kvinnan.

"Mamma, vad duktig hon är på att skrika!"

Rösta på mig

fredag 18 januari 2008

Sorry, det är lite körigt nu!

Ledsen kära vänner, men mässan tar all tid i anspråk just nu.

Jag har till och med lyckats sälja, vilket är årets bedrift! Visserligen får jag ett akut diarréanfall och en nära-döden-upplevelse efter varje gång, men jag överlever. Tror jag.

Men det är riktigt kul att träffa Rosa varje dag!

Och eftersom jag är en sucker för glitter och glamour, så skall jag som vanligt köpa en massa roliga glittergrejer hos Åsitas. Som by the way förser alla deltagare i Let's Dance med allt som glimrar!

Och så väntar jag besök från Christina, som för övrigt lägger ned sin blogg, och börjar skriva i Tara! Grattis bäjben!

Rösta på mig

onsdag 16 januari 2008

Ooops, ett par utmärkelser!


Goa Malin och söta Eva har gett mig varsin utmärkelse, vilket jag bugar och bockar för.

Om jag förstår det hela rätt, så ska jag vidarebefordra denna utmärkelse till de bloggare jag ofta läser. Det har kommit att bli ganska många, varför jag väljer ut de som jag är inne på minst varje dag! In random order;

Christina-Tre Flickor, Tanja, Rosa, Monica, Ewa, Isabelle, Maria Ella-Livet Efter, Lantluft, Anki Galna Majsan & Malla, och Carina!

Dessa bäjbs besöker jag dagligen, och gör gärna lite reklam för dem här!

Konstiga vanor

Ibland undrar jag om jag verkligen har alla indianer i kanoten.

Har en del konstigheter för mig.

T ex så är jag addicted to plastbackar. Ni vet sådana där megastooora genomskinliga (i mitt fall) med lock som man kan köpa på Bauhaus. Eller City Gross, där jag numer är storkund.

Jag handlar mat där en gång i veckan.

Så en gång i veckan så utökas mitt backförråd med 1-3 st.

Så jag har massor.

Till vadå?

Well. Till att börja med så är jag storsamlare av julgranskulor (vilket är en annan åkomma jag lider av). Och självklart måste varje färg ha en egen back.

Eller till den där braiga tidningen som jag har prenumerat på i några år; Gör Det Själv. En typ Martin-Timell-tidning. En prenumeration till maken. I hopp om att han ska vilja lära sig hur en hammare ser ut.

Han har inte läst en enda. Så dom ligger i en plastback. För, you never know.

Eller till alla 1000-tals fotografier. Som väntar på sina album.

Ja. Något måste ju vara fel. För jag är manisk med dessa backar.

Om inte annat så måste man ju bidra till den allmänna konsumtionen.

Och City Gross's ägare lever ganska gott på mig.

Rösta på mig

tisdag 15 januari 2008

Taskiga arvsanlag

Tonåringen har matteprov.

Mamma är sämre än sämst på matematik.

Tonåring vill ha hjälp, och ber mig titta.

Jag tittar i exakt en sekund, suckar och lägger mig med min snuva på soffan.

"Mammaaaa! Varför kan du inte vara bra på matte för? Då hade jag inte fått den här cp-genen."

Hoppsan. Även solen har fläckar!

Rösta på mig

måndag 14 januari 2008

Med mening. Or not.

Talibanen har varit hostig och snorig i några dagar. Baskeluskerna har idag hoppat över till mig.

Godnattsagan är läst, och jag gör mig redo för att gå.

"Näe,mamma, ligg kvar en stund."¨

"Jag kan inte, jag måste gå ned och snyta mig, för du har smittat mig."

"Mamma det var inte med mening att smitta dig."

"Nej, jag vet."

"Men ibland är det med mening att bråka. Min mun bara öppnar sig."

!!

Jahaaaa. Så det är däääärför. Okey. Då fattar jag. Munnen bara öppnar sig.

Ska nog börja köra med det till maken. "Men älskling, munnen bara öppnar sig."

Rösta på mig

Hhm, jag måste ha missat nåt!

Tonåringen skall laga chili con carne.

Tonåringen tar fram en burk vita bönor.

Tonåringen undrar hur man öppnar den.

Jag: "Vad menar du? Det är bara att öppna den med konservöppnaren, andra lådan."

Tonåringen: "Men, jag vet inte hur man gör."

Ooops. Tror visst att jag har missat nåt elementärt i min uppfostran.

Cu-Cu-Curling.

Tror jag visst att det heter.

Skandal!

Rösta på mig

Here we go again!

Ja så var det dags igen då. Årets första, av två, av de viktigaste mässorna för branschfolk i present- och inredningsvärlden.

06.20 stod jag på vårt lager för transport till mässan. Trodde fan inte att det var sant när väckarklockan ringde.
När jag blir rik så ska jag skaffa anställda som bygger våra montrar.

Så kan jag bara glida in en kvart innan mässan öppnar. Ja, det låter som en förträfflig idé.

Dessvärre så är vi en man kort denna mässa, vilket innebär att jag måste sälja.

Jag suger på att sälja. Suger hårt.

"För dyr? Jaaa, jooo, gulp, ehhh, hmmm, harkel, du har nog rätt."

Till skillnad från maken. Som kan sälja en rostig skiftnyckel till priset av 10 nya fräscha. Utan att blinka.

Jag som alltid hållit mig i bakgrunden och serverat vin och kaffe. Och plockat och fixat.

Jag som blir bajsnödig bara nån närmar sig.

Mmm, det här skall bli mycket intressant. Jag har redan ont i magen.

Mässan öppnar på torsdag. Jag kanske hinner gå på en snabbkurs. Eller nåt.

Rösta på mig

lördag 12 januari 2008

En vanlig lördag. Eller ?

Vaknar.

När jag kommer ned så ser jag ett gäng skor i hallen.

Det borde ha varit 3 par tjejskor och 1 par killdojjer.

Det var 3 par tjejskor och 2 par killdojjer.

Jag funderar.

Visserligen har tonåringen en dubbelsäng, men att 3 tjejer och 2 killar ska få plats är att ta i.

Jag blir irro. Pojkvän okey. Tjejkompisar okey. Andra, som jag inte känner, inte okey.

Röjer i huset. Är tvungen att gå upp på vinden. Noterar att två människor av manligt kön ligger i våra gästsängar där.

Okey. Brudarna ligger i dubbelsängen.

Noterar också att min torkvinda i badrummet ligger krossad i en hög. Nu lackar jag rejält. Och drar till Coop kl 10.00 för att köpa en ny.

Maken är på jobbet. Som vanligt.

Jag fortsätter städa.

Efter några timmar kommer tjejkompisarna ned. Och åker hem.

Dammsuger.

Plötsligt kommer tonåringen. Killarna har dragit när jag dammsög. Jag talar om vad jag tycker.

Maken ringer. Vi har sjukt mycket att förbereda inför mässan. Maken har fått skallebang och åker hem och lägger sig ett tag.

Jag lagar mat.

Och städar vidare.

Och tvättar vidare. Kör dubbla tvättmaskiner.

Maken kommer ned och har mage att vara sur för att han fått skallebang och därmed missar värdefull arbetstid.

Mjölken är slut.

Maken surar ännu mer, och blir irro för att han måste åka och handla. "Ska jag göra allt?"

DÅ. Precis DÅ undrar jag vad det är för jävla skillnad mellan mig och en mexikansk passop.

Under tiden han är borta, så laddar jag för ett praktgräl. Tänker tala om att från och med i morgon så får han betala per natt han sover här. Tänker tala om att jag fortsätter att sköta all markservice och att jag nog kan tänka mig att börja stryka hans skjortor också.

Men jag tänker meddela att detta är ett 5-stjärnigt hotell och att det kostar därefter också. Jävlar i mig.

Så kommer han hem.

Och säger förlåt.

Och tonåringen kommer och frågar om pojkvännen får sova över.

Och talibanen tjafsar vid läggdags.

Och allt är som vanligt igen.

Rösta på mig

Talibanen och uppförande.

Vi fortsätter med belöningssystemet.

1 sten för varje gång hon inte tjafsar vid läggning/gå till dagis/middagsbordet. Eller varit osedvanligt duktig med nåt annat.

10 glitterstenar, och hon får välja aktivitet, eller handla en leksak.

Per idag så skulle hon kunna ha samlat ihop 6 stenar.

1 sten tas bort vid taskigt uppförande.

Hon är nere på 1.

Med lite tur så kanske hon har fått ihop 10 st lagom till påsk. Eller nåt.

Rösta på mig

torsdag 10 januari 2008

Mmm, och det börjar ju bra...

Åker till leksaksaffären och köper så kallade ädelstenar. Mycket vackra och glittrande stenar i olika färger. Till talibanen. För att utöva belöningssystemet.

Kommer till dagiset vid 14-tiden. Inbillar mig att jag ska bli välkomnad.

Icke.

Talibanen vägrar att gå hem, om inte granntjejerna får följa med. Samtidigt kommer storasyster förbi. Talibanen skriker som en babian, och vägrar att gå till bilen.

Så mamma sätter sig i bilen och lämnar storasyster att ta hand om spektaklet.

15 minuter senare kommer tonåringen. Utan taliban. Hon har satt sig på grannens uppfart. Ska inte gå in. Ska vänta på tjejerna.

Efter diverse hot om att nån kan komma och ta henne, att en bil kan komma och köra över henne, så lyckas jag få in henne. Efter 40 minuters förhandlingar.

Jag visar henne dom fina stenarna.

"Vilken tur att vi inte har börjat än mamma, för nu kan du inte ta nån sten från mig."

Suck.

Det här projektet skall bli mycket intressant.

Rösta på mig

Sängplats hyres

Okey.

Nu har jag talat om för maken att jag sticker till Las Vegas den 3 maj.

För att uttrycka mig milt så blev han stensur.

Är det nån som har en säng över några dagar?

Rösta på mig

onsdag 9 januari 2008

En utmaning från Christina



Christina vill att vi visar hur våra kylskåpsdörrar ser ut. UTAN att ha städat innan.

Och jag som föredrar rena, vita kylskåpsdörrar, måste stå ut med lite talibanteckningar några år till...

Det vore ju kul att se Malins, Anki och Evas kylskåpsdörrar. Och brudar; inte piffa till det innan!

Tack Monica!

I morgon är det jag som glider in till en affär och köper fina stenpärlor.

För varje gång talibanen går och lägger sig utan tjafs, och går till dagis utan tjafs. Och uppför sig ordentligt, så blir det en stenpärla.

När hon har fått ihop 10 st, så får hon välja; antingen en aktivitet, eller EN sak från den lokala favoritleksaksbutiken.

Jag lade fram detta förslag till damen i fråga idag. Hon tyckte att det lät jättebra. Och har bestämt sig för bio.

Jag var mycket noga med att tala om att vid minsta tjafs, så tar jag tillbaka en pärla.

Åh fy fan vad skönt. Då har jag äntligen löst problemet.

Rösta på mig

tisdag 8 januari 2008

Hur man psykar en morsa

Vi ställer ju ut på flera mässor om året. Och de måste förberedas. Och det är en himla massa hårt arbete.

Så om jag skulle kvalitetsgranskas under en lupp, så skulle jag knappast bli vald till årets morsa.

Nästa mässa börjar nästa vecka. I normala fall så har jag jobbat med förberedelser nån månad innan. Inte denna gång. För julen kom emellan. Och jag bestämde mig för att koncentrera mig på talibanen och hemmet.

Så när jag då börjar jobba igår, med spikskorna på, så inbillar jag mig att talibanen, efter två veckor med 100% mamma, liksom ska glömma bort det här med mässa.

Men se, den gubben gick inte. Hon verkar ha full koll på att, från och med måndag, och en vecka framåt, så är jag inte på samma planet som henne. Även fast jag hämtar henne från dagis och FÖRSÖKER vara mamma några av dagarna.

Så hon kör psykbrytskurs på hög nivå: vägrar hjälpa till med nåt, får hon inte vinna när vi spelar spel så blir hon vansinnig, ska bestämma ALLT, vill inte gå och lägga sig, skriker som en babian när jag sagt god natt. Och så vidare.

Den här damen har en vilja av stål, och släpper man efter minsta lilla, så kör hon över en direkt. Så man måste vara stenhård.

Och jag har tålamod som ett stolsben just nu. Nada, zero, noll. Så ibland släpper jag taget. Och notan kommer direkt.

Kan man ansöka om att få bli hemmafru nånstans? Eller, alltså, husfru menar jag. Fixa i hemmet hela dagarna, och hämta talibanen vid 15-rycket. Det tycker jag låter som en finfin idé.

Har fortfarande inte pratat med maken om min shoppingtripp. Kanske ska börja med det.

Rösta på mig

måndag 7 januari 2008

Tillbaka till vardagen.

Har inte jobbat på 2 veckor.

Upptäcker följande idag;

att jag förmodligen är den ende i Sverige som lyckats gå ned i vikt under julen. Har inte haft min vigselring på mig de senast två veckorna, och idag behövde jag inte skruva/trycka på den. Som jag brukar..

att jag har glömt och beställa matta och belysning till den ena montern till mässan nästa vecka. Hur man nu kan glömma att man har två montrar..

att jag har 124 obesvarade mail av karaktären "det brinner satan"..

att jag i sista sekund upptäckte att det var min tur att eftermiddags"joura" på dagis idag..

att maken låter talibanen gå till dagis med sina nya "finmössa", vit med glitter. Som hon hade på sig när hon rullade i leran..

att jag låter tonåringen gå ut och äta på Sushirestaurang så att jag därmed missar möjligheten att gå ut och äta middag med Christina. Som ringt mig som en babian medan jag jobbade på dagiset. Ingen barnvakt...

att jag fortfarande måste ha jävligt mycket kaffegifter i kroppen, somnade inte förrän vid 4-tiden i morse..

Men nu jädrar. Nu är det spikskorna på. Nästa vecka börjar Formexmässan. Och med lite tur så kommer jag att få träffa Rosa, som också ställer ut!

Rösta på mig

söndag 6 januari 2008

God hustru, och för mycket kaffe..

Har fortfarande inte sagt nåt till maken. Bidar min tid.

Fast idag var jag en god hustru och hjälpte honom med att byta vatten i akvariumet. Och ni som följt mig ett tag vet att jag haaatar hans bajsfiskar.

Sen några veckor tillbaka så har jag haft enorma sömnproblem. Somnar sällan före 3 på nätterna. Återkommer strax till det.

Jag lovade Christina att jag skulle träffa henne någon gång under de senaste två veckor som har passerat. Hon till och med ringde mig igår. För att påminna liksom.

Eftersom vi tapetserar/målar om i tonåringens rum, så ser hela huset ut som ett slagfält. För maken kom ju på att han skulle köra storstädning av sitt kontor häromdagen.

Och jag kom på att det kanske är dags att rensa i mitt julkulerum. Japp, jag har ett rum i källaren fullt med julkulor. För jag samlar på det. För att det är kul. Okey! Och lite annat smått och gått.

Så jag har städat/organiserat som en babian. Men det tar aldrig slut. Så jag har inte ens ringt Christina och bett om ursäkt för att jag suger som kompis.

Medan jag håller på och röjer idag, non-stop från 11.00, inte sitta en sekund, så tänker jag på vår nya kaffemaskin. Som vi fick för en knapp månad sen. Jag var ju inte så smart när jag beställde den. Läste ju inte papperet så noga. Så jag skrev på att jag förbinder mig till leverans av kaffebönor en gång i kvartalet. I två år.

Klockan 16.00 tar jag mig en kaffe. Och konstaterar då att att vi är inne på sista burken med bönor. En liten burk.

Vi har alltså förbrukat 3 månaders kaffe på en knapp månad. Och jag tänker efter. Jag dricker i normala fall en kaffe to-go på morgonen. Sen dricker jag aldrig kaffe på kvällen. På helgen kan det bli två kaffe om dagen. I normala fall.

Men se inte nu. Inte sen den fiiina maskinen äntrade vårt hem. Nu är det lattar 48 ggr om dagen. Med barista-mjölk.

Inte så jävla konstigt att jag inte sover på nätterna.

Rösta på mig

PS. Malin: jag är ju sååå bra på att höra av mig, så jag meddelar här att era stolar har kommit...!

fredag 4 januari 2008

Livegna? Skulle tro det.

Ibland undrar jag om jag är livegen på riktigt.

Och så tänker jag på Christina. Som är singel. Som kanske inte vill vara det. Eller Rosa. Som kan göra vad dom vill. När dom vill.

För nu sitter två 42-åriga kvinnor på varsin adress i Stockholm, och är bajsnödiga.

För ingen av dom har samlat tillräckligt med mod för att tala om att dom ska till Las Vegas.

Det är ju fan patetiskt.

Men vi MÅSTE åka. För vi måste ha luft. För vi är gifta med exakt samma typ av män.

Och hon jobbar dessutom ihop med min. Och bor hos mig 3 nätter i veckan.

Och vi är aldrig så lyckliga som när vi är i Vegas.

Kanske beror på dollarkursen.

Eller på tidskillnaden på 9 timmar.

Så ingen chef kan nå oss.

Och jag har redan börjat vara snäll. Lät maken titta på Årskrönikan på sporten. Utan att gnälla en endaste gång.

Men det satt hårt åt.

Huuäää, det blir jobbigt det här.

Rösta på mig

Bra eller Anus?

Har just upptäckt en märklig sak med talibanen.

En av hennes julklappar bestod av ett avancerat Memo-spel. 8 olika spelplaner, och på varje plan är det 24 saker. Allt från 2 lika saker, till saker som matchas ihop: vante med mössa. Och så vidare. Man stoppar in varje spelplan i spelet, och sen öppnar man luckor. Som en adventskalender. Ja, du fattar.

Vi har spelat det här ett par gånger, och jag har tyckt att det har varit lite väl märkligt att hon vinner hela tiden.

Hon tillhör förvisso kategorin "om-jag-inte-vinner-så-lackar-jag-"typen. Men jag har inte "låtit" henne vinna en enda gång.

Nu har jag studerat henne lite närmare. Och det står helt klart att hon har begåvats med ett fotografiskt minne. Efter sin far.

Det förklarar en massa andra saker.

Men jag vet inte om det verkligen är så bra. Eller?

Rösta på mig

Las Vegas, here I come!

Bästa väninnan, som bor i Sverige sedan 3 år, kommer från Las Vegas.

I löööv Las Vegas. Inte för gamblingen, utan för det enorma shoppingutbudet. Och känner man någon som bor/kommer därifrån så får man liksom se ett annat Las Vegas.

I går kväll blev det helt klart.

Den 3 maj drar vi. Och vi har lyckats ordna en svit på ett av värstinghotellen. Gratis.

Och det står en cabriolet och väntar på oss på flygplatsen. Inte så gratis.

Och vi bokar tid på Tiffanys för rengöring av våra Tiffany-smycken. Och liksom förra gången så kommer de ta oss för flator, för vi har likadana vigselringar. Och armband. Who cares!

Och vi kommer hem luspanka. Och kommer att få äta blodpudding resten av året.

Det är bara en liten detalj som ska lösas först;

Vi har liksom inte berättat det för våra män.

Så nu ska jag inleda detta år med att vara en mycket snäll och gnällfri hustru.

DET lär bli en utmaning.

Rösta på mig

tisdag 1 januari 2008

Ääähhum

Jag tar mig tid att läsa lite om Indien, och Goa, som vi ska till.

Alltså.

Jag kan nog stå ut med att det går kor fritt överallt.

Och att det är sjukt dammigt. Och megafuktigt.

Men det känns lite jobbigt när man är ombedd att ta med sig eget papper. För att det inte finns toapapper.

Eller att de allmänna toaletterna oftast består av ett hål i marken.

Lyckligtvis så bor vi på ett 4-stjärnigt hotell med allehanda faciliteter.

Men jag tror jag tar en sväng förbi Apoteket och köper en portabel potta.

För jag har varit med om sådana där hål förr. Och det är ingen lek.

Rösta på mig

Bakfull tonåring

Nolltolerans. Ja, jag gillar det ordet. Och jag önskar att jag kunde leva efter det också.

Jag har sagt till tonåringen att jag inte accepterar att hon dricker alkohol. För enligt statistiken, så ska jag inte det. Ändå är jag en hycklande morsa, eftersom jag lät henne få några drinkar på Greklandsresan i somras.

Nåväl. Jag fattar att tonåringen med vänner har för avsikt att dricka på nyårsafton.

Och kvällen innan, så sover några kamrater över, så jag hör planerna. Igår, på självaste nyårsafton, så är kvällens förhoppningar många. Tjejerna barrikaderar sig i badrummet från 14-tiden. Det är lösögonfransar, lösnaglar, silverleggings, den lilla svarta. Och allt det där.

Kvällen till ära så har tonåringen på sig högklackat. Vi snackar rejäääla klackar. Jag säger att det inte kommer att gå bra. Hon svarar, att det visst blir bra.

Ungefär 4 timmar senare går dom. Till tjejmiddagen. För att invänta alla "snygga killar" lite senare.

Det går 45 minunter. Så måste mamsen ta bilen, och ett par andra skor, och möta upp. Klackarna var alldeles för höga. Varför lyssna på mamma....Jag säger också till tjejerna att om de nu nödvändigtvis måste dricka, så drick vartannat glas vatten för jösse namn. Och jag kan i samma ögonblick inte tro att jag säger nåt sånt.

Klockan slår midnatt. Tonåringen som är noga med att ringa, ringer inte. Så jag ringer. Och möts av tårar. Och längtan efter fd pokvännen på Gotland. Mamsen sätter sig i bilen och hämtar.

Tonåringen kommer hem till tryggheten. Och upprepar sig. Och mamsen förstår att det har druckits en del.

Och idag blir det jobbigt. Tonåringen väcks. Bakfull. Med en mamma, som enligt tidigare överenskommelse, har lovat tonåringen att fysiskt tömma sitt rum. För i morgon kommer mormor & morfar och tapetserar och målar.

Det går inte så fort. Mamsen dirigerar och beordrar. Tonåringen gör allt i slow motion.

Det här blir en låååång dag.

Rösta på mig