Man kanske är nummer 2 i alla fall?!

Maken tar hand om talibanen medan jag drar iväg med tonåringen för att övningsköra.

Dryga timmen senare kommer man hem och förväntar sig en trevlig kväll i soffan med två alternativ; antingen jobba parallellt eftersom vi ligger sjukt mycket efter i mässförberedelserna.

Eller se en film tillsammans.

Vad hittar jag?

En man som sitter med mysfilten, 2 uppätna glassar, en skål med favoritchokladen och läsk.

Framför OS-sändningarna.

Det måste ha gått jävligt fort med att dumpa talibanen i säng.

Jag gör således ett test.

Slår mig ned intill med datorn i knät. Surfar sig lite. En halvtimme går. Till slut lackar jag och frågar "ska vi se det här hela kvällen? I så fall drar jag upp."

Eftersom han är en man från Mars, och uppenbarligen inte pratar kvinnospråk så greppar han inte situationen på rätt sätt. Han svarar med att attackera.

Så hustrun från Venus sliter ur datasladden, ut i köket, tar resten av hans favoritchoklad, fast man inte är ett jävla dugg sugen, går upp på sängkammarn, trycker i sig all choklad på nolltid, mår illa för att det smakar skit, och blir ännu mer förbannad.

Så attraktiv var man alltså att umgås med.

Ska nog höra mig för på stan, det kanske finns en annan fru därute.