lördag 4 augusti 2007

Pengatjafs med en 16-åring.

Jag har dåligt samvete. Fast jag borde inte ha det, eftersom jag har rätt. Men jag mår alltid tjyvens när jag har haft nåt rejält tjafs med tonåringen. Lyckligtvis händer det mycket sällan.

I våras så talade jag om att "i sommar är det du som jobbar, okey?".

Inga problem. Det skulle jobbas.

Sommaren kom. Jag kom då på att jag helt glömt bort att hon bara är 16, och således ej får stå i våra butiker själv. Vi kom då överens om att hon skulle hjälpa till med att färdigställa vår förbaskade hemsida. "Inga problem."

Sommarlovet börjar. Tonåringen arbetar 4 dagar.

That's it. 4 jävla dagar.

Jag tänker att: okey, det här är första gången på många många år som hon mår bra.

Jag låter tiden gå.

Det kostar pengar med tonåringar. Hennes 500 i månaden räcker inte särskilt långt. Maken tjatar om sommarjobb. Jag velar.

Jag lovade henne i sjuan att hon skulle få 1000 kr för varje MVG. Hon fick 8 st. Jag sa redan när hon konstaterade det, att hon inte kunde få dem förrän i augusti.

Sommaren går. För några veckor sen kom dessa pengar upp på tapeten igen. Jag sa att hon kan få en del till Frankrike. Resten får hon i slutet av augusti.

Tonåringar har jävligt dålig hörsel.

I går kväll går det upp för henne att hon inte kommer att ha med sig 8000 kr i fickpengar, som beräknat.

Jag får ett rausanfall som slutar med att jag frågar henne om hon tycker att jag ser ut som nån jävla bankomat.

Hon käftar inte emot. Som hon vanligtvis brukar. Jag förstår, att hon förstår, att hon faktiskt borde ha jobbat som hon lovat. Hon hämtar väskan. Jag kör henne. Jag ger henne 4500 kr (hon har nån tusenlapp själv). Vi kliver ur bilen. Hon börjar storgråta. Vill inte åka. Men känner att hon måste. Det går inte att dra sig ur.

Och nu sitter jag här och bara vill krama henne. Och säga att hon fanimej jobbar resten av sommaren. Det är färdigrest nu.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Men vännen. Det är ju självklart att en mamma mår uselt efter ngt sånt. Skulden lägger sig som ett kebnekaise på axlarna.
Nu får du sätta ner foten honey. Antingen jobbar hon eller inte. Jag säger så bara för att jag har haft samma grej lite. Och DET blir värre när man råkar ha ett eget företag som man säger att barnen kan jobba i.
Det hade inte funkat med svängdörrar och egna tider om de hade fått lov att ta ett jobb på tex mcdonalds. Då är det schema. SÅ jag gjorde ett schema till min 15-åring. Sa att antingen eller. Alternativet var att jag gav jobbet till en av hennes kompisar som hade frågat mig. Det tog skruv ;)

MonasUniversum sa...

Du, tack för tipset. När vi ses, och du får mer bakgrund, så kommer du första varför jag har velat.

Prognosen för kvällens aktiviteter ser just nu inte så bra ut. Jag ska verkligen försöka lösa det. Det är vid sådana här tillfällen jag önskar att 16-åringen skulle vara hemma. Så jag kan utnyttja hennes tjänster!
Hör av mig!
Kram