tisdag 31 juli 2007

När går det ööööööööööver?

Helvetesjävlaskitopissopannkaka vad det är jobbigt med den här tumavvänjningen. Jag har vääärldens grinigaste, jobbigaste, tjafsigaste 4-åring.

Och jag tycker så jädra synd om henne.

Jag har en man....

som fyller 41 år i morgon. Jag har en man som fyller 41 år i morgon och som är världsabarnslig när det gäller presenter. Inte så mycket avseende innehåll.

Det är antalet som är viktigt. Mycket viktigt.

En gång, när han köpte delar till en servis som jag samlar på, så slog han in var tallrik för sig. Det blev förtiåttatusen paket. Jag muttrade nåt om att varför slå in alla tallrikar i ETT paket, när man kan göra det svårt för sig.

Jag är med andra ord inte likadan.

Sen hör det till saken att min man har allt. Han är världens jobbigaste att handla till. Men jag har kommit på vad denna gång.

Han ska få ett Wii-paket (tv-spel, eller vad det nu kallas för). I detta paket ingår flera spel, handenheter med mera.

Jag har dock ett problem. Eller två;

Enligt traditionen så får man ett litet paket på morgonen. Resten på kvällen.

Nu ska jag iväg och handla. Vet inte riktigt hur jag ska lösa det här. Jag kan ju inte ge honom ett spel på morgonen. Då fattar han ju att han får själva spelet senare. Och jag kan ju inte ge honom den ena fjärrkontrollen. Då fattar han också.

"Ja men köp nån annan present", säger en vän.

Nu är det ju så att det tog ett halvår att komma på det här. Så det är ingen risk att jag har plan B. Sen är det också så att jag har köpstopp enligt maken. Jag får inte handla ett jota. Och den här lilla paketet kostar 4500 kr. Givetvis har han gett mig dispens för just hans present. Fattas bara annat...

Fast jag har fortfarande inte löst godmorgon-presenten.

Jag kanske ska skruva isär det, och slå in en skruv. Låta honom gissa.

Fast då har jag heller inte löst problemet med att det måste vara många inslagna paket.

F-n, jag kanske ska skruva isär alltihopa. Så får han sätta ihop det själv.

måndag 30 juli 2007

Glädje, bullbak och tårar..



Ja, då har ytterligare en födelsedag passerat. Och mamma har huvudvärk.

Storasyster har två halvsyskon. Tvillingar. Pojkar.

Halvsyskon, tvillingar, pojkar och 5 år. Ja, ni kan ju tänka er. De sov över från igår till idag. Plus pojkvännen från Gotland. Till sakens historia hör att det är första gången som exmannen låter halvbröderna sova över här. Trots många förfrågningar.

Så i morse var det en armé med folk som gratulerade födelsedagsbarnet. Jag frågade henne igår vilken sång hon ville höra. Vi brukar köra antingen, "Ja må hon leva", "happy birthday" eller "är det en vanligt dag". Givetvis så beställde hon alla tre.

Så vi sjöng. Och det öppnades paket. Och vi målade Stopp-o-Väx. Sen hade bröderna önskemål om att baka bullar och bada i bubbelpol. Det visste jag redan innan så jag var noga med att tala om för stora dottern att hon var köks- och badansvarig. Och lunchansvarig.

Jag var lite småstressad. Städerskan var här idag. Inte så bra dag med tanke på bullar och bad. Hade inget val för hon skulle iväg på en månads semester. Hela huset var städat när hon drog. Det var före bullbaket. Jag blir grinig när det är stökigt. Jag blir till och med jävligt grinig. I synnerhet samma dag som städerskan varit här.

I halvlek gick jag ut till köket. Barnen badade på övervåningen med pojkvännen som barnvakt. Dottern städade upp i köket, samtidigt som hon gräddade bullarna i ugnen.

Hon såg helt slut ut.

Jag sa: "Men vet du, jag brukar tänka så här: okey, jag är helt slut, jag vill lägga mig ner och dö, men å andra sidan: jösses vad glada dom ska vara för att göra en massa kul saker. Och du, det är det som är viktigast. Att den här dagen blir speciell för dom."

Jag fortsatte: "och allt handlar om planering: typ göra degen. Äta lunch under tiden det jäser. Baka bullar. Låta dom bada under sista jäsningen och gräddningen. Planering är A och O. Vettu."

Tyst.

Svaret kom utan tvekan: "Eller så kan man låta bli och skaffa barn över huvud taget, så har man löst problemet."

Jahapp. Det var det det. Pedagogiska morsan, ha..!

Sen städade jag upp efter hennes städning. För givetvis så råkade hon öppna diskmaskinen, i tron att den var färdig. Det var den inte. Vatten sprutade ut i hela köket. Blandade sig med mjölet som låg på golvet. Nice mess. Nice huvudvärk.

Fast som sagt; barnen hade en superdag. Födelsdagsbarnet var jätteglad. Först familjekalas hela gårdagen. Och sen en bak- och bulldag idag.

Bara ett moln på himlen. Tummen. Hela dagen gick bra, men när kvällen kom och det var dags för sängen så bröt helvetet lös. Tummen smakar pecka och hon grät och grät över sin lilla tumme.

My Godness. Hur kommer det här sluta?

Livet är inte alltid så lätt för en tumsugare..

Talibanen väcks till sedvanlig sång. En kvart senare kommer hon på sitt eget löfte: i dag är det sluta-suga-på-tumme-dagen. På med Stopp-o-Väx.



Fast det är klart. Man har ju 9 andra fingrar att välja på....




Jag känner plötsligt att det här kommer att bli väldigt jobbigt...

söndag 29 juli 2007

GRATTIS min lilla babianunge!



Min älskade J, min Snorpis, min Taliban. I morgon fyller hon 4 år!

Jag brukar säga att jag fått henne för mina synder, och att de måste ha varit väldigt många.

Fast det är klart, hon är blond. Jag är mörk, väldigt mörk. Min stora dotter är mycket mörk. Min man är mörk. Dessutom så snittades jag, så hur vet jag med säkerhet att hon är min?! Tanken har slagit mig både en och två gånger. Till i lördags;

Mormor och morfar har haft henne i en vecka på landet. Min mammas kommentar den sista dagen var: "Herrgud Mona, hon är en KOPIA av hur du var när du var liten. Det är verkligen läskigt att se."

Ehh, jag gissar att det därmed inte råder någon tvekan om att hon inte är en bortbyting...

Det är en enorm skillnad att bli mamma när man är 38 år, kontra 26, som jag var första gången. När man är 38 år så har man hunnit lite längre i livet. Man kanske har lite större förutsättningar. Är lite mer stabil. På alla fronter.

Men man är också trött. Bra mycket tröttare. De senaste 4 åren har varit tuffa. Fast, det är klart; 6 månader efter att hon föddes så startade vi om på nytt; femtioelva företag och mycket hårt slit. Det har krävt enorm energi.

Så man har ständigt dåligt samvete för att man inte är tillräckligt bra som mamma.

Å andra sidan så har den här lilla damen skänkt mig enorm glädje. Trots hennes humör. Trots hennes envishet. Trots hennes alltför "lillgamla" sätt. Trots att hon går mig på nerverna mellan varven. Trots hennes upptåg, som kan göra mig fullkomligt galen.

I morgon så är det hennes dag, och som traditionen sig bör, så är det hon som får bestämma hela dagen. Och hon var inte sen med att påminna mig om det, sekunderna innan huvudet landade på kudden.

Geeez, jag tror jag får huvudvärk redan nu.

lördag 28 juli 2007

Jag är ju för duktig. Eller helt sinnessjuk.

Sitter fram till 22-tiden igår med min förbannade hemsida. Drar i mig några knäckebröd till middag. För är det något som är skönt med att vara barnfri så är det att slippa laga middag. Jag avskyr det. Äta andras goda middagar bangar jag dock inte för. Och det syns ju också..

Tänker mig en lång sovmorgon. Måste passa på eftersom talibanen OCH storasyster kommer hem i dag.

Vaknar 05.00. "Inte en jävla chans", tänker jag, och tvingar mig att somna om.

Ger upp 05.40. Torkar John Blond ur ögonen och sätter på mig träningskläderna. Jajamensan, du hörde rätt. TRÄNINGSKLÄDER. Ett ord som vanligen inte ingår i mitt vokabulär.

Har fuskat lite denna vecka. Typ hela veckan. Så nu måste jag på't igen. Jag går på bandet. Jag går på bandet och äter Nicotinell. Japp, tränar med Nicotinell i munnen.

Ja, jag kan ju inte lägga av med alla laster samtidigt. Har bara tuggat i två år. !!! Fick ett litet återfall då kan man säga. Dessförrinnan höll jag upp 4 år, eller nåt. Och då hade jag tuggat i nio, 9 år!! Varje dag. Snacka om looser.

Nåväl, tuggad och färdigtränad för dagen. Och så går det ju inte att duscha på en gång pga all eftersvettning. Så det blidde lite Dr Phil. Kul kille det där. Skulle behöva titta på honom varje dag tror jag visst.

Nu är jag färdigtränad, duschad och har just ätit frukost. Och kl är 08.30. En lördagmorgon. Dags och plonka lite på nya hemsidan.

Man är väl för jävla duktig. Eller helt sinnessjuk.

fredag 27 juli 2007

Vad är det med barn och telefoner egentligen?

Jobbar som en tokdåre för att få vår nya hemsida färdig till den 30/8. 1000 produkter med allsköns beskrivning, översättning, priser, tillgång och bilder. Plonk plonk plonk. Börjar ökentidigt på morgnarna och kommer hem vid 18-19-tiden, bara för att logga in mig från soffan. Dag ut och dag in.

Stora dottern är på Gotland denna vecka. Igen. Jag frågade henne tidigare i veckan varför hon inte ringer hem varje dag. "Mamma, jag har sån hemlängtan, så ringer jag så blir det bara värre".

Jaha. Och varför åker man inte hem då'ra?

Härom veckan så lärde jag talibanen att slå telefonnumret till pappa. Efter det har hon bestämt sig för att satsa på att bli telefonist. Hon ringer säkert 20 samtal om dagen till diverse människor. Just nu är hon hos mormor och morfar på landet ute i skärgården. Där finns det ju då en telefon.

Jag överdriver inte om jag säger att hon ringer mig 10 ggr om dagen. Mäkta stolt över att hon numera kan mitt mobilnummer utantill. Samtalen avslutas alltid med "jag älskar dig mest av allt i hela världen mamma".

Hur kan man bli irro då?

torsdag 26 juli 2007

Lite tid för mig själv? Yea, right!

Efter att ha varit på broderns landställe så körde jag ut talibanen till mormor och morfar i skärgården.

Min plan var enkel; jobba sig lite och sen ta tag i mina privata projekt;

- sortera in det senaste årets privata räkningar i pärmar
- tömma mitt hobbyrum/gästrum i källaren, och måla om
- rita och beställa ett skrivbord från fabriken i Brösarp
- gå ut och äta och gå på bio med W. Lite shopping kläms nog in också
- gå till frissan och eliminera mina gråa hårstrån
- fortsätta med projektet "Fria Händer".

Dagarna har gått. Detta är vad jag har gjort;

- gått ut och ätit, shoppat och bio med W. Allt mellan 18-23 i Kista Centrum. En kväll alltså.

Ja, sen var det just inget mer. FÖR JAG HAR JOBBAT! För branschen har bestämt att man absolut måste lägga en mässa med start 30 augusti. Och vi jobbar som galärslavar. Får SMS från vänner som vill träffas och har inte ens tid att svara på det. Är på jobbet strax efter 7 på morgnarna. Åker hem vid 19-tiden. Bara för att logga in mig igen. Från soffan.

Alltså. Jag som ALDRIG har egentid. Jag sa redan i början på juni; "alltså, jag sätter en peng på att, POFF så är det typ den 10 september och man undrar var sommaren tog vägen".

Det är exakt så det känns nu. Måste dra i handbromsen känner jag.

måndag 23 juli 2007

Cirkeln slutes

Häromdagen packade jag bilen och tog med mig talibanen till min brors landställe.

Vi är en märklig släkt. Av olika självvalda orsaker så har jag inte haft kontakt med min bror på 17 år. Förra året bestämde jag mig för att ändra på saken. Beslutet var svårt, eftersom jag därmed var tvungen till lite s k soul search. Hur som helst så har vi, med stapplande steg, kommit varandra närmare under det här året som har gått. Det paradoxala i det hela är att det känns som en helt ny bekantskap. När vi pratar barndom så har vi totalt olika minnen av samma händelser. Jag är helt fascinerad över hur det kan vara så .

Nåväl. En middag tillsammans med brodern och hans familj resulterade i att jag inte kom i säng förrän 03.45. Det händer aldrig mig. Jag är en ordentlig typ som går och lägger mig i tid, men denna tid bara sprang i väg.

Jag, som de senaste 17 åren totalt förträngt att jag har en bror, sitter här nu och undrar varför jag lät det bli så. För det visar sig att han är en person som jag faktiskt gillar. Och jag ser fram emot att komma honom ännu närmare.

lördag 21 juli 2007

Hur dum får man vara?

Min dag startade 03.30 av ett djungelvrål från talibanen. Vi har gäster i huset. Vi har en jättebra vind, med schyssta gästsängar. Och så har vi ett gästrum i källaren, som är den bästa sovplatsen i hela huset.

Gästerna placerades på vinden. Pappa-gästen ville dock sova i källaren, trots plats på vinden. Min man har ett obefintligt minne, som jag strax återkommer till.

Talibanen är ju under nattblöjsavvänjning nu. I går natt gick det ju bra. Jag misstänkte därför att denna natt inte skulle gå bra. Jag tänkte att jag skulle vara smart, och därför lägga mig i stora dotterns rum, hon är ju på Öland. Lade mig sent. Vaknade av ett djungelvrål. Jag förstod på en gång vad som hänt. Jag tillhör kategorin vaknar-jag-mitt-i-natten-så-kan-jag-inte-somna-om. Jag stängde öronen så hårt jag kunde (!) och räknade med maken. Som jag tidigare nämnt så skiljer det ca 30 cm från talibanens kudde till dotterns kudde, vägg emellan alltså.

Det gick ett par minuter och jag insåg att jag var tvungen att gå upp. Samtidigt kommer maken, och bär in henne i badrummet för tvagning. Jag hör hur gästerna på vinden vaknar. Jag hör också talibanen, som nu skriker så högt att tapeterna krullar sig. Hon är helt förtvivlad över att hon har kissat på sig. Maken är, som vanligt, opedagogisk och jag hör genom den stängda badrumsdörren hur han kommer med diverse "hot" om hon inte tystnar. Då öppnar den inte så pedagogiska mamman dörren varpå talibanen genast vill till mamma. Pappan vet att mamman inte kan somna om. Mamman backar och går och lägger sig. Har inget bra svar på varför. Nu går skriken upp i falsett. Gästerna är allt annat än sovande nu. Pappan ska rädda situationen och tar talibanen i famnen och rusar ned till källaren, för att lägga sig där med henne. Och har givetvis glömt att det ligger någon där. Som därmed vaknar. Så kl 03.45 så är vi 6 personer som är vakna. 99% somnar om.

Morgonen gryr och jag tar ett snack med talibanen. Talar om att det är helt okey att kissa på sig, så här när man tränar. Men nästa gång det händer "så skrik inte, kom bara in till oss och tala om vad som hänt, så fixar vi det, okey?".

För en gång skull så jobbar jag på Hildurs (inredningsbutiken). Maken skulle ha gjort det, men jag sa att "varför passar du inte på att fortsätta att fixa talibanens sovrumsdörr SÅ VI FÅR UPP DEN FÖRE JUL?!

Butiken har ingen air condition. Det var 31 grader. Jag fastnade framför datorn. Jag fastnade rätt hårt i två bloggar, där jag aldrig varit förr. Hade inte tid med kunderna. Det här bloggandet är fullständigt livsfarligt.

Hur som helst. Gästerna var långväga i från. Gästerna ville gå på Gröna Lund. Jag är född i Stockholm. Jag har varit miljoner gånger på Gröna Lund.

Hur kan det då komma sig att jag, som borde veta, åker till Gröna Lund en lördag.

En lördag med vackert väder.

En lördag med vackert väder och tv-inspelning? Med en dotter som är ganska exakt 100 cm.

Med en dotter som är ganska exakt 100 cm och bara kan åka typ Nyckelpigan, men som ville åka Fritt Fall, och allt annat som var typ förbjudet för henne.

Jag måste vara jävligt dum.

fredag 20 juli 2007

Solen skiner och jag har fått "fria händer."

I går startade Operation-sluta-med-nattblöja. Och Tumsugning.

Åkte iväg till tygaffären och köpte 4,5 meter frottéplast. Nu jä---ar är det slut med nattblöja. Rattade in till Apoteket och köpte lite Stopp-o-väx. Talibanen har högtidligt meddelat mig att hon nu är mogen för detta enorma kliv.

Jag instruerade henne noga i nattens eventuella händelser: "ja, och sen om du vaknar och vill kissa, så göra bara som xxx och xxx: gå in på toaletten, kissa och torka dig själv. Du behöver INTE VÄCKA MAMMA. Okey?! Jag låter lampan vara tänd på svagt ljus och du behöver inte tvätta händerna."

-Varför ska jag inte tvätta händerna mamma?

-För att du når ju inte upp till handfatet och du vet ju hur irro mamma blir om mamma måste vakna mitt i natten. Vi kan tvätta händerna när du vaknar sen på morgonen. Okey?

När det var dags för att måla lite Stopp-o-väx på tumnageln så tog modet slut.

-Mamma, kan vi inte vänta tills jag fyller 4 (30/7)?

Vaknade 05.00 av att hon låg bredvid mig. Kunde inte somna om eftersom jag fick panik omutifallatt hon skulle kissa i vår säng. 06.00 kunde jag inte hålla mig, så jag väckte henne och sa: du, du får INTE kissa i mamma och pappas säng, okey. Varpå hon svarar okey, och gick upp och kissade. Det var med andra ord i grevens tid.

En dryg timme senare fann jag mig själv på gåbandet. Japp, jag har kört varannan dag. Är sååå duktig. Och det är sååå tråkigt. Gudskelov för att jag kan lyssna på bok i iPoden. Om jag bara kunde sluta att äta choklad, och annat skit, så skulle nog kilona börja rasa nu.

I dag är det städdag. Igår vattnade jag blommorna hos snart-ska-vi-börja-stavgång-grannen. Hon som tog livet av mig med den där konstiga mattan. Deras hem är rent från prylar. I love it. Mitt hem är belamrat. Inte mitt val. Och jag är väldigt trött på det.

Maken vaknar och är på gott humör. Jag nämner i förbifarten att "det är verkligen nice och inte ha så mycket skit överallt. Undrar om jag kan bo inne hos dom tills de är tillbaka om 3 veckor".

Makens svar förvånar mig: "Håller med. Du, jag ger dig fria händer. Om du vill".

"Fria händer" ???? !!!

Jag får alltså "fria händer" att röja hans skit här hemma.

Alltså. Ett sånt erbjudande har aldrig förr skett. Gissa om jag har bråttom. Innan han hinner komma hem och upptäcka vad hans "fria händer" kommer att innebära.

Och när han ändå var på så gott humör så passade jag på att tala om att jag, häromkvällen bokade en resa till Thailand den 20 januari.

"Alltså, man kan ju boka, och betalar man inte bokningsavgiften så försvinner bokningen. Det vara bara det att avgiften var lite högre än jag trodde. Typ 7000 som ska betalas senast 25 juli." Sa jag.

"Va? Vafan kostar resan?"

"Ehh, 98 000. Fast då är det två veckor. Och på lyxhotell. Och så fanns det visst nåt "riktigt" businesscenter (tänkte locka lite med ordentliga internetuppkopplingar = han kan jobba lite = lugn och ro för hustrun) och det lät ju bra." Sa jag.

"Vi får snacka om det här senare". Sa maken och försvann ut genom dörren.

Och nu har jag bråttom som fan med mina "fria händer".

torsdag 19 juli 2007

Ett gammalt inlägg.

Jag har fått många förfrågningar varför jag kallar min yngsta dotter för talibanen. Innan jag startade denna blogg så skrev jag på ett forum för scrappare (scrapping är ett amerikanskt sätt att dekorera fotoalbum). Mina inlägg där handlade alltid om talibanens förehavanden. Hon är inte den lugna timida typen direkt. Meningen med denna blogg var att jag skulle fortsätta med hennes Emil-historier, men på något sätt så har denna blogg kommit att handla om mig själv i första hand. Nåväl, jag kopierar här över en av alla mina historier om henne, så förstår ni själva varför hon går under "talibanen". Denna historia inträffade förra sommaren.

Drar i väg till Vällingby Centrum (dumt att utmana ödet med besök på NK efter det förra katastrofala besöket där) och rasslar in på UR & Penn, för att äntligen köpa mitt fina halsband som jag velat ha. Som dom givetvis inte hade kvar i samma färg. Nähä, tröstar mig med två andra i andra färger. Talibanen fortfarande hyfsat lugn.

Glider in på HM och gör misstaget att låta henne gå ner från vagnen. Hon drar i väg som en raket. Min fysik utmanar ju inte direkt till nån OS-uttagning så jag kutar omkring efter henne, samtidigt som jag sliter ned kläder efter vägen (får väl byta om det inte passar). Inser också att jag faktiskt måste stå still i en kö vid kassan och rycker tag i henne samtidigt som jag strängt säger att jag faktiskt måste betala och att hon faktiskt måste sitta i vagnen. Djungelvrål. Skiter i det och står ut under 7 minuter. Kliver ur butiken för att gå in på KappAhl.

Där kommer hon på att hon kan leka i provhytterna. Jag tänker att det är väl okey, inga var där och då vet jag ju var hon håller hus. Plockar ut lite kläder, och har ett kvarts öga på provrumshörnan. Hör hur hon "bäddar" med sin kossa Joppe. När jag precis skall betala så kommer hon. OCH min migrän: UNGEN ÄR NAKEN, totti, inte ens skor. Jag säger till henne att genast gå tillbaka. Alla stirrar. Jag betalar klart och drar iväg till provhytterna. För att upptäcka att det ligger en massa kläder på golvet utanför alla provhytter. Massor! Affärens kläder. Jag plockar upp allt och hänger tillbaka.

Efter mycket skrik och sparkningar och DUMMA MAMMA så får jag på henne allting, inkl samma blöja som var i god kondition, och drar i väg ut ur affären. (Kan tilläggas att jag inte tog med mig nån blöja eftersom utflykten noga beräknats mellan två bajsningar.)
Närmar mig McDonalds och inser att jag nog vill åka till McDonalds hemma i Alvik/Bromma utifall något oförutsett hände, typ närmare hem.

Kommer in där och och hon sätter sig så fint vid bordet. Jag beställer mat och vi sitter där i godan ro och äter. I ca 3,5 minut. Det finns två toaletter där. Dörrarna är mittemot varandra. Talibanen säger att hon vill gå och kissa.

Nu är det ju så att om man har ett barn som fyller 3 år i sommar, och som fortfarande har blöjor, så är det ju inte läge att säga att hon får kissa i blöjan. Hon hoppar ner från stolen och går mot toaletterna. Jag säger att hon ska vänta så att jag bara kan ta min handväska och Joppe. Vänder mig om i 2 sekunder, tittar tillbaka mot toan och ungen är BORTA.

Samtidigt så ser jag att en gubbe går in på ena toaletten och tittar på mig samtidigt som han stänger dörren. Jag får råpanik men tänker att jag kan fan inte börja med att banka på hans dörr först, måste banka på andra dörren. Skriker "XXXXXXXX" som en babian och efter 5 sekunder så svarar hon. "Mamma, jag kan inte öppna". Hennes panik stegras på en tiondels sekund och hon gallskriker. Jag ropar att hon ska vänta.

Tränger mig förbi alla köande och skriker till personalen att dom måste öppna NU! En kille kommer rusande och låser upp dörren. Jag föööörsöööker att vara pedagogisk och inte hysterisk när jag kommer med alla bannor. Jag låser dörren om oss och preparerar toasitsen för att hon ska kunna kissa. Då passar hon på att bajsa. Jättebra, säger jag.

Eftersom hon fullkomligt vägrar att sätta på sig samma blöja igen så säger jag att hon får gå med rumpan bar i byxorna. Skall tilläggas att maken sköter påklädningen på morgnarna och denna dag hade han naturligtvis satt på henne ett par brallor som var för stora, även med blöja på. Vad händer?!

Byxorna åker ned i knävecken. Jag säger att jag ska bära henne, men måste kissa först. OCH VAD GÖR HON NÄR JAG SITTER DÄR?! Ungen öppnar dörren, alla som står i kö ser rakt in på mig, Jennifer går ut, med byxorna hasandes nedför, med rumpan bar. Jag försöker viska lite diskret, utan resultat. Sen skiter jag i pedagogiken och skriker: XXXXXXXX KOM HIT OCH STÄNG DÖRREN. NUUUU! Det gjorde ju saken jävligt mycket bättre, de som inte såg mig innan, vänder sig nu om och stirrar och ler.

Varför i helvete valde jag mitt hemma-McDonalds? Nu kommer jag aldrig mer att gå dit.

Bär ut henne till bilen, hon envisas som vanligt med att Joppe ska sitta fastspänd i baksätet och att HON ska göra det. 5 minuter går och jag är färdig att svimma. Får till slut in henne i barnstolen i fram och går runt och sätter mig själv. Spänner på mig bältet och lägger i backen. Kollar noga att ingen annan jävel kommer. Plötsligt börjar backvarnaren tjuta samtidigt som det säger PANG. Det är tamejfan inte sant. En porsche backar in i mig.

Jag kan bara säga att den lilla störiga ungdomen som klev ut med sitt bakåtkammade hår och fula jävla rikemanstryne, inte fick en syl i vädret.

Det var länge sen som jag kände sån ilska och han fick betala för hela eftermiddagens bravader. Lyckligtvis var det inte en skråma på några av bilarna. Han var skitnödig eftersom "det är pappas bil". Jag ska inte ens upprepa vad jag gastade men han kommer att sätta världsrekord i löpning nästa gång han ser mig. Tro mig.

Ja, och inte blev det några sommarskor. Är det barnplågeri om man låter henne gå i gummistövlar hela sommaren....?
__________________________________________________________________________

Ett nytt "frågeformulär".

Fick ett nytt frågeformulär av någon. I brist på annat att skriva om....Kopiera gärna, kul att läsa svaren.

Var är du uppvuxen?
Jordbro. Som jag hatar över allt annat.

Vad är ditt yrke?
Administrativ chef. Är väl enklast att kalla det så, antar jag. Slasktratt skulle jag egentligen vilja svara..

Hur många barn har du?
Två flickor; 4 och 16 år.

Nämn något du gör, som ingen vet.
Eeehum. Samlar på Expressen från varje födelsedag som jag och mina barn har, och tittar på turneringar i Sumobrottning på Eurosport.

Nämn en ”hemlig” last du har.
Vet inte om det kan kallas last, det är mer ett tvångsbeteende, men jag kan inte äta frukost om jag inte har duschat först. Hua, jag hör hur puckat det låter!

Din favoritfilm?
Just nu: Dagboken. En otroligt bra kärlekshistoria. Se den!

Vad läste du senast?
Tyskungen av Camilla Läckberg

Nämn en dröm du skulle vilja förverkliga.
Åka till Japan och titta på en Sumobrottningsturnering

Vad har du dåligt samvete för?
Att jag inte får häcken ur vagnen och renoverar mitt hobbyrum

Vad var ditt senaste inköp, som inte hade med mat att göra?
Ett nytt minneskort till kameran

Vad är ditt nästa planerade inköp?
En snygg skjorta till mammas make, som fyller år idag.

Vad har du för hobbies?
Scrappa, shoppa inredning, läsa och städa (ja, vad är det med det då?!)

Om du skulle ha obegränsat med pengar, vad skulle bli ditt första inköp?
Nya markiser till huset samt en specialdesignad granitskiva till vårt icke färdigrenoverade badrum.

Vilken kroppsdel är du minst nöjd med?
Min feta mage.

Vilken kroppsdel är du mest nöjd med?
Mina fötter

Vilken olat hos din partner, eller f d partner önskar du inte fanns?
Att han inte petar sig i näsan i tid och otid.

Vad gjorde du för en timme sedan?
Svarade på jobbmail från soffan här hemma.

Nämn ett favoritteveprogram.
Är en sucker for dokumentärer.

Nämn en av dina dåliga egenskaper.
Gnällig

Nämn en av dina goda egenskaper.
Väldigt snäll. Faktiskt!

Säg något om dig själv som ingen vet.
Hmm, låter som repetetion av frågan i början, men jag är, otroligt nog, ganska blyg. Avskyr att träffa nya människor för jag blir sanslöst osäker.

tisdag 17 juli 2007

Jag har tråkigt. Så jag snodde lite.

Jag har tråkigt. Åskan dånar så mycket att det inte går att se på tv. Så jag missar mitt tisdagsmys (vanligen med dottern) Morden i Midsomer. Så jag surfade in hos Christina, vet f-n inte hur man lägger in det rätt; http://www.treflickor.squarespace.com (fd Solusfemina) och snodde lite;

Nämn något som gjorde dig glad igår:
Att träffa mina arbetskamrater.

Vad gjorde du kl 08 i morse?
Var på jobbet och gjorde löner.

Vad gjorde du för 15 min sedan?
Satte på tevatten

Det sista du sa högt?
"Sov nu", till talibanen

Det senaste någon sa till dig:
"Mamma, jag vill att min papi ska vara här".

Vad har du druckit idag?
Kaffe, mjölk, lingondricka, och snart te.

Vad var det senaste du åt?
Bandspaghetti, bacon, grädde och honung.

Vad var det senaste du köpte?
En latte och frukostmacka på Shellmacken Lindhagensplan i morse.

Vad är det för färg på din ytterdörr?
Vit

Vad är det för väder hos dig nu?
Blå himmel, fast det åskar.

Godaste glassmaken?
Vanilj med pecan.

Tror du på kärlek vid första ögonkastet?
Japp

Sover du tungt?
Skulle inte tro det.

Drömmer du mardrömmar?
Det händer.

Favoritklädsel?
Mysbrallor o t-shirt, som åker på samma sekund jag kommer innanför dörren.

Favoritlåt just nu?
Release me

Vad ser du om du tittar till höger?
En beige fåtölj.

Vad gör dig glad just nu?
Att jag njuter av min ensamma tid. Liksom varje kväll.

Vad ska du göra härnäst?
Hämta mitt te, som stått och dragit typ 20 minuter och förmodligen smakar skit nu.

Höger el vänsterhänt?
Både och.

Humör just nu?
Bra. Ensam. Gör vad jag vill. Fast jag borde jobba.

Favoritgodis?
Choklad

Kläder just nu?
Vita shorts och ett rosa linne. För en gång skulle inga myskläder...

Sommarplaner?
Röja och måla i mitt hobbyrum.

Hur många kuddar sover du med?
Två

Spelar du ngt instrument?
Om jag är riktigt packad kan jag nog spela en snutt på piano.

Morgon eller nattmänniska
Har inte bestämt mig ännu. Tycker om att vara på jobbet tidigt. Tycker om att vara ensam uppe sent.

Vad är viktigast för dig?
Mina döttrar. Och min man. När han är snäll och gör som jag vill.

Är du kittlig?
Om jag vill.

Snarkar du?
Näpp, opererade bort mandlarna för nåt år sen. För att jag höll på att dö när jag sov.

Stjärntecken?
Tvilling

Äckligaste insekten?
Tvestjärtar. Hatar hatar hatar.

Stökigt el välstädat?
Well, får jag bestämma själv så är det ordning och reda. Men det får jag inte.

Längtar du mest efter just nu?
Att maken slipar och målar talibanens dörr. Som han har lovat. I två månader. Som ligger på altanen.

Lita aldrig på en tonåring...särskilt inte om de har ilandsproblem..

Ringde dottern i går kväll. Hotade med stryk om hon inte lovar att ringa två gånger om dagen.
"Jag lovar", sa dottern.

Klockan 15.00 i dag så ringde jag upp henne. "Du skulle ju ringa mig två gånger om dagen sa vi ju". Sa jag.
"Jamen jamen". Sa dottern.
"Inga jamen, du skulle ringa. Punkt slut". Sa jag.

En timme senare ringer telefonen. Jag "ser" att det är hon och känner paniken komma. Hon ringer nämligen inte i onödan. Särskilt inte om det bara var en timme sedan föregående samtal. Alltså måste något katastrofalt ha hänt.

Det hade det.

Gallskrik: "Mammaaaaaaa, MITT LIV ÄR FÖRSTÖRT!"
Panik. "Vad, vad?" Sa jag. Och är redo att bila ned på stört till Borgholm.
"Mamma, jag fjällar! Jag fjällar på hela bröstkorgen, mammaaaaa, vad ska jag göra?"

"Det är väl inte hela världen, eller?" Sa jag.
Samtalet fortsatte med diverse "jag kan inte gå ut i kväll","jag kan inte gå ut på hela veckan, mamma du fattar inte" och avslutades med;

"Amen vi hörs i morgon då, för nu har jag ju ringt två gånger"

"Sulle inte tro det fröken, dessutom så var det JAG som ringde förra gången och nu är klockan fyra, så du är så god och ringer mig igen i kväll".
Sa jag.

Jesus f*****ing Christ, vad är problemet?! Hela livet är förstört för att man fjällar på bröstkorgen!

Men det summerar ganska bra vad som är viktigt när man är 16 år. Allt handlar om utseende. Min kära dotter kan inte ens gå ut till brevlådan utan att vara sminkad. I absolut nödfall så sätter hon på sig solglasögon, men kollar först noooooga att ingen går där ute på gatan...

Avståndet är typ 5 meter. En gång så lurade jag henne: "oops, det kommer någon", när hon var halvägs ute. Hon tvärvände och studsade in i hallen på två kliv. Jag garvade läppen av mig.

(Som om det var så jädra annorlunda när man själv var 16....)

måndag 16 juli 2007

Hur gick det här till egentligen?

Dottern fyllde ju 16 år nu i Grekland. För ett par år sedan så startade "operation-övertala-mamsen". D v s om att få åka till Gotland och Öland på sommaren.

Jag sa att vi möjligen kunde diskutera saken när hon fyllt 18. "Jamen, den och den får ju för sina föräldrar". Och så vidare.

Jag har varit ihärdig med mitt "operation-glöm-Gotland/Öland".

Jag har också varit lite stressad på sistone. Inte lyssnat så noga på människor i min närhet. I förra veckan mumlade hon något om Öland. Jag lyssnade inte. Jag lyssnade däremot på min ljudbok i iPoden.

I morse körde jag in henne till Cityterminalen. Kl 09.00 avgick bussen till Borgholm/Öland. "Hör av dig när du kommer fram". Sa jag.

Kl 09.10 satt jag i bilen och höll på att köra in i en buss eftersom jag precis då vaknade ur min trans som pågått ett par månader. VADÅ ÖLAND?! Wait a minute här. DÅ landade även hennes uppgifter om att "får låna en lägenhet av en släkting till Hanna. Det är jag och bla bla bla. Alltså bara vi tjejer. En lägenhet mitt i Borgholm mamma! En vecka!"

Vad i h----e tänker jag med? Min 16-åriga dotter, tillsammans med ett gäng brudar, samtliga damer ser mycket bra ut, en vecka på Öland, mitt i Borgholm?!!!!!

Hon ringde när hon kom fram, vid 15-tiden. Nu är klockan strax 21.00 och jag har ingen aning om vad hon pysslar med. Och hon ska vara borta i en vecka. Och jag vet vad JAG gjorde när jag var 16 år.

Ska nog gå och ringa henne lite nu tror jag.

Städat eller inte...

Jag var nyss inne på en bloggkompis blogg. Det pratades städning. Det får mig att fundera lite. När vi flyttade in i det här huset för 5 år sedan, så sa jag till maken att han minsann måste hjälpa till att städa.
Städning står inte direkt på hans meritlista.
Han började komma med argument till varför han inte skulle hjälpa till. "Jobbar mycket mer än du, bla bla bla". Jag sa bara att "jag tänker inte bo i det här huset på en totalyta om ca 330 kvm om du inte hjälper till.

2 veckor senare stod en städerska i sovrummet när jag vaknade.

På den vägen är det. Det muttras ibland om att hon är för dyr. Jag är en taktiker, så vid dessa tillfällen så ber jag städerskan att hoppa över kommande vecka. Ovanpå det så låter jag bli att plocka. Det slår aldrig fel; "f-n vad det ser ut, vad är det frågan om?".
Så får hon komma veckan efter. I början kom hon varannan vecka, men jag tog mig friheten att boka in henne varje vecka. Maken gnäller fortfarande om att det är för dyrt.

Det konstiga med min familj är att ingen känns vid allt skit som ligger överallt. Jag är ordningsman. Ingen av de andra är det. Sen tycker maken om att ha mycket prydnadssaker runt omkring. Jag har fått ge mig där. Jag står ut. Låtsas i alla fall.

Maken tycker att jag gnäller. Han tycker att hans jädra borrmaskin och skruvdragare visst kan stå på golvet i matsalen. "Jag laddar dom".

De har laddats i snart två månader. Och jag blir lika förbannad varje gång, läs:varje dag, när jag går förbi dem. Och ser dem stå och laddas. För att han tycker att det är för långt att gå ned med dem till garaget.

Sen har jag alltid undrat varför alla hans pryttlar: rakapparat, eltandborste, spray, borste, you name it, alltid måste stå UTANFÖR badrumsskåpet. Och då måste jag även tillägga att hans badrumsskåpsdörr ALLTID står öppen.

Hans badrum är på entréplanet. Mitt ligger bredvid sovrummet på övervåningen. Varför bry sig då? Kan bero på att hans badrum också är det badrum våra gäster använder. Jag stör mig så hårt på det här. Är jag fööör gnällig kanske? Mmm, vet inte, men hur jädra svårt är det att stänga skåpdörren? Jag har till och med varit runt och letat efter skåpdörrar som går igen automatiskt. Fast hur ska jag få prylarna att hoppa in i skåpet?

Han säger att jag är en gnällstina. Och jag är det. Till mitt försvar vill jag säga att eftersom vi bor i ett s k kråkslott i fiiina området, ett hus som måste renoveras från topp till tå, så känns det lite bättre om man åtminstone har ordning och reda i misären.

Fast det är konstigt; när jag strejkar och ger fasen i att plocka, då minsann har han mage att klaga på att det är stökigt överallt. Å andra sidan så är jag typen som mår fysiskt illa om det är stökigt, så mina strejker brukar inte hålla i sig särskilt länge.

Jag önskar att jag kunde lära mig att leva med stökigheten. Lite bättre har jag dock blivit för det fanns en period i mitt liv när jag hade exakt 7 cm mellan varje blomkruka i fönstret (jodå, en linjal låg i köksskåpet), putsade alla golvlistor med en speciell tandborste etc etc.

Så jämfört med då, så är jag nog rätt stökig av mig.

söndag 15 juli 2007

Tillbaka i Sverige med alkoholfunderingar

Jaha, då var man tillbaka från semestern. Eller ja, dagiset öppnar ju inte förrän den 9 augusti, så vi ska turas om att ha semester. Som maken så fint uttryckte det.

Grekland var skönt. Jag har tillbringat många många semestrar i Grekland under åren. Dock var det första gången jag var på det här stället.
Och alla andra med. För det var första säsongen med turister. Och det märktes. Ett ställe, som hittills bara haft överklassgreker som gäster. Personalen på det 5-stjärniga hotellet kunde mycket dålig engelska. Och vad beträffar service så har de en lång resa att göra...

Och shoppingen var i det närmaste obefintlig. Svårt fall för en sån som mig. Jag hade dessutom tänkt köpa lite presenter med mig hem, men kände att vattenmeloner eller fula knyppeldukar inte riktigt skulle uppskattas. Två dagar innan vi åkte hem så hittade vi en stad som lyckligtvis hade lite shopping.

Talibanen hade lite problem. Flera kvällar tog vi en taxi till byarna runt omkring för restaurangbesök. Efter några dagar frågade hon "ska vi åka plustaxi då?". Jag fattade inte vad hon menade, förrän hon en kväll pekade på korset som hängde ned från backspegeln. Alla grekiska chaufförer hade liknande kors hängades där. "mamma, där är ett sånt där plus".

Sen fick jag nog ett problem i Grekland. Kom gärna med råd och kommentarer:

Jag har alltid tyckt/tänkt/känt att om jag låter min stora dotter smaka på alkohol, och kanske få ett glas vin då och då, så skulle hon få en "sund inställning till alkohol". Jag har därför låtit henne dricka ett glas (dock väldans lite) rödvin när vi har varit på semester tidigare. Det har känts okey.
Tills jag var på en föreläsning på hennes skola härom året. En föreläsare från Maria Pol, eller vad de nu heter. Han presenterade statistik som påvisar att just ett sånt liberalt beteende från föräldrar gör att risken för just dessa ungdomar att få framtida alkoholproblem är mycket större, än om man har nolltolerans. Efter det införde jag nolltolerans också. Och så har det varit de senaste åren.

Första kvällen så gick vi till hotellbaren. Utbudet av drinkar var dåligt så jag beställde en töntig Pina Colada. Kyparen tittade på dottern och antog att hon ville ha en också. Dottern tittade på mig. Jag tänkte "vad fan". Och sa okey.
Det hela resulterade i att hon och jag, varje kväll, tog en drink innan vi lade oss. Visserligen är ju mängden av alkohol inte särskilt hög i dessa drinkar, men ändå. För att spä på det hela så lät jag henne dricka rött vin till maten under vår sista kväll.

Så nu sitter jag här och undrar hur jag ska göra framledes. Hela mitt logiska tänkande säger att det jag gör är okey. Jag veeet ju att hon ibland smygdricker med sina kompisar. Samtidigt tänker jag på vad han sa om statistiken....

Hur som helst blev man ju på hemresan påmind om varför man aldrig annars åker charter; den utomordentligt övertrevlige reseledaren informerade oss på bussen, på väg till flygplatsen, att planet var "åtminstone en timme försenat". Det skulle ha gått 22.30, men det lyfte ca 1,5 senare. Talibanen somnade på en minut. Låg raklång med huvudet i mitt knä och fötterna på storasyster. Jag fick sitta i en och samma ställning i 3,5 timme! Hade med mig iPoden, som jag hade laddat med ett gäng böcker, tack gode Gud. När vi landade kom vi på att vi glömt att förbeställa taxi. Det stod 100 man i kö kl 02.30 men 03.30 kund vi äntligen hoppa i säng.

Och en sak till; hade med mig datorn. Och allt underlag för att göra en broschyr.

Jag öppnade inte datorn på hela veckan.

Så jag har lite att göra nu.

lördag 7 juli 2007

Nu åker jag strax ut till Arlanda för en veckas semester.

Hoppas ni alla får en vecka med bra väder här hemma.

Tjingeling!

fredag 6 juli 2007

Finn fem fel...

- I veckan var jag på ett viktigt möte. Mycket viktigt. Hade kjol, som jag aldrig brukar ha. När jag kom hem så upptäckte jag att jag glömt ta bort Bamse-plåstren på mina hälar....skoskav från nya gympadojor från gåbandet...kul..

- I garaget på jobbet finns det en liten konstig alkov intill min plats. Där får ingen bil plats. Men en motorcykel. Då och då så står det en där. Jag har klagat hos hyresvärden, eftersom jag måste backa in där varje gång jag åker ur garaget. Hyresvärden var också irro, visste ej vem som brukar ställa sig där. Jag har satt upp ett par lappar på den. Inget hjälper, den står där ibland.I veckan backade jag som vanligt. Jag backade på den. Den ramlade. Ordentlig. Jag gav fullständigt fan i det och körde vidare. Häpp!

- Var inne på ett kondis på Östermalm och köpte en latte häromdagen. Gick tillbaka till bilen. 100 meter senare, när jag måste tvärnita för att en 98-årig tant klev rakt ut i gatan, så började det plötsligt regna. Latte. Den stod på taket. Häpp!

- Var och handlade. Brukar alltid lämna handväskan i bilen och ta med plånboken. Var förvirrad så den kom med denna gång. Jag har en stor handväska. Och det är ganska rörigt i den. Jag ställde den på kassadisken. Givetvis råkar jag putta till den. Allt åkte ut. Alla tamponger rullade så fint över hela golvet i butiken. Parfymflaskan gick i bitar. Jag sjönk genom jorden. Häpp!

- I går morse parkerade jag bilen som vanligt i garaget på jobbet. Är nästan framme vid utgången när jag hör ett konstigt ljud. Vänder mig om och ser att lysena på min bil är på. Går tillbaka och konstaterar att motorn är i full gång. Jag har bara klivit ur bilen, greppat handväska och datorväska och gått i väg. Häpp!

Jag undrar om det är dags för lite vacation nu....

torsdag 5 juli 2007

Måste ha gått ned 30 kilo och änglar finns faktiskt!

Idag tillbringade jag 40 minuter med att stirra in i mitt "nya" dataprogram InDesign. Tryckte på lite knappar, och hoppades att kursen skulle ploppa upp i huvudet. Inget hände. Tog fram tjocka manualen, som visade sig vara på svenska, tack och bock för det, men det var för mycket runt omkring för att kunna koncentrera sig.

W säger till mig att jag ska slänga ut en förfrågan här. Jag tvekar, för jag känner mig korkad. Dessutom så är det inte så många som läser den här bloggen. För ingen vet att den finns.

När jag kommer hem så är jag duktig och går 30 minuter på bandet. Jösses vad jobbigt det är. Jag är för fet för det här helt enkelt.

Efter ett par timmar så råkar jag få syn på grannen. Hon som jag ska börja stavgång med. Vilket år som helst.
Jag har fortfarande mina "träningskläder" på mig och säger typ: kolla, ser du vad jag har på mig, gissa vad jag har gjort!!.

Och det fick man äta upp. När jag berättade för henne i söndags, att jag börjat "träna" så blev hon småstressad. Nu bjöd hon in mig och sa: och gissa vad JAG gjorde i TVÅ TIMMAR igår?

Vi går ut i köket, hon meckar igång en maskin. På golvet ligger en konstig matta med en massa pilar på. Hon beordrar mig att ställa mig på den och koncentrera mig på tv-skärmen. Det kommer en massa musik. Och en jävla massa pilar.

"Du ska trampa på rätt pilar och samla poäng". Sa hon. Eru full, sa jag. Så kom dom. Pilarna. EN MILJARD JÄVLA PILAR. Jag hoppade som en babian. 10 minuter senare rasade jag ned på en stol och dog.

"Det var easy-nivån, nu kör vi proffsnivån", sa hon. På´t igen. Det var ingen lek. Det var fruktansvärt. Och det var kul. Och jag dog på riktigt. Fy i h-----e vad det var jobbigt!

45 min senare gick jag in till mig. Näe förresten, jag studsade in till mig. Var övertygad om att jag lämnat kvar 30 kg hos grannen. Passerade spegeln hemma och kom ned på jorden igen. Får nog göra det där flera gånger tror jag visst.

In på Solusfeminas fantastiska blogg. Läser den 10ggr om dagen, och njuter. Därefter in på min egen blogg, och vad upptäcker jag?!

En helt för mig okänd tjej erbjuder sin hjälp. Och det gör även Solusfemina! Jag börjar nästan gråta. Ni är för underbara! (Jag har mailat dig C!)

En annan sak: igår kväll fastnade jag på Alex Schulmans blogg. Herrejesus vad jag skrattade. Läste heeela bloggen och skrattade så att jag kiknade. Bara ett tips!

Tjillevipp

(Hmm, märks det att jag är glad, eller?!!)

onsdag 4 juli 2007

Layout-idiot, bajsskydd för duvor och ont i magen.

KATALOGEN gjorde mig nästan sömnlös inatt. På morgonkvisten kom jag på hur jag ska göra. Jag tar den gamla broschyren som mall. Lätt som en plätt.

Killen som gjorde den skickade mig cd-skivan för ett halvår sen. Jag försökte öppna. Det ploppade upp en ruta, men någon konstig text. Jag ringde killen. "Du måste ha InDesign-programmet". Jag köpte InDesign (och det var ju billigt...) öppnade skivan och samma förbannade text kom upp. Nåt med att jag måste installera FrontPage98. Jag är blond när det gäller sånt här, men det hela lät skumt ändå. Mailade snubben som gjort broschyren, men han finns inte kvar på företaget.

I dag ringde jag tryckeriet och smörade. Fick en radda namn att ringa. Jag ringde. Det hela slutade med att killen som gjort broschyren från början har skickat mig FEL CD. Jävla idiot. Nu MÅSTE jag alltså, på rekordtid, lära mig InDesign. Har gått in i programmet flera gånger idag. Känner inte igen något från kursen tidigare i våras. Gulp, hur ska jag lösa det här.

Maken drog i väg mig på ett möte. Han har haft ett projekt på gång. Så där lite i perifirin. Jag har tänkt: "jaja, det där blir det ingenting av med" så jag har inte lyssnat så noga. Borde ha gjort det tror jag. 2 timmar senare så skrev vi på ett kontrakt för en ny Hildurs(inrednings)-butik i Vällingby Centrum. Som ska bli Stockholms största centrum. Helt färdigbyggt i mars -08. Allt har byggts i etapper.

Näst sista invigningen sker lönehelgen i oktober. I år. Och då ska vi vara färdiga. Vi får tillträde till butiken den 1/10 och den skall alltså vara klar 25/10.

Jag kräks. Jag måste organisera allt. Lokalen är jättebra. Dock ett tomt skal. Ett skal med 7 meter till taket. Har aldrig gjort det förr. Och jag måste komma i håg att vi måste ha "bajsskydd för duvor" (??!!!) på skylten utanför. Det var viktigt för "det är många duvor i Vällingby Centrum". Sa dom.
Jag kräks ännu mer. Kontraktet är påskrivet för 4 år. Vi måste omsätta massor, för att gå break even. Vojne vojne, vad har vi gett oss in på.

Och vår nästa inredningsmässa (för allmänheten) är i början av oktober. Vi ska, liksom förra året, ha två montrar. Mycket förarbete.

Jag har ont i magen. Hur i helskotta ska jag hinna få ihop allt?

tisdag 3 juli 2007

Vadå semester?!!!

Denna vecka är det ju då nedräkning tills vi åker till Grekland på lördag. Dagiset stänger, och öppnar inte förrän den 9 augusti. Tjohej. Planen var Grekland en vecka. Gemensam semester någonstans i Sverige påföljande vecka. Resterande tid skulle vi alternera, då vi inte kan vara borta från företagen mer än maximalt 2 veckor. Och den tiden som jag var hemma så skulle jag äntligen ta tag i renoveringen av mitt scraprum (hobbyrum för den oinvigde). Och sortera in 1 års privata papper i pärmar.

Ja, det var ju planen.

I dag hade vi möte på jobbet. Eftersom vi även håller till i inredningsbranschen så har vi två enormt viktiga mässor per år: Formex. Dessa mässor hålls ungefär samma tid varje år. Alltså ingen nyhet. Och definitivt ingen nyhet att nästa mässa är den 30 augusti. Vi ställer alltid ut. Jag är den som organiserar allt. Och nästan allt är klart. Dock har vi alldeles nyss fått ensamrätten på en jätterolig ny produktlinje. Jag borde ha anat ugglor i mossen. Beträffande maken alltså.

I dag har vi alltså ett planeringsmöte angående mässan. Maken är utarbetad. Och grinig. Vårt förslag om att byta ut vissa produkter i vår gamla broschyr, och in med en del av det nya gick inte hem. Han konstaterar krasst att den nya produktlinjen har 300 artiklar. Det är ett varumärke av hög kvalitet, och därmed måste vi blåsa på med marknadsföring. Och det är just precis nu som verkligheten kom i kapp mig.

Har du varit med här från början, så vet du att jag var lite stor i korken för att få min dyra fina kamera förra sommaren. Maken tyckte det vore en bra idé att jag tar över produktionen av våra broschyrer, om jag nu skulle ha den här kameran. Och så fick jag gå på dyr kurs. I mars. Jag har glömt allt. Och nu vill han ha en KATALOG. Inte en broschyr. Den ska vara klar för tryck den 2 augusti. Dagiset öppnar den 9:e.

Jag är inte så bra på matematik, och även om han och jag delar på ledigheten så får jag inte ihop kalkylen. Han räknade själv ut att jag har exakt 13 arbetsdagar på mig att göra den. Häpp! Jag ska med andra ord ta med mig datorn till Grekland. Och kursboken. Som är en bibel. På engelska. Det känns ju kul i 44 graders värme.

Är det verkligen ingen därute som vill ha min man? Jag har gjort grovjobbet med honom, så du behöver bara finslipa lite (eller ja, lite mer än så kanske). Du får en stor fin (när den är färdigrenoverad) villa i "fina" området i Bromma. Vid närmare eftertanke så kan du få min fina bil också. Det kan vara värt att börja åka tunnelbana, så här 15 år senare...

Ansökan emottages före lördag 16.00. Då kan du nämligen få ta min plats på planet.

Jag är så upprörd, så av bara farten gick jag på bandet igen. Jag tror aldrig att 30 minuter har passerat så fort. Jag uppfattade inte ens vilka låtar jag lyssnade på..

Kom igen nu, hit med en ansökan!

söndag 1 juli 2007

Söndag. En ny dag. Med nya löften. Kanske..

Sista ljuden hördes 22.00 i går kväll. Detta efter ett antal; "jag längtar efter mamma, jag har ont i magen, jag kan inte sova för J och N pratar för högt, mamma, N puttade mig"

Puhh, till och med maken, som vill ha typ 3 barn till, sa att han hade fått second thoughts.

Maken somnade mycket riktigt på soffan. Jag var för trött för att komma ihåg att lägga mig i källaren. Stapplade upp till tonåringens rum. Tänkte att "ha, de kommer rusa in till maken direkt i morgonbitti så då slipper jag vakna".

Tänkte inte på att stora dotterns säng är placerad 30 cm från talibanens säng. Med en vägg emellan. Jag är lättväckt. 07.10 vaknade talibanen. 07.10.20 vaknade jag. Skitkul.

Jag slås alltid av varför barn slår upp sina ögon och kör 280 direkt. Inte något mornande här inte. Tre högljudda damer, som inom loppet av 5 minuter lyckades bli osams om vilken rum i dockskåpet som "är mitt". Och tror ni att de sprang in till maken sen? Näpp, radarn måste ha varit påslagen för alla tre kom raka vägen in till mig. Jag fräste nåt, och de tassade ut. Jag har dåligt morgonhumör. Hur som helst så kan jag aldrig somna om, om jag en gång har vaknat. Det var bara att pallra sig upp.

Servera sig lite frukost. Ja, eller rättare sagt: servera barnen först. Som ändrade sina menyval 14 gånger. En timme senare så kunde jag avnjuta en god frukost. Maken parkerade sig i fåtöljen med en god bok.

Lite senare tänker jag: vad kan jag göra för att få vara helt i fred en stund? Vad jag än tar i tu med (håller på med rensningsprojekt) så kommer jag att bli störd.

Då slog det mig. Jag kanske ska ta och börja gå på den där "gåmaskinen" som stått så fint i makens arbetsrum de senaste 5 åren.

En gång för 5 år sen så var vi på Mauritius. Jag avskyr allt vad motion heter. Och det syns. En dag så föreslår maken att vi ska besöka hotellets gym. "Erunte klok", säger jag, men följer med. Jag har under årens lopp provat på nästan allt. För att inse att inget passar mig. Nåväl, jag kliver upp på ett sånt där gåband. Och inser att det faktiskt var skitkul. Kunde bestämma min egen takt. Gick varje dag och kände mig frälst.

Kom hem till Sverige och bestämde mig för att köpa en egen. Inte nån tv-shops historia som man viker under sängen. Näpp, jag skulle ha en likadan som finns på gym. En exakt likadan som på hotellet. Var nämligen livrädd för att annan sort eventuellt skulle punktera mitt nyvunna intresse. Eftersom det var en så kallad riktigt gymmaskin så tog det ett tag att hitta en. En ny kostade lite över 50 000 och jag insåg att det skulle få bli en begagnad. För hälften av priset. Till slut hittade jag en. Ett helvete att få in i huset, men gymkillen fixade det. En sån där fin maskin som man kan välja uppförsbacke med....om man nu vill det.

Åren har gått. Vid ett tillfälle så sa min ekonomisk sinnade man att de gånger jag har använt maskinen har i snitt resulterat i 4500 kr per användande. Han tyckte att det var ett dyrt sätt att träna. Och jag håller med. Men jag har bara inte kunnat få häcken ur vagnen. Tills i morse. Det enda stället i hela huset där jag skulle få vara i fred. Dock är det tråkigt att gå. Jävligt tråkigt. Men så kom jag på vad jag fick av maken i födelsedagspresent härom veckan.

Jag lyssnar ALDRIG på musik. Jag lyssnar på Adam & Gry och that's it. När jag öppnade min present så låg den en specialutgåva av en iPod där. Jag bara stirrade på maken och undrade om han hade rökt på. JAG?

Tänkte för en sekund att jag skulle ge den till dottern, som nyligen slarvat bort sin. Hann även tänka att det var typiskt maken att köpa en present i sista sekunden OCH dessutom något som jag var totalt ointresserad av. "Vänd på den", sa maken. Och där var det ingraverat: "Mona, Mamma, Hustru, Kärlek".

Hur kunde jag bli besviken på det?! Sen slog det mig: jag kan ju ladda ned böcker. Tjoho, plötsligt var jag glad. Några dagar senare så visade stora dottern mig hur man köper låtar. Jag köpte. Jag köpte massor av låtar från 70-80-90-talet. Hur kul som helst. Fast jag lyssnar aldrig. Men kul att ha. Säger dom.

Så nu kom jag ju på att jag kan ju faktiskt lyssna på musik medan jag går. Framför maskinen har jag dessutom hängt upp en spegel. Inte så bra. Eller så är det det, för jag gick som en galning.

2 km och 30 minuter senare var jag slut! Jag veeet, inte mycket att skryta med, men tänk på att jag ALDRIG rör mig. Mer än promenaderna från ytterdörren till bildörren..

Så. Tack vare barnvakteri, så har jag äntligen masat mig upp på gåmaskinen. Jag skulle så gärna önska att jag fortsätter. För det var kul. Om inte annat så var det skitkul med all gammal musik, som dånade i öronen.

Och jag har äntligen hittat ett ställe i huset där jag kan få vara i fred. Jäklar vad smal jag kommer att bli! Halleluja!