Men i helgen är jag flyttgubbe.
Tillsammans med maken/chefen.
På måndag återstår det att se om jag har en anställning och om jag fortfarande är gift.
Vi är inte särskilt snälla mot varandra just nu.
lördag 18 oktober 2008
fredag 17 oktober 2008
Män, och fruar som kör bil.
Vi håller ju på att flytta kontoret.
Och i väntan på den stora lastbilen, så har vi kört fram och tillbaka som blådårar med våra stora jeepar och Landrovar.
Eller ja. Det är mest jag som kör eftersom maken måste hålla företaget flytande.
Vårt kontor har de senaste åren förvandlats till ett jättelager, varför vi har en miljon varukartonger. Gudskelov så sväljer våra bilar en hel del.
Nåväl.
På gamla kontoret så måste man backa in i huset, långt in mot en lastkaj. Och det är lite tajt på sidorna. Men då ska man veta att stora lastbilar lastar av/på där varje dag.
Och eftersom jag kör som en babian fram och tillbaka så har jag således backat in där ett ANTAL gånger.
Idag var jag så slut så jag beordrade maken att hjälpa mig lasta bilen. Säger att jag går och hämtar Landrovern.
Backar in. Tittar i backspegeln och får se maken. Eller chefen ska jag kanske säga.
Han vevar med armarna och skriker: "WOOOOAAOOOOW, AKTA, AKTA, AAAAAKTA!"
Som en jävla kärring.
Jag får ett cp-bryt och stannar bilen. Drar ned rutan, lutar mig ut;
"Du. Jag vet EXAKT vad jag gör och var jag har bilen!"
Alltså.
Det händer ofta att män/makar/chefer inte vet när det är läge att dra igen glappluckan.
Och i väntan på den stora lastbilen, så har vi kört fram och tillbaka som blådårar med våra stora jeepar och Landrovar.
Eller ja. Det är mest jag som kör eftersom maken måste hålla företaget flytande.
Vårt kontor har de senaste åren förvandlats till ett jättelager, varför vi har en miljon varukartonger. Gudskelov så sväljer våra bilar en hel del.
Nåväl.
På gamla kontoret så måste man backa in i huset, långt in mot en lastkaj. Och det är lite tajt på sidorna. Men då ska man veta att stora lastbilar lastar av/på där varje dag.
Och eftersom jag kör som en babian fram och tillbaka så har jag således backat in där ett ANTAL gånger.
Idag var jag så slut så jag beordrade maken att hjälpa mig lasta bilen. Säger att jag går och hämtar Landrovern.
Backar in. Tittar i backspegeln och får se maken. Eller chefen ska jag kanske säga.
Han vevar med armarna och skriker: "WOOOOAAOOOOW, AKTA, AKTA, AAAAAKTA!"
Som en jävla kärring.
Jag får ett cp-bryt och stannar bilen. Drar ned rutan, lutar mig ut;
"Du. Jag vet EXAKT vad jag gör och var jag har bilen!"
Alltså.
Det händer ofta att män/makar/chefer inte vet när det är läge att dra igen glappluckan.
torsdag 16 oktober 2008
Skampålen
Talibanen går på Dans- & Lek varje torsdag.
Idag var det första gången på uppföljnings"kursen". Regeln är att första gången så får föräldrarna sitta med och kolla.
Så jag går in och sätter mig i gympasalen. Som har väggar klädda med speglar.
Jag slår mig ned på en sån där låg, klassisk gammal bänk. Jag sätter mig i en hörna och lutar huvudet lite lätt bakåt mot hörnet där speglarna möts.
Dagen har varit jobbig.
Najs musik.
Efter ett tag så hör jag ett obehagligt ljud. Och känner nån form av vätska.
Jag som har opererat bort mina mandlar och därmed inte snarkar, bortsett från när jag är extremt trött, har somnat.
Och vaknar av att jag hör mig själv snarka och känner saliven rinna nedför mungipan.
Så jäkla bra att jag satt i en spegelhörna, så att jag syntes från alla håll.
Bra.
Skitbra.
Maken får gå resten av gångerna.
Idag var det första gången på uppföljnings"kursen". Regeln är att första gången så får föräldrarna sitta med och kolla.
Så jag går in och sätter mig i gympasalen. Som har väggar klädda med speglar.
Jag slår mig ned på en sån där låg, klassisk gammal bänk. Jag sätter mig i en hörna och lutar huvudet lite lätt bakåt mot hörnet där speglarna möts.
Dagen har varit jobbig.
Najs musik.
Efter ett tag så hör jag ett obehagligt ljud. Och känner nån form av vätska.
Jag som har opererat bort mina mandlar och därmed inte snarkar, bortsett från när jag är extremt trött, har somnat.
Och vaknar av att jag hör mig själv snarka och känner saliven rinna nedför mungipan.
Så jäkla bra att jag satt i en spegelhörna, så att jag syntes från alla håll.
Bra.
Skitbra.
Maken får gå resten av gångerna.
Verkligen begåvat.
Vi har ju flera bilar.
Min bil är en lite mindre. En Volvo S60.
Eftersom vi har haft två mässor på raken, samt att vi håller på att flytta, så har jag använt vår ena stora bil.
Således har min raket stått parkerad.
Igår råkade jag gå förbi den och noterade en liten gul kemtvättslapp.
Jag lämnade visst in ett gäng kavajer och jackor i somras.
Fina saker.
Som jag förmodligen inte kan leva utan.
I synnerhet inte nu när jag konstaterar att de antagligen skänkt allt till Myrornas.
Smart.
Min bil är en lite mindre. En Volvo S60.
Eftersom vi har haft två mässor på raken, samt att vi håller på att flytta, så har jag använt vår ena stora bil.
Således har min raket stått parkerad.
Igår råkade jag gå förbi den och noterade en liten gul kemtvättslapp.
Jag lämnade visst in ett gäng kavajer och jackor i somras.
Fina saker.
Som jag förmodligen inte kan leva utan.
I synnerhet inte nu när jag konstaterar att de antagligen skänkt allt till Myrornas.
Smart.
onsdag 15 oktober 2008
Nya tider
Vi flyttar ju vårt kontor till våra hemtrakter just precis nu.
Jag har i flera år sagt att vi borde göra det. Så att jag kan börja gå till jobbet.
För det är ju bra med motion.
Och jag är inte så bra på sånt.
Nu är det ett faktum.
Flytten och "att jag kan börja gå."
Jag känner att jag inte kan gå från 0 till 100 så där på en gång.
Så jag tänker börja med moppe. Och sen blir det cykel. Och så.
Med undantag från några dagar på en grekisk semester för sisådär en miljon år sen, så har jag inte kört moppe.
Jag har absolut ingen aning om hur man kör.
Och hur blir det på vintern? Kan man köra moppe då?
Och att jag igår blev vittne till en riktigt otäck olycka mellan en mopedist och en taxi gör inte saken bättre.
Så jag funderar på om man ska ha en fluorescerad knallrosa moppe, med dito hjälm.
Ärligt talat så vet jag inte riktigt hur jag ska komma ur det här.
Jag har i flera år sagt att vi borde göra det. Så att jag kan börja gå till jobbet.
För det är ju bra med motion.
Och jag är inte så bra på sånt.
Nu är det ett faktum.
Flytten och "att jag kan börja gå."
Jag känner att jag inte kan gå från 0 till 100 så där på en gång.
Så jag tänker börja med moppe. Och sen blir det cykel. Och så.
Med undantag från några dagar på en grekisk semester för sisådär en miljon år sen, så har jag inte kört moppe.
Jag har absolut ingen aning om hur man kör.
Och hur blir det på vintern? Kan man köra moppe då?
Och att jag igår blev vittne till en riktigt otäck olycka mellan en mopedist och en taxi gör inte saken bättre.
Så jag funderar på om man ska ha en fluorescerad knallrosa moppe, med dito hjälm.
Ärligt talat så vet jag inte riktigt hur jag ska komma ur det här.
tisdag 14 oktober 2008
Chefen & jag
Vi befinner oss sällan på samma planet, min chef och jag.
Inte jag och min man heller, för den delen.
Just nu står vi inför en större flytt då hela vårt kontor skall packas ned och flyttas till nya lokaler närmare hemmet.
Maken är en stjärna när det kommer till att driva företag och vara entreprenör.
Men det är, hmm...låt mig se...lite MINDRE stjärnstatus på honom när det kommer till organisering. För ordningens skull så kan vi väl säga att det är fullständig katastrof på den avdelningen.
Han tror att det bara är att packa ned ett par lådor och swish så är det klart.
Dessutom är maken en högst dominant person. Det är liksom my way or the highway. I alla lägen. Sen är det skitsamma om man är fru eller inte. Och det har jag lärt mig att leva med.
Men ser ni, när det kommer till just organiseringar så är han inne på min planhalva, och det måste vara oerhört tungt för någon så dominant att behöva finna sig i att någon annan pekar med hela handen.
Så just nu njuter jag extra mycket. För nu bestämmer JAG.
I love it.
Inte jag och min man heller, för den delen.
Just nu står vi inför en större flytt då hela vårt kontor skall packas ned och flyttas till nya lokaler närmare hemmet.
Maken är en stjärna när det kommer till att driva företag och vara entreprenör.
Men det är, hmm...låt mig se...lite MINDRE stjärnstatus på honom när det kommer till organisering. För ordningens skull så kan vi väl säga att det är fullständig katastrof på den avdelningen.
Han tror att det bara är att packa ned ett par lådor och swish så är det klart.
Dessutom är maken en högst dominant person. Det är liksom my way or the highway. I alla lägen. Sen är det skitsamma om man är fru eller inte. Och det har jag lärt mig att leva med.
Men ser ni, när det kommer till just organiseringar så är han inne på min planhalva, och det måste vara oerhört tungt för någon så dominant att behöva finna sig i att någon annan pekar med hela handen.
Så just nu njuter jag extra mycket. För nu bestämmer JAG.
I love it.
Trött
Jag har ju den är väldigt sällsynta sjukdomen. Och eftersom jag hade 9 yrselanfall på raken senast, så fick jag nog och mailade lilla professorn på Karolinska. Och sa att jag nog faktiskt inte kan leva så här. Anfallen gör ju att jag är satt helt ur spel under en hel dag.
Han mailar tillbaka och säger att jag ska köpa åksjuketabletter och äta dessa två gånger om dagen i en vecka.
Nu har det snart gått två veckor och jag vågar inte sluta.
Problemet är biverkningen.
Man blir trött.
Så trött att man, utan minsta problem, kan somna här och nu, var som helst.
Och det är lite jobbigt. I synnerhet eftersom allt går i slow motion.
Folk uppfattar det som om jag inte har alla indianer i kanoten så att säga.
Jag måste nog ta tag i det här känner jag.
Han mailar tillbaka och säger att jag ska köpa åksjuketabletter och äta dessa två gånger om dagen i en vecka.
Nu har det snart gått två veckor och jag vågar inte sluta.
Problemet är biverkningen.
Man blir trött.
Så trött att man, utan minsta problem, kan somna här och nu, var som helst.
Och det är lite jobbigt. I synnerhet eftersom allt går i slow motion.
Folk uppfattar det som om jag inte har alla indianer i kanoten så att säga.
Jag måste nog ta tag i det här känner jag.
måndag 13 oktober 2008
Ont, ont
I morse var jag tvungen att gå upp tidigt för att möta upp transportören av mässvarorna utanför vårt nya kontor.
Som ligger i ett litet bostadshus om 6 lägenheter. Vi sitter i källarplan och vägg i vägg ligger även vårt lager.
Det är en liten fin nedförsbacke till lagerdelen. Som öppnas med garageportar.
Ett tiotal meter från detta bostadshus går Nockebybanan. För er som inte vet så är det en liten minitunnelbana med typ två vagnar som går ovanpå mark.
Mona är trött.
Mona har trädgårdstofflorna a la Birkenstock på sig.
Mona går med händerna fulla av kartonger, glömmer att lyfta på fötterna, ramlar raklång nedför backen mot garaget/lagret. Och eftersom jag har så bråttom, och det lutar så mycket, så tar fallet liksom inte slut. Jag rullar ned mot dörren och får inte stopp på kroppen.
Nockebybanan passerar exakt i det ögonblick jag ramlar mot marken.
Lastbilschauffören tror att jag har slagit ihjäl mig.
Jag är uppe på en tiondels sekund och säger...skrattande: "ha ha, nä, det är lugnt, glömde lyfta på fötterna bara. Ingen fara."
Jag var stencool.
Men jag slog fanimej ihjäl mig. Skrapade sönder knäna och nu, några timmar senare, kan jag knappt gå på ena benet.
Men det måste ha sätt sanslöst roligt ut. Särskilt för dom på tåget.
Som ligger i ett litet bostadshus om 6 lägenheter. Vi sitter i källarplan och vägg i vägg ligger även vårt lager.
Det är en liten fin nedförsbacke till lagerdelen. Som öppnas med garageportar.
Ett tiotal meter från detta bostadshus går Nockebybanan. För er som inte vet så är det en liten minitunnelbana med typ två vagnar som går ovanpå mark.
Mona är trött.
Mona har trädgårdstofflorna a la Birkenstock på sig.
Mona går med händerna fulla av kartonger, glömmer att lyfta på fötterna, ramlar raklång nedför backen mot garaget/lagret. Och eftersom jag har så bråttom, och det lutar så mycket, så tar fallet liksom inte slut. Jag rullar ned mot dörren och får inte stopp på kroppen.
Nockebybanan passerar exakt i det ögonblick jag ramlar mot marken.
Lastbilschauffören tror att jag har slagit ihjäl mig.
Jag är uppe på en tiondels sekund och säger...skrattande: "ha ha, nä, det är lugnt, glömde lyfta på fötterna bara. Ingen fara."
Jag var stencool.
Men jag slog fanimej ihjäl mig. Skrapade sönder knäna och nu, några timmar senare, kan jag knappt gå på ena benet.
Men det måste ha sätt sanslöst roligt ut. Särskilt för dom på tåget.
söndag 12 oktober 2008
Friends. Ajm ded
Just hemkommen från mässan.
Jag kan inte gå. Jag är ledbruten.
Lee är en skitfegis som inte vågade hälsa, ha ha! Och svaret är ja, det var jag i lila tröja.
Men feg var inte Skrivarmamma/Pernilla. Hon kom minsann fram och hälsade..!
Och Åsa/Virve är en omtänksam ängel som gav mig en jättefin present. En parfym!
Och vi har kvar en miljon bajsankor.
Make tappar nyinköpt, skitsnygg vit minisoffa till talibanen, på garageuppfarten.
Hustru mycket nära mord.
I'll be back tomorrow.
Jag kan inte gå. Jag är ledbruten.
Lee är en skitfegis som inte vågade hälsa, ha ha! Och svaret är ja, det var jag i lila tröja.
Men feg var inte Skrivarmamma/Pernilla. Hon kom minsann fram och hälsade..!
Och Åsa/Virve är en omtänksam ängel som gav mig en jättefin present. En parfym!
Och vi har kvar en miljon bajsankor.
Make tappar nyinköpt, skitsnygg vit minisoffa till talibanen, på garageuppfarten.
Hustru mycket nära mord.
I'll be back tomorrow.
lördag 11 oktober 2008
Jag är så listig.
Jag får inte handla något för min man.
Alltså.
Jag har köpförbud.
Igen.
Jag brukar få det en gång om året.
Det var nåt om att jag handlar som en galning, inte ser konsekvenser, vi behöver inga fler prylar, att man inte MÅSTE ha en köpepåse i handen varje dag.
Ja.
Nåt sånt. Och lite till.
Så då KÖPER jag väl inget nytt då.
Vi ställer ju ut på möbel- och inredningsmässan.
Han nämnde aldrig något om byteshandel.
Alltså.
Jag har köpförbud.
Igen.
Jag brukar få det en gång om året.
Det var nåt om att jag handlar som en galning, inte ser konsekvenser, vi behöver inga fler prylar, att man inte MÅSTE ha en köpepåse i handen varje dag.
Ja.
Nåt sånt. Och lite till.
Så då KÖPER jag väl inget nytt då.
Vi ställer ju ut på möbel- och inredningsmässan.
Han nämnde aldrig något om byteshandel.
Komplimang
Jag fick värsta komplimangen från en anställd idag.
Hon börjar med att be om ursäkt för att "det kanske är opassande att säga men....
....you have a great hand with men!" (Nä, hon är svenska. Vet inte varför hon sa det på engelska. Det lät kanske lite oskyldigare.)
Öhh?
Va?
Jag flörtar aldrig.
Inte så mycket i alla fall.
Bara lite.
För min egen överlevnads skull.
Jag svarade:
"Tack, du kan ju säga det till man för han tror att ingen annan vill ha mig."
Well.
Han skulle bara veta.
Hon börjar med att be om ursäkt för att "det kanske är opassande att säga men....
....you have a great hand with men!" (Nä, hon är svenska. Vet inte varför hon sa det på engelska. Det lät kanske lite oskyldigare.)
Öhh?
Va?
Jag flörtar aldrig.
Inte så mycket i alla fall.
Bara lite.
För min egen överlevnads skull.
Jag svarade:
"Tack, du kan ju säga det till man för han tror att ingen annan vill ha mig."
Well.
Han skulle bara veta.
Sardinmässan
Man kan nog säga att vi har häcken full. Och halleluja: tavlorna är slut. Det tog bara 3 år..
Fredagkväll i Bromma
Ja.
Det är ju maken som somnar tidigt i det här hushållet.
21.20 så var det någon annan som slaggade in på soffan.
Inte ens Persbrandt hade kunnat hålla mig vaken.
Och då är det illa gott folk.
När jag lite senare tvättar av mig sminket så noterar jag att mitt ena öga varit osminkat hela dagen.
Det verkar ju bra.
Det är ju maken som somnar tidigt i det här hushållet.
21.20 så var det någon annan som slaggade in på soffan.
Inte ens Persbrandt hade kunnat hålla mig vaken.
Och då är det illa gott folk.
När jag lite senare tvättar av mig sminket så noterar jag att mitt ena öga varit osminkat hela dagen.
Det verkar ju bra.
fredag 10 oktober 2008
Deala och weela på inredningsmässan.
Det kom förbi en snubbe och ville köpa alla tavlor som vi har kvar.
Han lade ett skambud på 200 spänn.
Jag frågade om han hade rökt något olagligt.
Så jävla desperat är jag inte.
Men det är klart. På söndag 17.55 så kanske han kan få dem för en fotmassage.
Jesus Christ, just nu kan jag lova maken sex varje dag, resten av året, bara han pillar lite på mina fötter.
Och det är tur för mig att han har minne som ett stolsben.
Han lade ett skambud på 200 spänn.
Jag frågade om han hade rökt något olagligt.
Så jävla desperat är jag inte.
Men det är klart. På söndag 17.55 så kanske han kan få dem för en fotmassage.
Jesus Christ, just nu kan jag lova maken sex varje dag, resten av året, bara han pillar lite på mina fötter.
Och det är tur för mig att han har minne som ett stolsben.
Ha. Sug på den ni!
Den förre ägaren till det ena företaget kom förbi idag.
Upplyste oss om att han, en gång i tiden, sålde ankorna i massor till NK Inredning.
De tog 125 kr.
Minsann.
Vi säljer dem för 20 kr.
På söndag går de för 10 spänn.
Upplyste oss om att han, en gång i tiden, sålde ankorna i massor till NK Inredning.
De tog 125 kr.
Minsann.
Vi säljer dem för 20 kr.
På söndag går de för 10 spänn.
Omtänksam taliban.
Maken får sova ut och "slipper" lämna på dagis.
Talibanen är inte så imponerad.
Hon och pappa går de fjösiga 200 metrarna varje morgon.
"Men mamma, HITTAR du dit när man går, du åker ju alltid bilen?" (Man måste åka en annan väg när man har bil.)
När jag lämnar henne så vägrar hon gå in och leka med barnen.
"Mamma, jag står här och kollar så att du hittar tillbaka samma väg."
För er info så HAR jag faktiskt gått där.
Flera gånger.
För länge sen.
Talibanen är inte så imponerad.
Hon och pappa går de fjösiga 200 metrarna varje morgon.
"Men mamma, HITTAR du dit när man går, du åker ju alltid bilen?" (Man måste åka en annan väg när man har bil.)
När jag lämnar henne så vägrar hon gå in och leka med barnen.
"Mamma, jag står här och kollar så att du hittar tillbaka samma väg."
För er info så HAR jag faktiskt gått där.
Flera gånger.
För länge sen.
torsdag 9 oktober 2008
Sälja satan
Mmm.
Kommer hem från mässan och öppnar posten från Skattemyndigheten.
Nya taxeringsförslaget på huset har kommit.
Känns ju härligt att de tycker att den ska ligga på 7 miljoner kronor.
Fattar ni hur många, ljuslyktor, tavlor och kvackankor jag måste sälja?!!
Eller så får jag skicka in papper och tala om att vi byggt om huset och att det numera endast består av 2 rum och kök. Och bara ett badrum.
Kommer hem från mässan och öppnar posten från Skattemyndigheten.
Nya taxeringsförslaget på huset har kommit.
Känns ju härligt att de tycker att den ska ligga på 7 miljoner kronor.
Fattar ni hur många, ljuslyktor, tavlor och kvackankor jag måste sälja?!!
Eller så får jag skicka in papper och tala om att vi byggt om huset och att det numera endast består av 2 rum och kök. Och bara ett badrum.
onsdag 8 oktober 2008
Supalainen
Ha ha ha.
Systembolaget har nu mailat tillbaka.
De har lyckats fixa så att jag kan få vinflaskorna från stället i Toscana som vi besökte i somras.
Jag kommer att bli en riktig rödvinshagga!
Jag som knappt dricker alkohol.
Är det sånt här man får vuxenpopäng av?
Systembolaget har nu mailat tillbaka.
De har lyckats fixa så att jag kan få vinflaskorna från stället i Toscana som vi besökte i somras.
Jag kommer att bli en riktig rödvinshagga!
Jag som knappt dricker alkohol.
Är det sånt här man får vuxenpopäng av?
Tradera
Talibanen har ett gosedjur sedan hon var 2 månader.
En kossa. Som är en HAN och heter Joppe.
Joppe är med överallt.
Och är rätt urtvättad.
Jag och maken är livrädd att Joppe ska dö, eller försvinna på något sätt.
Så jag kontaktade leverantören, Teddykompaniet (som för övrigt är den bästa leverantören av gosedjur) men Joppe hade för länge sedan blivit ersatt i sortimentet.
Häromdagen fick jag ett hett tips. En så gott som ny Joppe låg på Tradera.
65 kr senare var han min.
En dag ringer det på dörren. Vi tvingar Talibanen att öppna. Där sitter den nya kompisen ensam på trappen med en lapp: Hej, jag heter Tradera och undrar om jag kan få bo med dig och Joppe?
Talibanen var överlycklig.
Maken mumlar nåt om att det kanske var hennes döda farfar i himlen som hade kastat ned Tradera. Och det köpte hon med hull och hår.
Det stora frågetecknet var i stället hur i hela friden det kunde ringa på dörren för "Tradera kan ju inte röra på sig mamma!"
En kossa. Som är en HAN och heter Joppe.
Joppe är med överallt.
Och är rätt urtvättad.
Jag och maken är livrädd att Joppe ska dö, eller försvinna på något sätt.
Så jag kontaktade leverantören, Teddykompaniet (som för övrigt är den bästa leverantören av gosedjur) men Joppe hade för länge sedan blivit ersatt i sortimentet.
Häromdagen fick jag ett hett tips. En så gott som ny Joppe låg på Tradera.
65 kr senare var han min.
En dag ringer det på dörren. Vi tvingar Talibanen att öppna. Där sitter den nya kompisen ensam på trappen med en lapp: Hej, jag heter Tradera och undrar om jag kan få bo med dig och Joppe?
Talibanen var överlycklig.
Maken mumlar nåt om att det kanske var hennes döda farfar i himlen som hade kastat ned Tradera. Och det köpte hon med hull och hår.
Det stora frågetecknet var i stället hur i hela friden det kunde ringa på dörren för "Tradera kan ju inte röra på sig mamma!"
tisdag 7 oktober 2008
Skratta ni bara.
I morgon tänker jag presentera produkt nummer två.
Sen tänkte jag ha en utlottning här.
Och vare sig ni är med eller inte, så kommer ni att vinna.
Skitapor.
Sen tänkte jag ha en utlottning här.
Och vare sig ni är med eller inte, så kommer ni att vinna.
Skitapor.
Sviter från förr
Vi ställer ut på inredningsmässan. Det ena av företagen som vi ställer ut med, köpte vi för några år sen. Den gamla ägaren hade gjort några misskalkyleringar.
Och köpt in lite varor som inte gick att sälja. Typ en container med tre olika produkter.
Jag vill slänga allt, men så har vi snål-kollegan som tycker att det bara är att kränga ut skiten.
Jag är på väg till mässan nu.
Jag tänker ta ett foto på en av dessa produkter. Kanske alla tre.
Och kommer ni förbi mässan i helgen så fattar ni varför jag står så långt ifrån dessa produkter jag bara kan.
Och köpt in lite varor som inte gick att sälja. Typ en container med tre olika produkter.
Jag vill slänga allt, men så har vi snål-kollegan som tycker att det bara är att kränga ut skiten.
Jag är på väg till mässan nu.
Jag tänker ta ett foto på en av dessa produkter. Kanske alla tre.
Och kommer ni förbi mässan i helgen så fattar ni varför jag står så långt ifrån dessa produkter jag bara kan.
Jag har bestämt mig.
Mmm.
Det blir en hämnd.
Men.
Det måste dröja ett tag.
Vill inte att det spåras till mig på något sätt.
I synnerhet inte eftersom det hela kommer att bli en politikerskandal utan dess like.
Så.
Det kanske måste gå 3 mån. Eller 1 år.
Men jävlar i min låda vilket liv det kommer att bli.
Jag gör det för kompisens skull.
Hon har lagt ned 14 år i det hela.
Och my Gaaad, vad nyfikna ni blir nu!
Men Ann-Sofie A, du vet ju.
Det blir en hämnd.
Men.
Det måste dröja ett tag.
Vill inte att det spåras till mig på något sätt.
I synnerhet inte eftersom det hela kommer att bli en politikerskandal utan dess like.
Så.
Det kanske måste gå 3 mån. Eller 1 år.
Men jävlar i min låda vilket liv det kommer att bli.
Jag gör det för kompisens skull.
Hon har lagt ned 14 år i det hela.
Och my Gaaad, vad nyfikna ni blir nu!
Men Ann-Sofie A, du vet ju.
måndag 6 oktober 2008
Hämnd, ljuva hämnd. Eller inte.
Idag ringer en kompis och berättar att hon kommer bli uppsagd.
Jag känner hennes chef.
Han är ett praktarsel.
Ett riktigt svin för att prata klarspråk.
Jag vet något om honom som skulle få samtliga journalister på Aftonbladet och Expressen att få multipla orgasmer.
Jag överväger om jag ska ställa till med en skandal, eller inte.
Ska fundera lite.
Jag känner hennes chef.
Han är ett praktarsel.
Ett riktigt svin för att prata klarspråk.
Jag vet något om honom som skulle få samtliga journalister på Aftonbladet och Expressen att få multipla orgasmer.
Jag överväger om jag ska ställa till med en skandal, eller inte.
Ska fundera lite.
Det bästa jag har hört på många år!
Alltså. Alla kan engelska. Lyssna/titta mycket noga på HELA texten. Det här handlar om ETT DYGN i en mammas vardag. Texten är genial. No wonder att man är slut.
Och tack alla ni för att ni föööörsökte få mig att fatta hur man lade upp det. Nu blev det dottern som fick fixa det..
Och tack alla ni för att ni föööörsökte få mig att fatta hur man lade upp det. Nu blev det dottern som fick fixa det..
söndag 5 oktober 2008
Snålt med inlägg i veckan.
Ja.
På torsdag öppnar Älvsjö-mässan, eller STOCKHOLMSMÄSSAN, som töntarna har döpt den till, så i morgonbitti ska jag dit och bygga två montrar.
Det betyder att jag inte kommer vara så happy. Jag kommer vara en grinkärring. I synnerhet från torsdag och framåt. My Gaad, vad folk det kommer att vara där.
Fast på tisdag ska jag äta middag med Christina och Rosa och DET kommer att bli skitkul.
Således lär det bli tunt med inlägg kommande vecka.
Basattnivet.
På torsdag öppnar Älvsjö-mässan, eller STOCKHOLMSMÄSSAN, som töntarna har döpt den till, så i morgonbitti ska jag dit och bygga två montrar.
Det betyder att jag inte kommer vara så happy. Jag kommer vara en grinkärring. I synnerhet från torsdag och framåt. My Gaad, vad folk det kommer att vara där.
Fast på tisdag ska jag äta middag med Christina och Rosa och DET kommer att bli skitkul.
Således lär det bli tunt med inlägg kommande vecka.
Basattnivet.
Var är min behå?!!
För ett tag sen så köpte jag en ny behå.
Jag kan inte hitta den.
Och vore det inte för att den kostade 1100 kr så hade jag inte brytt mig.
Så nu finns följande misstänkta;
Tonåringens pojkvän: som har nån dold, sinnesjuk attraktion för sin svärmors underkläder - icke troligt, fast, vem vet. Egentligen?
Maken, som i smyg är transvestit - mjaa, varför inte, dock inte troligt att detta skulle poppa upp efter så många år. Fast det är klart: han jobbar vääääldigt mycket så han kanske har den i skrivbordslådan, tar fram och sniffar lite. Vad vet jag. (Och då får man ju vara jävligt tacksam över att det bara är en behå..)
Talibanen som använder den till några sorts mega-vallgravar till sina minidockor - mest troligt.
Tonåringen?
Icke.
Hennes fysiska attribut är hennes alibi. Såvida hon inte använder den som nån sorts ass-lift. Ja. Fan. Det skulle kunna funka.
Nåväl. Jag ska rada upp samtliga misstänkta på rad i soffan om några timmar.
Någon kommer att arkebuseras.
Jag kan inte hitta den.
Och vore det inte för att den kostade 1100 kr så hade jag inte brytt mig.
Så nu finns följande misstänkta;
Tonåringens pojkvän: som har nån dold, sinnesjuk attraktion för sin svärmors underkläder - icke troligt, fast, vem vet. Egentligen?
Maken, som i smyg är transvestit - mjaa, varför inte, dock inte troligt att detta skulle poppa upp efter så många år. Fast det är klart: han jobbar vääääldigt mycket så han kanske har den i skrivbordslådan, tar fram och sniffar lite. Vad vet jag. (Och då får man ju vara jävligt tacksam över att det bara är en behå..)
Talibanen som använder den till några sorts mega-vallgravar till sina minidockor - mest troligt.
Tonåringen?
Icke.
Hennes fysiska attribut är hennes alibi. Såvida hon inte använder den som nån sorts ass-lift. Ja. Fan. Det skulle kunna funka.
Nåväl. Jag ska rada upp samtliga misstänkta på rad i soffan om några timmar.
Någon kommer att arkebuseras.
lördag 4 oktober 2008
Teknikpucko
Vänner.
Jag vill lägga upp en grej från Youtube här men det gåååår inte.
Jag blir vaaaaansinnig.
Hur göööör man?
Jag slänger ut datorhelvetet snart!
Jag vill lägga upp en grej från Youtube här men det gåååår inte.
Jag blir vaaaaansinnig.
Hur göööör man?
Jag slänger ut datorhelvetet snart!
Hur mår jag?
Vaknar dag 2 utan lock/sus i öronen. Vilket då betyder att jag även idag kommer vara frisk, utan anfall.
Jag är själaglad och hoppar ur sängen. Drar igång datorn.
Fyller i och printar ut femtioelva pdf-filer som ska till bolagsverket.
Tittar på klockan.
Okey.
Det är lördag.
Jag jobbar.
7.15 på morgonen.
Jag är nog sjukare än jag trodde.
Jag är själaglad och hoppar ur sängen. Drar igång datorn.
Fyller i och printar ut femtioelva pdf-filer som ska till bolagsverket.
Tittar på klockan.
Okey.
Det är lördag.
Jag jobbar.
7.15 på morgonen.
Jag är nog sjukare än jag trodde.
Romantisk middag med maken.
Jag hatar att prata jobb på fritiden.
Så med lite dåligt samvete över mitt inlägg om honom i går morse, så kom jag ju på en genial idé.
Jag säger att jag ska bjuda på middag. Som förvisso han får betala. För jag är gammaldags och tycker mannen ska betala. Och så skiter jag fullkomligt i vad alla feminister tycker om saken.
Sen talar jag om att vi ska prata bissniss hela middagen.
Och jag är övertygad om att han fick en mindre orgasm i samma sekund som jag sa det.
För det händer aldrig. Och han har svårt att prata om något annat än affärer.
Så vi stövlar in på den nya lokala restaurangen.
Som är überlyxig.
Och schwaindyr.
Där maten är högst medioker.
Vi sket i dessert och kaffe och drog hem.
Men innan dess så pratade vi bissniss.
Så det var en nöjd make som somnade i soffan nån timme senare.
Så med lite dåligt samvete över mitt inlägg om honom i går morse, så kom jag ju på en genial idé.
Jag säger att jag ska bjuda på middag. Som förvisso han får betala. För jag är gammaldags och tycker mannen ska betala. Och så skiter jag fullkomligt i vad alla feminister tycker om saken.
Sen talar jag om att vi ska prata bissniss hela middagen.
Och jag är övertygad om att han fick en mindre orgasm i samma sekund som jag sa det.
För det händer aldrig. Och han har svårt att prata om något annat än affärer.
Så vi stövlar in på den nya lokala restaurangen.
Som är überlyxig.
Och schwaindyr.
Där maten är högst medioker.
Vi sket i dessert och kaffe och drog hem.
Men innan dess så pratade vi bissniss.
Så det var en nöjd make som somnade i soffan nån timme senare.
fredag 3 oktober 2008
Jag fick ett mail.
Alldeles nyss dimper det ned ett mail.
Två brudar utger sig (med en hotmail-adress!) för Länskriminalens räkning göra en undersökning avseende våra kameror i våra butiker.
De vill veta modell på kamera, hur länge vi sparar info, vilka rutiner vi har för rån, etc etc.
Mitt svar:
"Vår säkerhetsansvarige är utomlands och kommer inte hem förrän i december. Jag kan därför inte ge er någon annan information än att kamerorna kopplade till Securitas, som alltså ser allt i realtid, och de kontaktar polisen vid eventuellt rån. Utöver det så har personalen dolda överfallslarm på sig."
Tror dom att jag är född igår, eller?!
Jälva puckon.
Två brudar utger sig (med en hotmail-adress!) för Länskriminalens räkning göra en undersökning avseende våra kameror i våra butiker.
De vill veta modell på kamera, hur länge vi sparar info, vilka rutiner vi har för rån, etc etc.
Mitt svar:
"Vår säkerhetsansvarige är utomlands och kommer inte hem förrän i december. Jag kan därför inte ge er någon annan information än att kamerorna kopplade till Securitas, som alltså ser allt i realtid, och de kontaktar polisen vid eventuellt rån. Utöver det så har personalen dolda överfallslarm på sig."
Tror dom att jag är född igår, eller?!
Jälva puckon.
Ajm sårry
Jag står på ett lager och röjer när maken ringer.
Svinbesviken över vad jag skriver i bloggen om honom.
I normala fall så skulle jag säga "fuck you". Typ.
I normala fall.
Den här gånger får jag säga förlåt.
För han sliter som en jävla slav när jag ligger hemma och är jättesjuk. Och idag gick luften ur honom totalt.
Så i kväll bjuder jag maken på middag. På den nyöppnade lokala och, förhoppningsvis, mycket goda restaurangen.
Fast han får betala förstås.
Svinbesviken över vad jag skriver i bloggen om honom.
I normala fall så skulle jag säga "fuck you". Typ.
I normala fall.
Den här gånger får jag säga förlåt.
För han sliter som en jävla slav när jag ligger hemma och är jättesjuk. Och idag gick luften ur honom totalt.
Så i kväll bjuder jag maken på middag. På den nyöppnade lokala och, förhoppningsvis, mycket goda restaurangen.
Fast han får betala förstås.
Nu ska vi se om vi kan hålla oss.
I morse vaknar jag för första gången på 8 dagar utan lock och yrsel för öronen. Med lite tur betyder det att jag inte kommer att bli sjuk idag.
Jag skuttar upp ur sängen och är själaglad. För det innebär att jag kan göra massor av saker idag. Saker som inte stressar.
Men på något sätt så ser maken sin chans. Han är född gnällspik men har fått hålla igen 8 dagar i sträck.
Världsrekord.
Och det börjar bra;
"Har du sett mina innebandykläder?! Jag la' dom i tvätten för att de skulle tvättas och nu hittar jag dom inte."
"Har du tittat i garderoben över huvud taget?!!" säger jag.
Vilket han givetvis inte hade gjort, eftersom allt låg där. Självklart.
10 minuter senare;
"Kan du sluta och tända lampan i pannrummet, istället för garaget, är du snäll?! Annars står lampan på i flera dagar!"
Jag himlar med ögonen och svarar; "Självklart, jag ska försööööka tänka på det!" Väl medveten om att det är tonåringen som slarvar med det.
Och det är exakt så här våra världskrig börjar. Han tjafsar om små skitsaker. Jag tar emot.
Tills jag fullkomligt exploderar.
I vanliga fall. För nu tänker jag inte låta min första friska dag på evigheter gå åt till att vara förbannad på en omogen vuxen, som inte kan styra sitt barnsliga ego.
Icke.
Jag skuttar upp ur sängen och är själaglad. För det innebär att jag kan göra massor av saker idag. Saker som inte stressar.
Men på något sätt så ser maken sin chans. Han är född gnällspik men har fått hålla igen 8 dagar i sträck.
Världsrekord.
Och det börjar bra;
"Har du sett mina innebandykläder?! Jag la' dom i tvätten för att de skulle tvättas och nu hittar jag dom inte."
"Har du tittat i garderoben över huvud taget?!!" säger jag.
Vilket han givetvis inte hade gjort, eftersom allt låg där. Självklart.
10 minuter senare;
"Kan du sluta och tända lampan i pannrummet, istället för garaget, är du snäll?! Annars står lampan på i flera dagar!"
Jag himlar med ögonen och svarar; "Självklart, jag ska försööööka tänka på det!" Väl medveten om att det är tonåringen som slarvar med det.
Och det är exakt så här våra världskrig börjar. Han tjafsar om små skitsaker. Jag tar emot.
Tills jag fullkomligt exploderar.
I vanliga fall. För nu tänker jag inte låta min första friska dag på evigheter gå åt till att vara förbannad på en omogen vuxen, som inte kan styra sitt barnsliga ego.
Icke.
torsdag 2 oktober 2008
Med näsa för dyyyrt
För ett tag sedan så satt jag i bilkö på Strandvägen här i Stockholm.
Intill mig rullar sakta en svart bil upp.
Jag blev kär.
I bilen alltså.
Jag brukar sällan bry mig om bilar, men herrejösses vilken skönhet.
Den lägger sig sen framför mig och jag är såld. Vill ha.
Den heter Maybach och jag blir confused. Har aldrig sett nån bil med det namnet.
Skulle googla den på kontoret men glömmer vad den heter.
Tills nu.
Jag googlar.
Den kostar bara 4,5 miljoner kronor.
Amen fatta; fyrakommafemmiljonerkronor.
Ja, det var ju som hittat.
Det blir nog Volvo en stund till.
Intill mig rullar sakta en svart bil upp.
Jag blev kär.
I bilen alltså.
Jag brukar sällan bry mig om bilar, men herrejösses vilken skönhet.
Den lägger sig sen framför mig och jag är såld. Vill ha.
Den heter Maybach och jag blir confused. Har aldrig sett nån bil med det namnet.
Skulle googla den på kontoret men glömmer vad den heter.
Tills nu.
Jag googlar.
Den kostar bara 4,5 miljoner kronor.
Amen fatta; fyrakommafemmiljonerkronor.
Ja, det var ju som hittat.
Det blir nog Volvo en stund till.
onsdag 1 oktober 2008
Trygg
Vi har en kompis som gäst här hemma i några dagar.
Han är en S Ä P O-kille.
SÄPO-killar är tråkiga killar för man får aldrig reda på nåt smaskigt.
I synnerhet inte om det är en sån som vår kompis; en stor SÄPO-Chääääf.
Jag som vill ha blodiga detaljer om den undre världen, historier om pickadoller och annat man kan gotta sig i.
Näpp. Allt är så förbaskat hääämlit.
Men man är i alla fall trygg.
Han är en S Ä P O-kille.
SÄPO-killar är tråkiga killar för man får aldrig reda på nåt smaskigt.
I synnerhet inte om det är en sån som vår kompis; en stor SÄPO-Chääääf.
Jag som vill ha blodiga detaljer om den undre världen, historier om pickadoller och annat man kan gotta sig i.
Näpp. Allt är så förbaskat hääämlit.
Men man är i alla fall trygg.
tisdag 30 september 2008
I feminismens anda
"Vägvärket och JÄMO har enats om en kvinnlig Herr Gåman-skylt."
...och JÄMO!!!
Alltså.
För det första: spela roll.
För det andra: ska man behöva blanda in JÄÄÄÄÄÄMO för en skyltjävel.
Har vi inte större problem att ta itu med?
Herrejösses.
...och JÄMO!!!
Alltså.
För det första: spela roll.
För det andra: ska man behöva blanda in JÄÄÄÄÄÄMO för en skyltjävel.
Har vi inte större problem att ta itu med?
Herrejösses.
Min man och jag
Idag ska jag och maken träffa en av våra anställda.
Jag vill egentligen träffa denne person själv. För jag har en avancerad och slug plan.
Men maken är en nyfiken jävel, som lider av kontrollbehov, och har fått för sig att det är bäst att vi träffare den anställde gemensamt.
Och eftersom vi egentligen också är ute på en "fisketurné" så är det av största vikt att varje ord begrundas innan det uttalas.
Maken har en tendens att babbla för mycket om saker som inte skall babblas om. Och babbla innan han hinner tänka.
Så efter klockan 14.00 så vet jag exakt hur mycket pannkaka det blev av det här mötet.
Jag vill egentligen träffa denne person själv. För jag har en avancerad och slug plan.
Men maken är en nyfiken jävel, som lider av kontrollbehov, och har fått för sig att det är bäst att vi träffare den anställde gemensamt.
Och eftersom vi egentligen också är ute på en "fisketurné" så är det av största vikt att varje ord begrundas innan det uttalas.
Maken har en tendens att babbla för mycket om saker som inte skall babblas om. Och babbla innan han hinner tänka.
Så efter klockan 14.00 så vet jag exakt hur mycket pannkaka det blev av det här mötet.
Kanal 5's nya serie Färjan
Hörrni.
Bortsett från att jag inte förstår mig på folk som ens tänker tanken på att åka en sån där k****container så måste jag ändå tillstå att det var underhållande.
På ett förnedrande sätt. (När man inte orkar titta på något annat för att man mår pyton.)
Men.
VARFÖR känner jag igen bartendern?
Jag hoppas vid Gud att det finns en enklare förklaring än att jag själv skulle haft nåt outhärdligt samröre med honom i min ungdoms röjiga dagar.
Så vänner; säg att jag känner igen honom av någon annan anledning.
Please.
Uppdatering;
Jag ska berätta för varför du känner igen honom..
Du har nämligen anställt honom på ett av företagen ni haft,
dock var han endast kvar ett par veckor...
Hur är det med minnet?
Ps: Det var kul att se dig idag/Anneli
Mmm. Vilken jävla bra koll man har.
Bortsett från att jag inte förstår mig på folk som ens tänker tanken på att åka en sån där k****container så måste jag ändå tillstå att det var underhållande.
På ett förnedrande sätt. (När man inte orkar titta på något annat för att man mår pyton.)
Men.
VARFÖR känner jag igen bartendern?
Jag hoppas vid Gud att det finns en enklare förklaring än att jag själv skulle haft nåt outhärdligt samröre med honom i min ungdoms röjiga dagar.
Så vänner; säg att jag känner igen honom av någon annan anledning.
Please.
Uppdatering;
Jag ska berätta för varför du känner igen honom..
Du har nämligen anställt honom på ett av företagen ni haft,
dock var han endast kvar ett par veckor...
Hur är det med minnet?
Ps: Det var kul att se dig idag/Anneli
Mmm. Vilken jävla bra koll man har.
Ni är fegisar!
Är det bara jag som är vaken?
Mmm, det trodde jag med. Tills jag tittade på min lilla statistik-moj här intill.
Jag konstaterar att det är 5 personer inne på min blogg just precis i detta nu.
Men ingen vill prata med mig.
Mmm, det trodde jag med. Tills jag tittade på min lilla statistik-moj här intill.
Jag konstaterar att det är 5 personer inne på min blogg just precis i detta nu.
Men ingen vill prata med mig.
Mailbomba
Professorn som jag i torsdags träffade på Karolinska Sjukhuset gjorde misstaget att ge mig sitt visitkort.
Nu kommer jag mailbomba honom tills jag får ett svar. Har nämligen för mig att han sa att man "på sikt får överväga en operation som tar bort yrselattackerna".
Jag har anfall varje dag nu.
Jag ska ha en sån operation.
Jävlar så trött jag är på det här.
Det går ju inte att leva normalt.
Och det här håller på att bli en tråk-blogg.
Nu kommer jag mailbomba honom tills jag får ett svar. Har nämligen för mig att han sa att man "på sikt får överväga en operation som tar bort yrselattackerna".
Jag har anfall varje dag nu.
Jag ska ha en sån operation.
Jävlar så trött jag är på det här.
Det går ju inte att leva normalt.
Och det här håller på att bli en tråk-blogg.
måndag 29 september 2008
1+1=4
Herrejösses.
Look at my schema för oktober;
Planera hur-var allt skall stå på det nya kontoret.
Packa och flytta hela kontoret.
Säga upp en massa saker. Flytta en massa saker, tele, larm etc.
Bygga två montrar på Älvsjö-mässan inför Möbel- och Inredningsmässan den 9-12. Och dessutom jobba dessa dagar. Och det kommer att vara fullständigt packat.
Tömma en av butikerna och flytta inventarier.
Tömma en av de andra butikerna. Och även flytta dessa inventarier.
Förbereda tömning av en tredje butik.
Anordna en konferens för samtliga butikschefer.
Japp, då rullar vi igång karusellen igen.
Ja just det;
måste trycka in mamma/hustru-rollen någonstans också.
Look at my schema för oktober;
Planera hur-var allt skall stå på det nya kontoret.
Packa och flytta hela kontoret.
Säga upp en massa saker. Flytta en massa saker, tele, larm etc.
Bygga två montrar på Älvsjö-mässan inför Möbel- och Inredningsmässan den 9-12. Och dessutom jobba dessa dagar. Och det kommer att vara fullständigt packat.
Tömma en av butikerna och flytta inventarier.
Tömma en av de andra butikerna. Och även flytta dessa inventarier.
Förbereda tömning av en tredje butik.
Anordna en konferens för samtliga butikschefer.
Japp, då rullar vi igång karusellen igen.
Ja just det;
måste trycka in mamma/hustru-rollen någonstans också.
söndag 28 september 2008
Och vad gjorde ni en lördagkväll som igår?
För er som inte varit här så länge så kan jag kort berätta att jag sedan några veckor tillbaka blivit diagnostiserad med en sjukdom som heter Menier. Nåt med vätsketrycket på balanssinnet (i örat). En obotlig, livslång sjukdom. Jag är i början av den varför jag får anfall rätt ofta. Dessa anfall yttrar sig i att jag får sus och lock för öronen och några timmar senare så kapsejsar hela balanssinnet och jag spyr som en räv.
Man kan kort beskriva det som att vara extremt jävla packad på en Ålandsfärja, som har kraftig sjögång. Och då tar jag inte i. Very obehagligt.
Igår var vi bjudna på middag. Värdparet hade dessutom bjudit in några barndomsvänner från bonnbyn där maken är uppvuxen. Mycket trevliga människor.
Hela dagen föregås av ett sus i mina öron. Sen kommer det välbekanta locket.
Så jag vet att jag kommer att få ett anfall. Men jag har sett fram emot middagen och att träffa de långväga gästerna, så jag biter ihop.
Jag slår mig ned med ett glas vin. Under tiden drar kvinnfolket till restaurangen för att hämta upp vår mat. 5 min passerar och jag känner att det är kört. Yrseln sätter igång. Lånar gästsängen en stund men får till slut ge upp och ropa på maken.
Så han lämnar talibanen där och släpar mig ut till bilen. Jag raglar
och kan inte gå själv. Hinner sätta världsdelen på sätet och hala fram en spypåse. Sen spys det hela vägen hem. Varje gas, varje broms varje minsta sväng var fullständigt outhärdligt.
Vi sladdar in på uppfarten och jag hinner tänka: "herrejävlar, tänk om de nyinflyttade grannarna tittar ut nu. De lär ju undra vad det är för jävla fyllkärring till granne. Klockan 19.30 på kvällen."
Jag fortsätter att spy och maken få klä av mig. Sen läggs jag i sängen och sover 3 timmar.
Vaknar och yrseln är borta. Som vanligt. Skakig som f-n. Precis som efter ett kraftigt migränanfall, ni som vet.
Så här ser det ut. Och jag kan inte göra ett skit för att påverka det. Inte mer än sova, äta och undvika salt (som har med vätsketrycket i örat att göra) och inte utsättas för någon som helst mental stress (och där har vi anledningen till mina anfall).
Och kärringarna kom tillbaka och fattade ingenting. För naturligtvis så är det inte så många av vännerna som vet om det här ännu. Och männen som fick uppleva mitt raglande undrade nog vafan det var frågan om. Svinpackad på ett halvt glas vin?!
Men maken kom ju tillbaka och fick dra hela sjukstoryn. Fast det är ju så; en sak att prata teoretiskt om en sjukdom, en annan att få se den live.
Mycket jobbigt kan jag säga.
Man kan kort beskriva det som att vara extremt jävla packad på en Ålandsfärja, som har kraftig sjögång. Och då tar jag inte i. Very obehagligt.
Igår var vi bjudna på middag. Värdparet hade dessutom bjudit in några barndomsvänner från bonnbyn där maken är uppvuxen. Mycket trevliga människor.
Hela dagen föregås av ett sus i mina öron. Sen kommer det välbekanta locket.
Så jag vet att jag kommer att få ett anfall. Men jag har sett fram emot middagen och att träffa de långväga gästerna, så jag biter ihop.
Jag slår mig ned med ett glas vin. Under tiden drar kvinnfolket till restaurangen för att hämta upp vår mat. 5 min passerar och jag känner att det är kört. Yrseln sätter igång. Lånar gästsängen en stund men får till slut ge upp och ropa på maken.
Så han lämnar talibanen där och släpar mig ut till bilen. Jag raglar
och kan inte gå själv. Hinner sätta världsdelen på sätet och hala fram en spypåse. Sen spys det hela vägen hem. Varje gas, varje broms varje minsta sväng var fullständigt outhärdligt.
Vi sladdar in på uppfarten och jag hinner tänka: "herrejävlar, tänk om de nyinflyttade grannarna tittar ut nu. De lär ju undra vad det är för jävla fyllkärring till granne. Klockan 19.30 på kvällen."
Jag fortsätter att spy och maken få klä av mig. Sen läggs jag i sängen och sover 3 timmar.
Vaknar och yrseln är borta. Som vanligt. Skakig som f-n. Precis som efter ett kraftigt migränanfall, ni som vet.
Så här ser det ut. Och jag kan inte göra ett skit för att påverka det. Inte mer än sova, äta och undvika salt (som har med vätsketrycket i örat att göra) och inte utsättas för någon som helst mental stress (och där har vi anledningen till mina anfall).
Och kärringarna kom tillbaka och fattade ingenting. För naturligtvis så är det inte så många av vännerna som vet om det här ännu. Och männen som fick uppleva mitt raglande undrade nog vafan det var frågan om. Svinpackad på ett halvt glas vin?!
Men maken kom ju tillbaka och fick dra hela sjukstoryn. Fast det är ju så; en sak att prata teoretiskt om en sjukdom, en annan att få se den live.
Mycket jobbigt kan jag säga.
lördag 27 september 2008
Envis taliban
Talibanen skall idag gå och hälsa på en kompis, som har slutat på dagis och börjat i skolan.
Kompisen bor på samma gata som oss, 100 meter bort.
Talibanen vill gå själv.
Det vill inte mamma.
Efter hårda förhandlingar så går talibanen med på att mamma får följa med hela vägen.
Om hon går på andra sidan gatan och inte pratar. "Inte nånting mamma!"
Hon är 5 bast.
Kompisen bor på samma gata som oss, 100 meter bort.
Talibanen vill gå själv.
Det vill inte mamma.
Efter hårda förhandlingar så går talibanen med på att mamma får följa med hela vägen.
Om hon går på andra sidan gatan och inte pratar. "Inte nånting mamma!"
Hon är 5 bast.
Min ekonomiske make
Vi har ju sagt upp vårt hyreskontrakt avseende kontoret i stan. Och egentligen satt vi fast i 3 år till, men maken dealade lite med värden.
Denna deal resulterade även i att vi fick lämna ifrån oss våra garageplatser två månader innan vi flyttar. Detta eftersom dessa platser är hårdvaluta i området där vi arbetar.
I samma område har två skolor startat nu i augusti.
Skolor är lika med lärare, eller hur?
Många lärare åker bil, eller hur?
Så om det förr fanns en yttepytte chans att få parkeringsplats på gatan, så är den fullkomligt obefintlig idag.
Denna vecka har jag fått 3 böter á 450 kr.
Mycket smart deal.
Denna deal resulterade även i att vi fick lämna ifrån oss våra garageplatser två månader innan vi flyttar. Detta eftersom dessa platser är hårdvaluta i området där vi arbetar.
I samma område har två skolor startat nu i augusti.
Skolor är lika med lärare, eller hur?
Många lärare åker bil, eller hur?
Så om det förr fanns en yttepytte chans att få parkeringsplats på gatan, så är den fullkomligt obefintlig idag.
Denna vecka har jag fått 3 böter á 450 kr.
Mycket smart deal.
Vem snor mina iPods?
För ett år sen fick jag en kalasfin iPod med en jättefin inskription på baksidan.
Nåt halvår senare försvann den.
Åker till Las Vegas i maj och köper en ny, knallrosa.
Fyller den med böcker och musik.
Idag ska jag gå ut på promenad (ja, denna gång med telefon och plånbok tack så mycket!) och ska ta fram den.
Borta
Gone
Disappeared
Någon vill verkligen inte att jag ska gå ned i vikt.
Nåt halvår senare försvann den.
Åker till Las Vegas i maj och köper en ny, knallrosa.
Fyller den med böcker och musik.
Idag ska jag gå ut på promenad (ja, denna gång med telefon och plånbok tack så mycket!) och ska ta fram den.
Borta
Gone
Disappeared
Någon vill verkligen inte att jag ska gå ned i vikt.
fredag 26 september 2008
Pruttiga kärringar
Idag spenderade jag större delen av förmiddagen på Karolinska sjukhuset. En massa tester. Ut och in i olika rum. Vid ett tillfälle så gjorde jag en övning som resulterade i att jag blev rätt yr i pallet. Jag skulle sen ut i väntrummet för att vänta på nästa övning.
Jag var så yr så jag behövde sitta. Väntrummet var packat. Sånär som på en plats.
En plats som var intryckt mot väggen. Alldeles intill satt en tant i rullstol. Hon var runt 70-80. Jag lyckades krångla mig in mellan rullstol och bord och satt sen fast. Detta eftersom hon svängde runt sin rullstol. Hon var dessutom blind.
Nåväl.
5 minuter går och jag ser plötsligt tanten lyfta på halva kroppen.
För att släppa en brakskit. Och inte bara en. Näe.
Hon släppte TVÅ!
Och vi pratar REJÄLA.
Det var nästan så att jag tog mig om huvudet för att vara säker på att inte tavlorna skulle dimpa ned i skallen på mig.
Det blev dödstyst i väntrummet. Samtliga 10-talet patienter stirrar ned på golvet. Två gick därifrån.
Sen kom den.
Stanken.
Jag kunde fan inte andas. Och jag satt fast. Jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Till och med när jag andades med munnen så kände jag odören.
Några minuter senare kom doktorn och hämtade mig.
Alltså fy fan, säger jag.
Jag var så yr så jag behövde sitta. Väntrummet var packat. Sånär som på en plats.
En plats som var intryckt mot väggen. Alldeles intill satt en tant i rullstol. Hon var runt 70-80. Jag lyckades krångla mig in mellan rullstol och bord och satt sen fast. Detta eftersom hon svängde runt sin rullstol. Hon var dessutom blind.
Nåväl.
5 minuter går och jag ser plötsligt tanten lyfta på halva kroppen.
För att släppa en brakskit. Och inte bara en. Näe.
Hon släppte TVÅ!
Och vi pratar REJÄLA.
Det var nästan så att jag tog mig om huvudet för att vara säker på att inte tavlorna skulle dimpa ned i skallen på mig.
Det blev dödstyst i väntrummet. Samtliga 10-talet patienter stirrar ned på golvet. Två gick därifrån.
Sen kom den.
Stanken.
Jag kunde fan inte andas. Och jag satt fast. Jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Till och med när jag andades med munnen så kände jag odören.
Några minuter senare kom doktorn och hämtade mig.
Alltså fy fan, säger jag.
torsdag 25 september 2008
"Hagga-lainen"
Jag är en gammal inkasso-hagga. Alltså, en gång i tiden så arbetade jag på en inkassobyrå i en massa år.
Så jag vet hur man driver in dollares.
En gång hade maken och jag ett annat företag, i en annan bransch, i en annan värld.
Vi hade många kunder, i form av butiker, och det var inte alltid så att dessa skötte sina betalningar.
Och då skickade inkasso-haggan in ärendena till kronofogden. Och då fick man så kallade utslag. Alltså en dom som visar att företaget/ägaren var skyldig oss pengar. Denna dom kan icke bestridas idag. Och efter att man skickade domen för verkställighet, alltså utmätning, så fick man efter ett tag tillbaka dem med orden;
"Ledsen, puckot har inga stålingar." Fast med lite finare ord.
Jag rensar mitt kontorsrum.
Jag hittar ett 15-tal domar.
Jag blir genast på glatt humör och gör i ordning alla underlag.
Nästa vecka kommer alltså ett antal personer få brev från kronkalle.
För jag ska nämligen driva in cirkus 700 000 kr.
Och dessa människor har garanterat trott att jag har glömt bort dom.
Skulle inte tro det.
Problemet är mitt ovanliga namn. Och i dagens internetvärld så hjälper det inte att man har hemligt telefonnummer.
Ska nog heta Vera Persson ett tag framöver.
Har nämligen ingen större lust att hitta nåt hästhuvud i sängen.
Så jag vet hur man driver in dollares.
En gång hade maken och jag ett annat företag, i en annan bransch, i en annan värld.
Vi hade många kunder, i form av butiker, och det var inte alltid så att dessa skötte sina betalningar.
Och då skickade inkasso-haggan in ärendena till kronofogden. Och då fick man så kallade utslag. Alltså en dom som visar att företaget/ägaren var skyldig oss pengar. Denna dom kan icke bestridas idag. Och efter att man skickade domen för verkställighet, alltså utmätning, så fick man efter ett tag tillbaka dem med orden;
"Ledsen, puckot har inga stålingar." Fast med lite finare ord.
Jag rensar mitt kontorsrum.
Jag hittar ett 15-tal domar.
Jag blir genast på glatt humör och gör i ordning alla underlag.
Nästa vecka kommer alltså ett antal personer få brev från kronkalle.
För jag ska nämligen driva in cirkus 700 000 kr.
Och dessa människor har garanterat trott att jag har glömt bort dom.
Skulle inte tro det.
Problemet är mitt ovanliga namn. Och i dagens internetvärld så hjälper det inte att man har hemligt telefonnummer.
Ska nog heta Vera Persson ett tag framöver.
Har nämligen ingen större lust att hitta nåt hästhuvud i sängen.
onsdag 24 september 2008
Blocket
Jag gillar inte Blocket. Eller ja, jo. Om nån ANNAN sätter in annonser. Alltså. Näe, jag menar så här;
jag kan fota och sätta in prylar men jag vill absolut inte prata med folk.
I synnerhet inte om det handlar om prylar man har hemma för då betyder det att dom måste HEM till mig. Och det vill inte jag.
Eftersom vi har haft hyfsat många anställda genom alla år och företag, och eftersom vi jobbar tillsammans maken och jag, så har jag utvecklat nån form av mitt-hem-är-min-borg-mentalitet.
Jag vill inte att anställda ens ringer. Alltså på hemmatelefonen. Jag svarar inte om jag inte känner igen numret. Och jag skulle inte komma på tanken att ha nåt jädra mingelparty för dom här hemma heller.
Maken är tvärtom. Han är supersocial och skulle gärna ha alla möjliga människor hemma var och varannan dag. Han har inga som helst problem med att ha leverantörsmöte hemma i vår matsal.
Och jag får kikhosta och utslag varje gång han har det.
Vad jag skulle komma till är att maken och jag haft en deal om det skall säljas nåt på Blocket; jag fotar och fixar annons. Han pratar och tar hand om försäljningen.
Så jag gör så även denna gång. Och han får plötsligt tokspel. För att han inte har tid. För att jag satte in annonsen på "fel dag". För att vi inte "pratade om saken innan". För att jag uppgav hans telefonnummer (ehh!) och så vidare.
Och eftersom vi inte är så Blocket-vana, så gör han ett fundamentalt fel när det ringer satan första dagen. Han lovar den första spekulanten som ringer, att han skall hålla på skrivbordet till nästa dag kl 16.30. Vad tror ni händer? Det ringer och ringer och maken informerar alla vad han lovat och "ja, det får väl bli budgivning om ni vill ha det." Spekulanter lovar att komma till kontoret och titta. Inte en käft kom. För ingen vill vara med på en budgivning. Och självklart dyker inte tjejen upp som han lovat hålla skrivbordet till i ett dygn. Givetvis.
Så då får frun ta lite skit:
"Jamen det fattar du väl att man inte kan sätta ut en annons om folk inte kan komma SAMMA dag! Dom ringer bara första dan, sen är man rökt! Nu kommer vi inte att bli av med den här skiten!" Bla bla bla.
Idag ringer en snubbe. Kommer en halvtimme senare. Tjackar skrivbordet.
In my ass att folk bara ringer första dagen.
Märks det att mitt tålamod är lika med NOLL just nu?!
jag kan fota och sätta in prylar men jag vill absolut inte prata med folk.
I synnerhet inte om det handlar om prylar man har hemma för då betyder det att dom måste HEM till mig. Och det vill inte jag.
Eftersom vi har haft hyfsat många anställda genom alla år och företag, och eftersom vi jobbar tillsammans maken och jag, så har jag utvecklat nån form av mitt-hem-är-min-borg-mentalitet.
Jag vill inte att anställda ens ringer. Alltså på hemmatelefonen. Jag svarar inte om jag inte känner igen numret. Och jag skulle inte komma på tanken att ha nåt jädra mingelparty för dom här hemma heller.
Maken är tvärtom. Han är supersocial och skulle gärna ha alla möjliga människor hemma var och varannan dag. Han har inga som helst problem med att ha leverantörsmöte hemma i vår matsal.
Och jag får kikhosta och utslag varje gång han har det.
Vad jag skulle komma till är att maken och jag haft en deal om det skall säljas nåt på Blocket; jag fotar och fixar annons. Han pratar och tar hand om försäljningen.
Så jag gör så även denna gång. Och han får plötsligt tokspel. För att han inte har tid. För att jag satte in annonsen på "fel dag". För att vi inte "pratade om saken innan". För att jag uppgav hans telefonnummer (ehh!) och så vidare.
Och eftersom vi inte är så Blocket-vana, så gör han ett fundamentalt fel när det ringer satan första dagen. Han lovar den första spekulanten som ringer, att han skall hålla på skrivbordet till nästa dag kl 16.30. Vad tror ni händer? Det ringer och ringer och maken informerar alla vad han lovat och "ja, det får väl bli budgivning om ni vill ha det." Spekulanter lovar att komma till kontoret och titta. Inte en käft kom. För ingen vill vara med på en budgivning. Och självklart dyker inte tjejen upp som han lovat hålla skrivbordet till i ett dygn. Givetvis.
Så då får frun ta lite skit:
"Jamen det fattar du väl att man inte kan sätta ut en annons om folk inte kan komma SAMMA dag! Dom ringer bara första dan, sen är man rökt! Nu kommer vi inte att bli av med den här skiten!" Bla bla bla.
Idag ringer en snubbe. Kommer en halvtimme senare. Tjackar skrivbordet.
In my ass att folk bara ringer första dagen.
Märks det att mitt tålamod är lika med NOLL just nu?!
Slut på pralinerna
Idag har jag jobbat.
Detta eftersom maken upplyste mig om att det inte går längre.
Vi är ett för litet företag för att jag ska kunna vara hemma och kurera mig.
Jag får väl gambla lite med hälsan då'ra.
Så att maken blir nöjd.
Hellre en död fru, än en lat fru.
Mmm, så är det när man är egna företagare.
Hur som helst så är jag fullständigt slut och skulle kunna gå och lägga mig för natten.
Ska bara fixa tvätten, laga mat och natta talibanen först.
Detta eftersom maken upplyste mig om att det inte går längre.
Vi är ett för litet företag för att jag ska kunna vara hemma och kurera mig.
Jag får väl gambla lite med hälsan då'ra.
Så att maken blir nöjd.
Hellre en död fru, än en lat fru.
Mmm, så är det när man är egna företagare.
Hur som helst så är jag fullständigt slut och skulle kunna gå och lägga mig för natten.
Ska bara fixa tvätten, laga mat och natta talibanen först.
Lite att bita i.
Vi har ju ett litet problem med talibanen.
Det skall tävlas i allt.
Och vi försöker stävja det så mycket vi kan.
Pratar lite med chäääfen på dagis igår.
Som har typ 35 års erfarenhet.
"Jag har nog faktiskt aldrig stött på ett barn med sådan tävlingsinstikt."
Och det är garanterat arv och inte miljö det handlar om.
Som sagt.
Pappa upp i dagen.
Mmm, måste nog ta tag i det här på allvar nu.
Innan det går över styr.
Det skall tävlas i allt.
Och vi försöker stävja det så mycket vi kan.
Pratar lite med chäääfen på dagis igår.
Som har typ 35 års erfarenhet.
"Jag har nog faktiskt aldrig stött på ett barn med sådan tävlingsinstikt."
Och det är garanterat arv och inte miljö det handlar om.
Som sagt.
Pappa upp i dagen.
Mmm, måste nog ta tag i det här på allvar nu.
Innan det går över styr.
tisdag 23 september 2008
Tyst.
Maken, tonåring och taliban lämnar huset i morse.
Jag njuter av tystnaden. Tänker inte så mycket på HUR ovanligt tyst det är.
Förrän nån timme går och dörren öppnas med ett brak.
Maken rusar in och gastar nåt om "varför svarar du inte i telefonen, jag glömde viktiga papper!"
Att telefonen är på vift är inte så ovanligt. Så jag går upp och tittar i tonåringens rum. Icke.
Letar på några andra ställen men den är spårlöst väck.
Och då slår det mig att talibanen verkar ha återupptagit sin gamla hobby;
Gömma telefonen på alla möjliga konstiga ställen.
Well, det är bara 330 kvadratmeter att leta på.
Eller så skiter jag i det för jösses så lugnt och skönt det är.
Jag njuter av tystnaden. Tänker inte så mycket på HUR ovanligt tyst det är.
Förrän nån timme går och dörren öppnas med ett brak.
Maken rusar in och gastar nåt om "varför svarar du inte i telefonen, jag glömde viktiga papper!"
Att telefonen är på vift är inte så ovanligt. Så jag går upp och tittar i tonåringens rum. Icke.
Letar på några andra ställen men den är spårlöst väck.
Och då slår det mig att talibanen verkar ha återupptagit sin gamla hobby;
Gömma telefonen på alla möjliga konstiga ställen.
Well, det är bara 330 kvadratmeter att leta på.
Eller så skiter jag i det för jösses så lugnt och skönt det är.
måndag 22 september 2008
Ännu surare
För några år sen, när jag kom tillbaka från min mammaledighet, så hade maken tagit sig friheten att göra en "make over" på mitt kontor.
Min man har många fina skills.
Inredning hör dessvärre inte till dem.
Jag hade själv beställt mina kontorsmöbler och inrett mitt rum.
Och jag trivdes mycket bra.
Maken hyr ut sin våning på Östermalm. Hyresgästen ville inte ha de kontorsmöbler han hade i sitt arbetsrum där.
Exklusiva möbler. I en viss stil.
Som jag allt annat än gillar.
Så han kommer på den briljanta idén att hustrun ska få en total office make over.
Och ställer in skiten där.
Jag kommer tillbaka och får slag.
Men tiger.
Muttrar dock mellan varven eftersom just skrivbordet är mer fint än praktiskt.
Idag var jag på kontoret och fototgraferade alla möbler.
Och slängde ut kadavren på Blocket för en spottstyver.
Med makens telefonnummer.
Nu ringer det satan och maken är vansinnig.
För att det ringer för många och för att jag praktiskt taget skänker bort "bokhyllan kostade fan 40 000 kr" etc etc.
Mmm.
Han skulle ha tänkt på det innan han mäjkade åver rummet.
Min man har många fina skills.
Inredning hör dessvärre inte till dem.
Jag hade själv beställt mina kontorsmöbler och inrett mitt rum.
Och jag trivdes mycket bra.
Maken hyr ut sin våning på Östermalm. Hyresgästen ville inte ha de kontorsmöbler han hade i sitt arbetsrum där.
Exklusiva möbler. I en viss stil.
Som jag allt annat än gillar.
Så han kommer på den briljanta idén att hustrun ska få en total office make over.
Och ställer in skiten där.
Jag kommer tillbaka och får slag.
Men tiger.
Muttrar dock mellan varven eftersom just skrivbordet är mer fint än praktiskt.
Idag var jag på kontoret och fototgraferade alla möbler.
Och slängde ut kadavren på Blocket för en spottstyver.
Med makens telefonnummer.
Nu ringer det satan och maken är vansinnig.
För att det ringer för många och för att jag praktiskt taget skänker bort "bokhyllan kostade fan 40 000 kr" etc etc.
Mmm.
Han skulle ha tänkt på det innan han mäjkade åver rummet.
Sur.
Idag är jag sur.
Idag var jag på jobbet. Alltså, jag hälsade på, kan man säga.
På mitt skrivbord låg det ett brev från det förortscentrum där vi har en av våra möbel- och inredningsbutiker.
Den 31 juli i år så råkade en av personalen bli försenad pga problem med Saltsjöbanan. Hon öppnar butiken 10.20. Alltså 20 minuter försent.
Klockan 10.17 har det noterats att vår butik var stängd.
Som straff får vi en faktura.
Fakturan är på 20 000 kr.
Är det nån som vill ta över en inredningsbutik i västerort?
Vilka jävla idioter.
Idag var jag på jobbet. Alltså, jag hälsade på, kan man säga.
På mitt skrivbord låg det ett brev från det förortscentrum där vi har en av våra möbel- och inredningsbutiker.
Den 31 juli i år så råkade en av personalen bli försenad pga problem med Saltsjöbanan. Hon öppnar butiken 10.20. Alltså 20 minuter försent.
Klockan 10.17 har det noterats att vår butik var stängd.
Som straff får vi en faktura.
Fakturan är på 20 000 kr.
Är det nån som vill ta över en inredningsbutik i västerort?
Vilka jävla idioter.
söndag 21 september 2008
Äckliga husdjur
Jag är inne i ett kan-inte-bestämma-höstöverkast-till-sängen-period.
Så jag byter typ varannan månad.
Mmm. Ett jävligt världsligt problem.
Det senaste nyförvärvet är, håll i hatten; ett svart skinnöverkast. För att jag vill ha en liten maskulin ton. Och för att det ska passa till de nya sovrumsgardinerna.
Och nej, det ser inte ut som en horverkstad. Faktiskt.
Nåväl. Slänger på det nya svarta, och inser att jag behöver balansera de kuddar som finns, med några svarta. Som jag har i källaren.
Närmare bestämt i bastun.
Jag har ju dille på vakumpåsar varför jag drar fram en sådan. Som är fylld med kuddarna samt ett överkast (otippat!) Undrar samtidigt varför den ej längre är vakumpackad. Det är tungt och jag lyfter ut det på golvet.
Och vänder på det.
Plasten och en stor del av överkastet är söndertuggat.
Råttalainen.
Inte en käft är hemma så jag kan inte skrika.
Inte för att jag är rädd, snarare för att jag blev heligt förbannad.
Det här huset är invaderat av tvestjärtar, spindlar och myror.
Och jag har ingen lust att bedriva nåt jävla zoo.
Dessutom upptäcker jag att två kuddar från Laura Ashley är söndertuggade.
Katastrof alltså.
Jag rusar över till grannarna, som jag tyckte mig minnas mumla nåt om möss tidigare i sommar.
Så nu ska jag iväg till Claes Olsson och köpa nån mojäng som "avsöndrar" ljudvågor. Det har åtminstone hjälpt hos dom.
Blir jag nå trött.
Så jag byter typ varannan månad.
Mmm. Ett jävligt världsligt problem.
Det senaste nyförvärvet är, håll i hatten; ett svart skinnöverkast. För att jag vill ha en liten maskulin ton. Och för att det ska passa till de nya sovrumsgardinerna.
Och nej, det ser inte ut som en horverkstad. Faktiskt.
Nåväl. Slänger på det nya svarta, och inser att jag behöver balansera de kuddar som finns, med några svarta. Som jag har i källaren.
Närmare bestämt i bastun.
Jag har ju dille på vakumpåsar varför jag drar fram en sådan. Som är fylld med kuddarna samt ett överkast (otippat!) Undrar samtidigt varför den ej längre är vakumpackad. Det är tungt och jag lyfter ut det på golvet.
Och vänder på det.
Plasten och en stor del av överkastet är söndertuggat.
Råttalainen.
Inte en käft är hemma så jag kan inte skrika.
Inte för att jag är rädd, snarare för att jag blev heligt förbannad.
Det här huset är invaderat av tvestjärtar, spindlar och myror.
Och jag har ingen lust att bedriva nåt jävla zoo.
Dessutom upptäcker jag att två kuddar från Laura Ashley är söndertuggade.
Katastrof alltså.
Jag rusar över till grannarna, som jag tyckte mig minnas mumla nåt om möss tidigare i sommar.
Så nu ska jag iväg till Claes Olsson och köpa nån mojäng som "avsöndrar" ljudvågor. Det har åtminstone hjälpt hos dom.
Blir jag nå trött.
lördag 20 september 2008
Abra kadabra simsalabim
Vi har 8 äppelträd. ÅTTA.
Jag är allergisk mot äpplen. På riktigt alltså.
Idag var några vänner här och fyllde ett par kassar. Av en händelse så hittade jag en lång mojäng, med nån sorts tång längst fram, i vår bod. Den har funnits där i 6,5 år. Det visar sig vara en grenklippare.
Ja, ni hör vilka oerhörda skills jag har när det kommer till trädgården.
Jag kom då på en lysande idé. Istället för att hålla på med stege och böka för att plocka ett äpple i taget, så kan man klippa ned hela grenar och plocka på marken. Och så slänger man grenarna sen.
Maken vägrar och undrar om det är nåt fel i huvudet på mig.
Själv kallar jag det för effektivitet.
När han kommer hem på måndag så kommer det stå 8 kala stammar här.
Sanna mina ord.
Jag är allergisk mot äpplen. På riktigt alltså.
Idag var några vänner här och fyllde ett par kassar. Av en händelse så hittade jag en lång mojäng, med nån sorts tång längst fram, i vår bod. Den har funnits där i 6,5 år. Det visar sig vara en grenklippare.
Ja, ni hör vilka oerhörda skills jag har när det kommer till trädgården.
Jag kom då på en lysande idé. Istället för att hålla på med stege och böka för att plocka ett äpple i taget, så kan man klippa ned hela grenar och plocka på marken. Och så slänger man grenarna sen.
Maken vägrar och undrar om det är nåt fel i huvudet på mig.
Själv kallar jag det för effektivitet.
När han kommer hem på måndag så kommer det stå 8 kala stammar här.
Sanna mina ord.
fredag 19 september 2008
Fredag.
Ni som följer mig vet hur det ser ut i det här hushållet på fredagar.
Klockan är nu 19.34 och maken sover sött med talibanen.
Själv har jag öppnat en flaska vin, tänt husets alla värmeljus, halat upp fötterna på bordet, lagt datorn bekvämt i knät.
Och gör löner.
Klockan är nu 19.34 och maken sover sött med talibanen.
Själv har jag öppnat en flaska vin, tänt husets alla värmeljus, halat upp fötterna på bordet, lagt datorn bekvämt i knät.
Och gör löner.
Hot, hot, hot. Som i varmt alltså.
Jag sitter ju hemma och jobbar. Eller ja, jobbar är väl att ta i...Så jag åker därför inte bil så ofta.
Nu på eftermiddagen måste jag till bolaget så jag slänger på mig dunvästen och sätter mig i bilen. Noterar strax att det är 17 grader ute och jag börjar bli varm, varför jag kränger av mig västen.
Jag är ingen människa som blir svettig. Kan kanske bero på att jag sällan anstränger mig fysiskt.
Efter en stund känner jag hur svetten lackar. Jag fullständigt kokar.
Jag noterar också att det är fredagsrusning i trafiken. Jag svettas ännu mer och nu känner jag hur det rinner ner i pannan och sånt händer ALDRIG.
Och jag har ganska långt hår, och jag känner hur det kletar fast överallt. Tittar i backspegeln och är röd som en alkis i fejset.
Jag hinner tänka; "Vad är det frågan om, är det panikångest?!" Men det har jag haft tidigare och avsaknaden av hjärtklappning gör att jag därför, bara i en sekund, tror att det är klimakterievallningar. Näe.
Och det kan ju f-n inte bero på att det är rusningstrafik och att jag därför blir stressad. Eller?
Håller jag på att bli sinnesjuk?
Så råkar blicken fastna vid klimatreglagen.
Någon.
Någon KLÅFINGRIG har ställt in värmen på 30 grader.
Undrar om min man försöker ha ihjäl mig?
Han kanske tycker att det är dags för mig att checka ut nu när jag inte håller måttet längre, och hoppas på att jag har en fet försäkring.
F-n, vore det inte enklare och bara klubba ihjäl mig och slänga ned mig i vår här-förvarar-vi-döda-fruar-frys i källaren?
Jag är fortfarande irro.
Nu på eftermiddagen måste jag till bolaget så jag slänger på mig dunvästen och sätter mig i bilen. Noterar strax att det är 17 grader ute och jag börjar bli varm, varför jag kränger av mig västen.
Jag är ingen människa som blir svettig. Kan kanske bero på att jag sällan anstränger mig fysiskt.
Efter en stund känner jag hur svetten lackar. Jag fullständigt kokar.
Jag noterar också att det är fredagsrusning i trafiken. Jag svettas ännu mer och nu känner jag hur det rinner ner i pannan och sånt händer ALDRIG.
Och jag har ganska långt hår, och jag känner hur det kletar fast överallt. Tittar i backspegeln och är röd som en alkis i fejset.
Jag hinner tänka; "Vad är det frågan om, är det panikångest?!" Men det har jag haft tidigare och avsaknaden av hjärtklappning gör att jag därför, bara i en sekund, tror att det är klimakterievallningar. Näe.
Och det kan ju f-n inte bero på att det är rusningstrafik och att jag därför blir stressad. Eller?
Håller jag på att bli sinnesjuk?
Så råkar blicken fastna vid klimatreglagen.
Någon.
Någon KLÅFINGRIG har ställt in värmen på 30 grader.
Undrar om min man försöker ha ihjäl mig?
Han kanske tycker att det är dags för mig att checka ut nu när jag inte håller måttet längre, och hoppas på att jag har en fet försäkring.
F-n, vore det inte enklare och bara klubba ihjäl mig och slänga ned mig i vår här-förvarar-vi-döda-fruar-frys i källaren?
Jag är fortfarande irro.
torsdag 18 september 2008
Aldrig hosta med en tampong.
Det här är ingenting för mina manliga läsare.
Åker med talibanen till hennes torsdagsevenemang, Dans & Lek. Parkerar bilen och kliver ur. Hostar till så att jag nyser.
Känner att tampongen åker halvägs ut. En icke så skön känsla. Vi har dessutom bråttom.
Så jag småspringer med korslagda ben och känner att den kommer längre och längre ut. Panik.
Dumpar talibanen och sätter mig med de andra föräldrarna utanför och väntar. Försöker sitta så att den ska åka in igen. Icke.
För givetvis har jag ingen back up med mig. Och jag vågar inte riskera att gå till toaletten, som ligger typ en kilometer därifrån jag befinner mig.
En timme senare går jag som en pensionär till bilen. Talibanen undrar varför. Jag skyller på magont. Talibanen säger att jag ska försöka prutta för "det brukar hjälpa mamma".
När vi kommer till bilen så känner jag att någon har öppnat dammluckan. Jag har beige bilklädsel. Och jag har ännu inte upplyst talibanen om saker som detta.
Så jag tar en tidning och lägger på mitt säte. Talibanen undrar varför. Jag svarar att jag fryser om rumpan och att bilens rumpvärmare är trasig och "du vet ju hur bra en tidning värmer rumpan". Eller nåt.
Kommer hem, kutar upp för trapporna samtidigt som jag drar ner brallorna. Snubblar på sista trappsteget och landar raklång utanför badrumsdörren.
15 minuter senare är jag förvisso svårt mörbultat men ren.
Det gör inget om jag kommer i klimakteriet snart.
Inte ett skit.
Åker med talibanen till hennes torsdagsevenemang, Dans & Lek. Parkerar bilen och kliver ur. Hostar till så att jag nyser.
Känner att tampongen åker halvägs ut. En icke så skön känsla. Vi har dessutom bråttom.
Så jag småspringer med korslagda ben och känner att den kommer längre och längre ut. Panik.
Dumpar talibanen och sätter mig med de andra föräldrarna utanför och väntar. Försöker sitta så att den ska åka in igen. Icke.
För givetvis har jag ingen back up med mig. Och jag vågar inte riskera att gå till toaletten, som ligger typ en kilometer därifrån jag befinner mig.
En timme senare går jag som en pensionär till bilen. Talibanen undrar varför. Jag skyller på magont. Talibanen säger att jag ska försöka prutta för "det brukar hjälpa mamma".
När vi kommer till bilen så känner jag att någon har öppnat dammluckan. Jag har beige bilklädsel. Och jag har ännu inte upplyst talibanen om saker som detta.
Så jag tar en tidning och lägger på mitt säte. Talibanen undrar varför. Jag svarar att jag fryser om rumpan och att bilens rumpvärmare är trasig och "du vet ju hur bra en tidning värmer rumpan". Eller nåt.
Kommer hem, kutar upp för trapporna samtidigt som jag drar ner brallorna. Snubblar på sista trappsteget och landar raklång utanför badrumsdörren.
15 minuter senare är jag förvisso svårt mörbultat men ren.
Det gör inget om jag kommer i klimakteriet snart.
Inte ett skit.
onsdag 17 september 2008
Det man inte har i huvudet...
Just nu så har jag lite svårt att lägga ihop två och två. Jag är inte särskilt snabb i huvudet och måste göra det mesta sakta.
Idag råkade jag stressa lite och just nu så fixar jag inte det så bra. Men jag kan ändå inte låta bli att se det komiska i det hela;
Kutar in på ICA och handlar. Ställer mig i kön och är siste man då kassören sätter upp en "Stängt"-skylt efter mig.
Halvvägs till dagis så undrar jag var påsen är, ser den inte i bilen. Fattar först ingenting.
Jag betalar alltså maten, killen lägger pengarna i kassan och går därifrån, eftersom han stängt kassan. Jag tar kvittot och går rakt ut ur affären.
Så jag rattar tillbaka. Varorna ligger kvar på bandet. Och det blir; "Oj, ha ha, ursäkta mig, jag hade visst lite bråttom, ehhh." Högröd i ansiktet så packar jag ihop grejerna och drar till dagis.
Ska inte handla där på ett tag tror jag.
Idag råkade jag stressa lite och just nu så fixar jag inte det så bra. Men jag kan ändå inte låta bli att se det komiska i det hela;
Kutar in på ICA och handlar. Ställer mig i kön och är siste man då kassören sätter upp en "Stängt"-skylt efter mig.
Halvvägs till dagis så undrar jag var påsen är, ser den inte i bilen. Fattar först ingenting.
Jag betalar alltså maten, killen lägger pengarna i kassan och går därifrån, eftersom han stängt kassan. Jag tar kvittot och går rakt ut ur affären.
Så jag rattar tillbaka. Varorna ligger kvar på bandet. Och det blir; "Oj, ha ha, ursäkta mig, jag hade visst lite bråttom, ehhh." Högröd i ansiktet så packar jag ihop grejerna och drar till dagis.
Ska inte handla där på ett tag tror jag.
Insikt
Jag jobbar ju inte just nu. Men i morse var jag tvungen att åka med varuprover till inköparen på det megastora, världsomspännande företaget i Kista.
Jag har varit där förut.
Jag har GPS.
Och liksom förra gången så ville GPS:en nåt helt annat än jag. Och eftersom varken GPS eller gatuskyltar visade rätt så var det ett jävla helvete att hitta rätt den gången.
Jag mår inte så bra. Så jag är inte så skärpt. Så jag irrar runt med bilen i 40 minuter och försöker hitta. Eftersom jag inte minns.
Jag har dessutom lämnat telefonen hemma. Men jag har inbyggd telefon i bilen. Och det är ju bra. Om man kommer ihåg koden.
Till slut hittar jag rätt. Men är helt sönderstressad så jag glömmer människans namn. Står i receptionen och hon bakom disken tror att jag på allvar är skadad i skallen. Stammar som en jävla tomte. Till slut kommer jag på förnamnet. Och hon får hjälpa mig med resten.
Sen går jag.
Åker raka vägen hem.
Vad håller jag på med.
Jag har varit där förut.
Jag har GPS.
Och liksom förra gången så ville GPS:en nåt helt annat än jag. Och eftersom varken GPS eller gatuskyltar visade rätt så var det ett jävla helvete att hitta rätt den gången.
Jag mår inte så bra. Så jag är inte så skärpt. Så jag irrar runt med bilen i 40 minuter och försöker hitta. Eftersom jag inte minns.
Jag har dessutom lämnat telefonen hemma. Men jag har inbyggd telefon i bilen. Och det är ju bra. Om man kommer ihåg koden.
Till slut hittar jag rätt. Men är helt sönderstressad så jag glömmer människans namn. Står i receptionen och hon bakom disken tror att jag på allvar är skadad i skallen. Stammar som en jävla tomte. Till slut kommer jag på förnamnet. Och hon får hjälpa mig med resten.
Sen går jag.
Åker raka vägen hem.
Vad håller jag på med.
tisdag 16 september 2008
Min man tror att jag är korkad.
Min mans dator säckade ihop för ett par månader sen. I väntan på "reservdelar" så är han tvungen att panikköpa en ny samma dag den pajar. En Sony Vaio, eller vad den heter.
Så han har alltså två.
Lyssna nu på det här;
I våras bestämde vi oss för att nästa gång våra datorer pajar så ska vi köpa Mac. För första gången.
Tiden har gått och vi hör fler och fler som har gått över och är supernöjda.
Så vi bara går och väntar på att våra datorer ska krascha.
Men så går då makens dator sönder som sagt. Och han panikköper den här Vaio:n. Så han har nu två fungerande datorer.
Min dator börjar däremot rasa ihop. Fläkten låter som ett tröskvärk så jag vet att det är en tidsfråga.
En bärbar Mac kostar 24.500 kr.
Till saken hör att i den här familjen så är det förbehållet maken att prova på nya grejer. För att han är en prylbög. Jag får alltid ärva.
Men just nu verkar det ju som att jag blir den som kommer få en Mac först.
Och det fixar inte maken riktigt.
Så för ett par veckor sen så började han klaga på sin Outlook-mail. Att han inte alltid får skickade mail från folk. Och det stämmer. Han måste ha fått nån bugg, eller något.
Den här klagan har ökat gradvis. Nyss damp det t ex ner mail som avsändarna skickat i augusti. Så något är uppenbarligen fel.
Men.
Så slår det mig.
Han är ute på en "införsäljningsturné".
För givetvis är det så att om några dagar, eller veckor, så kommer det låta exakt så här;
"Alltså, jag kan inte ha det så här med mailen. Det blir omöjligt för mig att jobba. Nåt är fel på den här datorn. Och den andra, fixade datorn, nä, den funkar inte heller. Och för företagets överlevnad så måste jag ha en fungerande dator. Jag måste köpa en ny."
Och på så sätt tror han att han ska få en Mac före hustrun.
Och han tror att jag är korkad som inte ser igenom.
Skulle inte tro det va!
Så han har alltså två.
Lyssna nu på det här;
I våras bestämde vi oss för att nästa gång våra datorer pajar så ska vi köpa Mac. För första gången.
Tiden har gått och vi hör fler och fler som har gått över och är supernöjda.
Så vi bara går och väntar på att våra datorer ska krascha.
Men så går då makens dator sönder som sagt. Och han panikköper den här Vaio:n. Så han har nu två fungerande datorer.
Min dator börjar däremot rasa ihop. Fläkten låter som ett tröskvärk så jag vet att det är en tidsfråga.
En bärbar Mac kostar 24.500 kr.
Till saken hör att i den här familjen så är det förbehållet maken att prova på nya grejer. För att han är en prylbög. Jag får alltid ärva.
Men just nu verkar det ju som att jag blir den som kommer få en Mac först.
Och det fixar inte maken riktigt.
Så för ett par veckor sen så började han klaga på sin Outlook-mail. Att han inte alltid får skickade mail från folk. Och det stämmer. Han måste ha fått nån bugg, eller något.
Den här klagan har ökat gradvis. Nyss damp det t ex ner mail som avsändarna skickat i augusti. Så något är uppenbarligen fel.
Men.
Så slår det mig.
Han är ute på en "införsäljningsturné".
För givetvis är det så att om några dagar, eller veckor, så kommer det låta exakt så här;
"Alltså, jag kan inte ha det så här med mailen. Det blir omöjligt för mig att jobba. Nåt är fel på den här datorn. Och den andra, fixade datorn, nä, den funkar inte heller. Och för företagets överlevnad så måste jag ha en fungerande dator. Jag måste köpa en ny."
Och på så sätt tror han att han ska få en Mac före hustrun.
Och han tror att jag är korkad som inte ser igenom.
Skulle inte tro det va!
Jag är ju inte så smart alltså.
Vi lyckades ju få med EN flaska rött vin hem från Toscana i somras. Som smakade gudomligt.
Och nån tipsade om att man kunde be Systembolaget att ta hem det åt en.
Så jag sladdar in på Systemets hemsida och fyller i en blankett. Det står "antal flaskor" och glad i hågen så jag skriver 30. Och sen trycker jag på "sänd".
Det går någon dag. Och jag tänker.
I det här hushållet så dricks det mycket lite. Inte ens en flaska vin i månaden. Ja, då hajar ni. Detta beror på att maken bara dricker vitt och jag dricker givetvis då bara rött.
Jag har alltså gjort en förfrågan på 30 flaskor vin.
Ska nog ansöka om utskänkningstillstånd när jag ändå är i farten.
Och nån tipsade om att man kunde be Systembolaget att ta hem det åt en.
Så jag sladdar in på Systemets hemsida och fyller i en blankett. Det står "antal flaskor" och glad i hågen så jag skriver 30. Och sen trycker jag på "sänd".
Det går någon dag. Och jag tänker.
I det här hushållet så dricks det mycket lite. Inte ens en flaska vin i månaden. Ja, då hajar ni. Detta beror på att maken bara dricker vitt och jag dricker givetvis då bara rött.
Jag har alltså gjort en förfrågan på 30 flaskor vin.
Ska nog ansöka om utskänkningstillstånd när jag ändå är i farten.
måndag 15 september 2008
Tillbakalutad
Jag har skrivit det förr.
Jag lever ihop med nån som inte kan stava till ordning och reda.
I en timme har han nu vänt upp och ned på huset.
Han letar efter 3 kuvert med pengar.
Han svär och är skitförbannad.
Jag gäspar.
Och lutar mig tillbaka i soffan.
Han blir ännu mer arg. För att jag inte engagerar mig. För att jag inte bryr mig om hans borttappade pengar. För att jag hävdar att kuvert-helvetena inte finns i huset.
Jag gäspar lite till.
För det här är inte första gången.
Och det slutar alltid på samma sätt.
Han hittar dom.
På jobbet. I någon av hans femtioelvatusen väskor, eller femtioelvatusen pappershögar.
Som sagt.
Vi har varit ihop i många år.
Jag lever ihop med nån som inte kan stava till ordning och reda.
I en timme har han nu vänt upp och ned på huset.
Han letar efter 3 kuvert med pengar.
Han svär och är skitförbannad.
Jag gäspar.
Och lutar mig tillbaka i soffan.
Han blir ännu mer arg. För att jag inte engagerar mig. För att jag inte bryr mig om hans borttappade pengar. För att jag hävdar att kuvert-helvetena inte finns i huset.
Jag gäspar lite till.
För det här är inte första gången.
Och det slutar alltid på samma sätt.
Han hittar dom.
På jobbet. I någon av hans femtioelvatusen väskor, eller femtioelvatusen pappershögar.
Som sagt.
Vi har varit ihop i många år.
söndag 14 september 2008
Varför fråga?!
Jag och maken är lite petiga när det kommer till mat.
Barnen äter gärna grönsaker, men vi står över. Alltså, tomat och gurka är väl inga problem, men allt det andra gröna: majs, gröna ärtor, brysselkål, broccoli. Nä, det kan man dö av.
Då fattar ni HUR petiga vi är.
Vid middagen upplyser jag familjen att jag från och med nu kommer att servera soppa en dag i veckan.
Erkännas ska att jag kanske inte har tänkt så noga på VILKA sorts soppor. Jag satt just då och åt ärtsoppa, som jag tycker är jättegott.
Så jag gör misstaget att fråga talibanen vad för slags soppor hon vill se på menyn.
"Jag vill ha tomatsoppa, linssoppa och potatissoppa. Dom tre sopporna gillar jag."
Jag tittar på maken.
Maken tittar på mig.
Ain´t gonna happend.
Barnen äter gärna grönsaker, men vi står över. Alltså, tomat och gurka är väl inga problem, men allt det andra gröna: majs, gröna ärtor, brysselkål, broccoli. Nä, det kan man dö av.
Då fattar ni HUR petiga vi är.
Vid middagen upplyser jag familjen att jag från och med nu kommer att servera soppa en dag i veckan.
Erkännas ska att jag kanske inte har tänkt så noga på VILKA sorts soppor. Jag satt just då och åt ärtsoppa, som jag tycker är jättegott.
Så jag gör misstaget att fråga talibanen vad för slags soppor hon vill se på menyn.
"Jag vill ha tomatsoppa, linssoppa och potatissoppa. Dom tre sopporna gillar jag."
Jag tittar på maken.
Maken tittar på mig.
Ain´t gonna happend.
Kvinnor och menscykeln
Jag undrar en sak.
Jag har haft mens i 239 år ungefär.
Jag blir alltid en mördarsugen psykopat dagen innan menstruation.
Igår morse var jag SYNNERLIGEN nära att trycka upp två äggmackor i makens ansikte.
Ganska precis 4 cm ifrån.
Utan att göra någon koppling till vad som komma skulle.
Idag är det Niagara-fallen, och saken är ett faktum.
Jag undrar varför jag VARJE månad inte ser vad som är på G.
Jag är 43 år.
Kommer jag hinna mörda innan det går upp ett liljeholmen?
Jag har haft mens i 239 år ungefär.
Jag blir alltid en mördarsugen psykopat dagen innan menstruation.
Igår morse var jag SYNNERLIGEN nära att trycka upp två äggmackor i makens ansikte.
Ganska precis 4 cm ifrån.
Utan att göra någon koppling till vad som komma skulle.
Idag är det Niagara-fallen, och saken är ett faktum.
Jag undrar varför jag VARJE månad inte ser vad som är på G.
Jag är 43 år.
Kommer jag hinna mörda innan det går upp ett liljeholmen?
Jag blundar
Igår hade vi middagsgäster.
Och jag mådde inte så bra och ville egentligen ställa in, men det tog oss tre år att få till en middag med dessa goda vänner.
Så det var inte läge att vara pipig.
Ett ANTAL flaskor vin senare så var även jag i finfin form.
Hur som helst. Vi sitter och äter. Jag sneglar på tonåringen och pojkvännen.
Båda sitter med ett glas vin.
Båda är under 18 år.
Hur gick det där till?
Jag ska nog ta ett allvarligt snack med mig själv idag.
Och jag mådde inte så bra och ville egentligen ställa in, men det tog oss tre år att få till en middag med dessa goda vänner.
Så det var inte läge att vara pipig.
Ett ANTAL flaskor vin senare så var även jag i finfin form.
Hur som helst. Vi sitter och äter. Jag sneglar på tonåringen och pojkvännen.
Båda sitter med ett glas vin.
Båda är under 18 år.
Hur gick det där till?
Jag ska nog ta ett allvarligt snack med mig själv idag.
lördag 13 september 2008
Talibaner förnekar sig aldrig.
Häromdagen tittade vi på nya kontorslokaler. Jag var först på plats och var dessutom tvungen att ta med mig talibanen.
Klockan 17.00 är inte en så bra tid för en taliban. Då har man i regel varit hemma från dagis nån timme, man är rätt hungrig och mamma brukar börja med maten.
Rätt taskiga förutsättningar för att kolla på en lokal alltså.
Hyresvärden hinner visa oss första rummet innan tjata-lainen börjar: "Mamma, jag vill gå hem. Mamma, ska vi var här länge? Mamma, när kan vi gå?"
Sen kom det.
"Mamma, jag måste bajsa!"
Hyresvärden öppnar genast en toadörr och visar talibanen. Som går in, öppnar toalocket: "detär kackerlackor här!!" Jag tillrättavisar henne och säger att det är tvestjärtar.
Jag lämnar henne i fred men tyvärr är isoleringen inte så bra. Och det blev inte bättre av att hon absolut ville ha toadörren öppen.
Jag står mitt i ett stort rum, ganska nära toaletten varför både hyresvärden och jag tar del av århundradets bombardemang och "ahhhh", "ehh" och "öhhh".
Ja, ni vet hur det låter när mycket ska tryckas ut.
"Mamma, det är JÄTTEMYCKET bajs, aaaaahhhhhhh!" Och jag riktigt hör hur röd hon blir i ansiktet av att trycka. En fruktansvärd stank lägger sig över hela lokalen.
Jag försöker föra en normal konversation med gubben, och till slut kommer make med kollegor.
Jag städar upp efter talibanen, tar med henne ut i friska luften och har inte noterat ett skit av vad hyresvärden sa.
Nästa gång stannar hon hemma.
Klockan 17.00 är inte en så bra tid för en taliban. Då har man i regel varit hemma från dagis nån timme, man är rätt hungrig och mamma brukar börja med maten.
Rätt taskiga förutsättningar för att kolla på en lokal alltså.
Hyresvärden hinner visa oss första rummet innan tjata-lainen börjar: "Mamma, jag vill gå hem. Mamma, ska vi var här länge? Mamma, när kan vi gå?"
Sen kom det.
"Mamma, jag måste bajsa!"
Hyresvärden öppnar genast en toadörr och visar talibanen. Som går in, öppnar toalocket: "detär kackerlackor här!!" Jag tillrättavisar henne och säger att det är tvestjärtar.
Jag lämnar henne i fred men tyvärr är isoleringen inte så bra. Och det blev inte bättre av att hon absolut ville ha toadörren öppen.
Jag står mitt i ett stort rum, ganska nära toaletten varför både hyresvärden och jag tar del av århundradets bombardemang och "ahhhh", "ehh" och "öhhh".
Ja, ni vet hur det låter när mycket ska tryckas ut.
"Mamma, det är JÄTTEMYCKET bajs, aaaaahhhhhhh!" Och jag riktigt hör hur röd hon blir i ansiktet av att trycka. En fruktansvärd stank lägger sig över hela lokalen.
Jag försöker föra en normal konversation med gubben, och till slut kommer make med kollegor.
Jag städar upp efter talibanen, tar med henne ut i friska luften och har inte noterat ett skit av vad hyresvärden sa.
Nästa gång stannar hon hemma.
fredag 12 september 2008
Hörrni Brudar!
Jag har spenderat de senaste 2 timmarna framför filmen P.S I Love You (med Hilary Swank).
Och känner ni för att skratta OCH grina så att ni hulkar, så ska ni hyra den.
Jag är helt slut. Jag har bölat så mycket att jag har ont i huvudet, så nu går jag och lägger mig.
Go'natt.
Christina; gå och hyr den i morgon!
Och känner ni för att skratta OCH grina så att ni hulkar, så ska ni hyra den.
Jag är helt slut. Jag har bölat så mycket att jag har ont i huvudet, så nu går jag och lägger mig.
Go'natt.
Christina; gå och hyr den i morgon!
Skäms Mona!
Idag var jag inne i en av våra butiker och stod och pratade med butikschefen. In kommer en tjej och säger hej till både mig och butikschefen. Han i sin tur säger nåt i stil med; "vad kul att se dig, det är väl aldrig så att du kan tänka dig att jobba lite?"
Hon skrattar och säger, "ja, varför inte". Sen vänder hon sig till mig och säger; "Mona, är det okey att jag uppger dig som referens när jag söker jobb?"
Hon går efter en stund. Jag vänder mig till butikschefen;
"Öhh, du, vem var det där?"
Han förklarar.
En tjej som har jobbat hos oss, som jag har träffat EN gång förut, som slutade för att åka till London och jobba ett halvår. En av våra bästa tjejer, ever.
Det är ju förjävla otroligt vilken koll man har på sin egen personalstyrka.
Måste nog dra på en personalturné snart. Och säga hej.
Hon skrattar och säger, "ja, varför inte". Sen vänder hon sig till mig och säger; "Mona, är det okey att jag uppger dig som referens när jag söker jobb?"
Hon går efter en stund. Jag vänder mig till butikschefen;
"Öhh, du, vem var det där?"
Han förklarar.
En tjej som har jobbat hos oss, som jag har träffat EN gång förut, som slutade för att åka till London och jobba ett halvår. En av våra bästa tjejer, ever.
Det är ju förjävla otroligt vilken koll man har på sin egen personalstyrka.
Måste nog dra på en personalturné snart. Och säga hej.
Fredagar i Bromma
Min man är en rolig snubbe.
VARJE fredag så låter han så här på morgonkvisten;
"Åhh, vad skönt, äntligen fredag. Kan vi inte se en film ikväll?"
Och så bestämmer vi en film.
Och varje fredag sker följande;
Make nattar taliban 19.15.
Make sover djupt 19.30.
Hustru sitter i soffan och svär.
VARJE fredag så låter han så här på morgonkvisten;
"Åhh, vad skönt, äntligen fredag. Kan vi inte se en film ikväll?"
Och så bestämmer vi en film.
Och varje fredag sker följande;
Make nattar taliban 19.15.
Make sover djupt 19.30.
Hustru sitter i soffan och svär.
torsdag 11 september 2008
Nya lokaler.
Vi har ju bestämt oss för att flytta från våra svindyra lokaler på Kungsholmen, och försöka hitta nåt billigare närmare huset.
Maken är värdelös när det kommer till sånt här. Han förstår t ex inte vikten av att ha både lager och kontor i anslutning till varandra.
Nä, han tycker att om det är billigare hyror så kan man ju ha det på två olika ställen. Sen att han "glömmer bort" det faktum att det kostar tid och pengar att åka med bil fram och tillbaka....det är inte så viktigt.
Så vi har letat en del.
Igår kommer han hem och är helt i extas: bara ett stenkast, typ cykelavstånd, hemifrån, så har han hittat "det perfekta stället, alltså fan vad bra det är Mona, det kan inte bli mer perfekt, lagom stort och vi får plats med allt". Och så vidare.
I morse så hade han mentalt redan flyttat in. Jag undrar lite försynt om det inte vore bra om JAG fick se lokalen.
Då kom verkligheten i fatt honom.
Ojsan. Frun, som är mycket bra på att se helhet, organisera etc.
"Ehh. Hmmm. Alltså, det kanske inte är stort nog. Och jag hade tänkt att du och jag skulle dela kontor..."
VAAA? DELA KONTOR?!
Nu har jag i 10 år suttit vägg i vägg med honom på kontoret, och det är väl inte hela världen. Tycker ni.
Jo, om väggen emellan oss är en GLASVÄGG, så ÄR det hela världen.
Och jag är något utled på att se honom sitta och pilla sig i näsan, kommentera mina telefonsamtal, komma med inlägg här och där eller "va, vadå?" så fort jag pratar med någon bara för att han inte HÖR så bra genom glasväggen.
Idag kl 17.00 så ska jag dit och titta.
I helvete att vi delar kontor.
Maken är värdelös när det kommer till sånt här. Han förstår t ex inte vikten av att ha både lager och kontor i anslutning till varandra.
Nä, han tycker att om det är billigare hyror så kan man ju ha det på två olika ställen. Sen att han "glömmer bort" det faktum att det kostar tid och pengar att åka med bil fram och tillbaka....det är inte så viktigt.
Så vi har letat en del.
Igår kommer han hem och är helt i extas: bara ett stenkast, typ cykelavstånd, hemifrån, så har han hittat "det perfekta stället, alltså fan vad bra det är Mona, det kan inte bli mer perfekt, lagom stort och vi får plats med allt". Och så vidare.
I morse så hade han mentalt redan flyttat in. Jag undrar lite försynt om det inte vore bra om JAG fick se lokalen.
Då kom verkligheten i fatt honom.
Ojsan. Frun, som är mycket bra på att se helhet, organisera etc.
"Ehh. Hmmm. Alltså, det kanske inte är stort nog. Och jag hade tänkt att du och jag skulle dela kontor..."
VAAA? DELA KONTOR?!
Nu har jag i 10 år suttit vägg i vägg med honom på kontoret, och det är väl inte hela världen. Tycker ni.
Jo, om väggen emellan oss är en GLASVÄGG, så ÄR det hela världen.
Och jag är något utled på att se honom sitta och pilla sig i näsan, kommentera mina telefonsamtal, komma med inlägg här och där eller "va, vadå?" så fort jag pratar med någon bara för att han inte HÖR så bra genom glasväggen.
Idag kl 17.00 så ska jag dit och titta.
I helvete att vi delar kontor.
Halleluja!
Eftersom jag är ett tekniskt missfoster och därmed inte klarar att kopiera en artikel i Aftonbladet, så får det bli en länkning!
Jag visste väl att det inte var mitt fel! Frågan är då om jag går ned massor i vikt om jag lägger av med linserna...
Jag visste väl att det inte var mitt fel! Frågan är då om jag går ned massor i vikt om jag lägger av med linserna...
onsdag 10 september 2008
Släkten är värst
Som alla andra har även jag en far. Ett rikspucko. Så jag har valt bort honom i mitt liv.
Never the less så har människan givetvis en annan familj. Sen 100 år tillbaka, så jag vet att jag har ett par halvsyskon, som jag inte har träffat på typ 25 år.
Idag ringer det på dörren. Där står en tomte med ett telegram i handen.
Jag öppnar och läser;
Mona
Jag hoppas att detta är din adress. Jag har inget telefonnummer till dig. Kan du vänligen ringa eller maila mig på nedanstående tel/mail. Jag söker in till polisen i USA och behöver ange dig som referens. Uppskattar verkligen din hjälp.
Din bror XXXX
Ehh, va?!
Och vad f-n ska jag möjligen kunna referera om då? Skulle inte ens veta vem han är även om han passerade mig på gatan.
Får nog undersöka det här lite närmare tror jag.
Uppdatering;
Nästan ett dygn senare så har jag plötsligt kontakt med 3 halvsyskon, varav två bor i USA. Amazing.
Never the less så har människan givetvis en annan familj. Sen 100 år tillbaka, så jag vet att jag har ett par halvsyskon, som jag inte har träffat på typ 25 år.
Idag ringer det på dörren. Där står en tomte med ett telegram i handen.
Jag öppnar och läser;
Mona
Jag hoppas att detta är din adress. Jag har inget telefonnummer till dig. Kan du vänligen ringa eller maila mig på nedanstående tel/mail. Jag söker in till polisen i USA och behöver ange dig som referens. Uppskattar verkligen din hjälp.
Din bror XXXX
Ehh, va?!
Och vad f-n ska jag möjligen kunna referera om då? Skulle inte ens veta vem han är även om han passerade mig på gatan.
Får nog undersöka det här lite närmare tror jag.
Uppdatering;
Nästan ett dygn senare så har jag plötsligt kontakt med 3 halvsyskon, varav två bor i USA. Amazing.
Korkade människor.
En fråga.
Om man skriver i en annons att en soffa är OXBLODSFÄRGAD samt har en bild, varför får man ett mail där man undrar vad det är för färg på den?
I synnerhet som denna typ av soffa, Chesterfield, endast görs i brunt, grönt och OXBLODSFÄRGAT skinn.
Är jag störig om jag skiter i att besvara mailet?
För det tänker jag inte göra.
Om man skriver i en annons att en soffa är OXBLODSFÄRGAD samt har en bild, varför får man ett mail där man undrar vad det är för färg på den?
I synnerhet som denna typ av soffa, Chesterfield, endast görs i brunt, grönt och OXBLODSFÄRGAT skinn.
Är jag störig om jag skiter i att besvara mailet?
För det tänker jag inte göra.
När jag ändå är igång.
För några år sedan så köpte min man sin drömbil. En värsting-BMW som börjar på 800-nåt. En sån bil som jag vägrar att köra för att alla glor.
Och maken åkte. Och åkte. Och åkte. Sen tröttnade han. Eller rättare sagt; eftersom vi har det jobb vi har, så krävs det utrymme i våra bilar. Plus att dessa BMW;ar inte är så barnstolsvänliga.
Så då inhandlades det en Volvo jeep.
Hustrun frågade lite försynt om vi möjligen kunde göra oss av med BMW:n.
Icke.
Och av olika orsaker så har vi, sedan nån vecka tillbaka, fått ytterligare en bil. En Landrover.
Så nu har vi följande vagnpark:
En BMW 800-nåt
En Volvo XC90
En Volvo S60 Turbo (MIIIIN!)
En Landrover Discovery (ser ut som en amerikansk fångvaktarbil)
Vi bor ca 15 min från Stockholm City.
Vi åker aldrig ut på landsvägarna i Sverige.
Och jag frågar maken om vi kan göra oss av med BMW-jäveln nu då.
Näpp. Däremot "kanske" jeepen, "nu när vi har Landrovern".
Sen att ingen har kört BMW:n på två år, ja det är tydligen inte så viktigt.
Det viktiga är att en pojkes dröm gick i uppfyllelse.
Att vi sen inte får plats med de två bilar vi faktiskt använder, ja det antar jag är sekundärt.
Hhm, man kanske skulle sätta in en annons på Blocket och sen låtsas att nån har snott bilfan.
Och maken åkte. Och åkte. Och åkte. Sen tröttnade han. Eller rättare sagt; eftersom vi har det jobb vi har, så krävs det utrymme i våra bilar. Plus att dessa BMW;ar inte är så barnstolsvänliga.
Så då inhandlades det en Volvo jeep.
Hustrun frågade lite försynt om vi möjligen kunde göra oss av med BMW:n.
Icke.
Och av olika orsaker så har vi, sedan nån vecka tillbaka, fått ytterligare en bil. En Landrover.
Så nu har vi följande vagnpark:
En BMW 800-nåt
En Volvo XC90
En Volvo S60 Turbo (MIIIIN!)
En Landrover Discovery (ser ut som en amerikansk fångvaktarbil)
Vi bor ca 15 min från Stockholm City.
Vi åker aldrig ut på landsvägarna i Sverige.
Och jag frågar maken om vi kan göra oss av med BMW-jäveln nu då.
Näpp. Däremot "kanske" jeepen, "nu när vi har Landrovern".
Sen att ingen har kört BMW:n på två år, ja det är tydligen inte så viktigt.
Det viktiga är att en pojkes dröm gick i uppfyllelse.
Att vi sen inte får plats med de två bilar vi faktiskt använder, ja det antar jag är sekundärt.
Hhm, man kanske skulle sätta in en annons på Blocket och sen låtsas att nån har snott bilfan.
tisdag 9 september 2008
Kan dom lugna sig lite!
Det är den 9 september och jag har redan haft 3 st som har ringt på dörren för att sälja jultidningar.
Vad är det frågan om!
Snart börjad dom väl sälja semlor på kondiset också.
Fan, jag har inte ens hunnit få undan utemöblerna.
Vad är det frågan om!
Snart börjad dom väl sälja semlor på kondiset också.
Fan, jag har inte ens hunnit få undan utemöblerna.
Otrohet
Jag sitter och jobbar och har tv:n på. Jag hör att det är Dr Phil. Dagens ämne är "Varför är män otrogna?".
Mycket intressant ämne.
Härom veckan dog ju en bekant och efter 40 års äktenskap så poppar en otrohetshistoria inklusive en liten son upp. Och som grädde på moset så jobbar mamman på en strippklubb här i stan.
Min man visste om detta. Och hade goda skäl att inte avslöja det för mig.
Och otrohet är ju ett laddat ämne. Jag är av sorten som anser att man gör sina val själv. Och därmed får räkna med konsekvenser.
Men för säkerhets skull så påminner jag maken om att han, inte bara kommer att bli bragd om livet, jag kommer också se till att han begravs utan vitala delar på kroppen.
Basatthanvet.
Mycket intressant ämne.
Härom veckan dog ju en bekant och efter 40 års äktenskap så poppar en otrohetshistoria inklusive en liten son upp. Och som grädde på moset så jobbar mamman på en strippklubb här i stan.
Min man visste om detta. Och hade goda skäl att inte avslöja det för mig.
Och otrohet är ju ett laddat ämne. Jag är av sorten som anser att man gör sina val själv. Och därmed får räkna med konsekvenser.
Men för säkerhets skull så påminner jag maken om att han, inte bara kommer att bli bragd om livet, jag kommer också se till att han begravs utan vitala delar på kroppen.
Basatthanvet.
Lite hjälp på traven.
Min mamma och hennes man är lite saktfärdiga. Eller rättare sagt; hennes man är. (Vad ÄR det med män egentligen?!)
Min mamma har velat byta ut soffgruppen i många år. Maken är av typen: varför-byta-ut-nåt-som-är-funktionellt.
Jag har bearbetat honom i några år nu. Så nån gång i våras så fick jag äntligen att "mmjaa, kanske".
Igår påminde min mamma mig om saken.
Idag satte jag in en annons på Blocket.
På torsdag åker dom på en 2,5 veckors utlandsresa.
Jag undrar sa flundra vad min styvfar kommer säga när han kommer hem till ett sofflöst hem.
Hoppsan.
Min mamma har velat byta ut soffgruppen i många år. Maken är av typen: varför-byta-ut-nåt-som-är-funktionellt.
Jag har bearbetat honom i några år nu. Så nån gång i våras så fick jag äntligen att "mmjaa, kanske".
Igår påminde min mamma mig om saken.
Idag satte jag in en annons på Blocket.
På torsdag åker dom på en 2,5 veckors utlandsresa.
Jag undrar sa flundra vad min styvfar kommer säga när han kommer hem till ett sofflöst hem.
Hoppsan.
måndag 8 september 2008
Fiffiga lösningar
Jag har kommit på mig själv med en, kanske mindre bra, sak;
Om jag får ett obehagligt/obekvämt mail, så har jag börjat trycka på deleate-knappen.
Oftast/alltid är dessa mail från chefen. Har jag märkt.
För om mailen inte finns i min mail, så finns inte problemet.
Hhm, jag undrar om jag börjar bli störd på nåt sätt.
Om jag får ett obehagligt/obekvämt mail, så har jag börjat trycka på deleate-knappen.
Oftast/alltid är dessa mail från chefen. Har jag märkt.
För om mailen inte finns i min mail, så finns inte problemet.
Hhm, jag undrar om jag börjar bli störd på nåt sätt.
I lugn och ro
Jag har bestämt mig för att börja jobba hemifrån. Eftersom jag är livrädd varje dag för anfallen, så känns det klart bättre att vara hemma när de inträffar.
Och jag har ju dessutom ett redan inrett arbetsrum i källaren. Så jag undrar varför jag inte har kommit på detta tidigare.
Det är ju värsta lyxen. Och dessutom blir man effektivare eftersom man slipper telefonsamtal från diverse puckon.
Och ringer chefen så kan ju alltid lägga på. Om jag känner för det.
Ja jävlar vad fiffig jag är!
Och jag har ju dessutom ett redan inrett arbetsrum i källaren. Så jag undrar varför jag inte har kommit på detta tidigare.
Det är ju värsta lyxen. Och dessutom blir man effektivare eftersom man slipper telefonsamtal från diverse puckon.
Och ringer chefen så kan ju alltid lägga på. Om jag känner för det.
Ja jävlar vad fiffig jag är!
Nya obekväma vänner.
Jag har fått en ny vän.
En vän som jag kommer att ha vid min sida under en lång tid framåt.
En liten vän.
Som jag inte kommer att kunna våga klara mig utan.
En vän som får plats i min byxficka. Tillsammans med en tub handsprit.
Vännens namn?
Primperan
Ett STOLPILLER som jag inte kommer att kunna gå ut genom dörren utan att ha med mig. Som tar bort mina fruktansvärda kräkattacker när jag får anfallen.
Roligare vänner kan man ju ha.
En vän som jag kommer att ha vid min sida under en lång tid framåt.
En liten vän.
Som jag inte kommer att kunna våga klara mig utan.
En vän som får plats i min byxficka. Tillsammans med en tub handsprit.
Vännens namn?
Primperan
Ett STOLPILLER som jag inte kommer att kunna gå ut genom dörren utan att ha med mig. Som tar bort mina fruktansvärda kräkattacker när jag får anfallen.
Roligare vänner kan man ju ha.
Får man
peka finger åt idioter i trafiken! Jo, när nån försöker köra om en och inte uppmärksammar en barnvagn, som jag just åkte förbi.
Hade jag varit i bättre form så hade jag gått ut och sparkat sönder hans bil. Jävla idiot.
söndag 7 september 2008
Så är det.
Jag älskar min man.
Han är fullkomligt sönderstressad över min situation och vår arbetsbelastning. Han har panik.
Jag älskar min man.
För att han för första gången verkligen anstränger sig. Hårt.
Jag älskar min man.
Djupt.
Vi måste bara ta hand om varandra lite bättre.
Jag älskar min man.
Och jag är alltid livrädd för att han en dag dör knall fall. För han har alla förutsättningar att göra det.
Jag älskar min man.
I all evighet.
-------
Men.
Min chef är en jädra skithög.
Oftast.
Otroligt att det är en och samma person.
Han är fullkomligt sönderstressad över min situation och vår arbetsbelastning. Han har panik.
Jag älskar min man.
För att han för första gången verkligen anstränger sig. Hårt.
Jag älskar min man.
Djupt.
Vi måste bara ta hand om varandra lite bättre.
Jag älskar min man.
Och jag är alltid livrädd för att han en dag dör knall fall. För han har alla förutsättningar att göra det.
Jag älskar min man.
I all evighet.
-------
Men.
Min chef är en jädra skithög.
Oftast.
Otroligt att det är en och samma person.
Not so bekvämt.
Efter nattens anfall så är jag idag krafigt yr. Det känns ungefär som om jag är ganska packad.
Så jag måste hålla mig helt stilla.
Resten av familjen har dragit för att storhandla.
Talibanen har varit "omtänksam" och låtit tv:n stå på. På högsta möjliga volym.
För är man sjuk så hör man ju säkert dåligt.
Det är bara tre problem;
1. Det är nån Disney-kanal med outhärdlig Musse Pigg och Långben.
2. Fjärrkontrollen ligger någonstans där jag inte kan nå den.
3. Familjen är tillbaka om cirkus 1,5 tim.
Perfekt.
Så jag måste hålla mig helt stilla.
Resten av familjen har dragit för att storhandla.
Talibanen har varit "omtänksam" och låtit tv:n stå på. På högsta möjliga volym.
För är man sjuk så hör man ju säkert dåligt.
Det är bara tre problem;
1. Det är nån Disney-kanal med outhärdlig Musse Pigg och Långben.
2. Fjärrkontrollen ligger någonstans där jag inte kan nå den.
3. Familjen är tillbaka om cirkus 1,5 tim.
Perfekt.
Chianti mig hit och Chianti mig dit.
En fråga;
Om man åker på semester till vinernas paradis; Chianti i Italienska Toscana, och bor mitt bland vingårdarna, och lyckas få med sig EN flaska rött från gården vi bodde på; är man helt jävla dum i huvudet då, eller finns det någon annan förklaring?
Möjligen att man reste, för första gången, med Ryan Air och endast fick ha en resväska på max 15 kg och GIVETVIS var tvungen att släpa med sig badhanddukar, uppblåsbara madrassjävlar och annat skit.
Så att man alltså bara lyckades få med sig EN flaska hem. Ett helt fantastiskt rött vin.
Och som sedan i går kväll endast är ett minne blott.
Och jaaa, jag har letat satan på nätet men den går inte att köpa.
Ibland blir jag så outsägligt trött på mig själv.
Om man åker på semester till vinernas paradis; Chianti i Italienska Toscana, och bor mitt bland vingårdarna, och lyckas få med sig EN flaska rött från gården vi bodde på; är man helt jävla dum i huvudet då, eller finns det någon annan förklaring?
Möjligen att man reste, för första gången, med Ryan Air och endast fick ha en resväska på max 15 kg och GIVETVIS var tvungen att släpa med sig badhanddukar, uppblåsbara madrassjävlar och annat skit.
Så att man alltså bara lyckades få med sig EN flaska hem. Ett helt fantastiskt rött vin.
Och som sedan i går kväll endast är ett minne blott.
Och jaaa, jag har letat satan på nätet men den går inte att köpa.
Ibland blir jag så outsägligt trött på mig själv.
lördag 6 september 2008
En hypotetisk, påhittad historia.
Mmm, jag ämnessätter denna historia så, för jag vill inte åka fast för nåt som jag kanske inte alls har gjort....
Tänkte berätta om min vigselring. Alltså hitta på en historia här nu då.
Bästa väninnan är amerikanska. Numer bor hon här, men back then så bodde hon i Las Vegas. Hon har en enormt vacker vigselring från Tiffanys. Jag och maken skulle gifta oss. Jag hade redan tidigt talat om att jag ville ha en "fet" ring. Om-uti-fall-att han någonsin lämnade mig, så kunde jag ju panta ringen.
Så jag letade och letade. Hittade ingen som jag gillade. Tänkte bara på väninnans fina ring. Till slut säger hon: jamen, köp en likadan, jag bor ju här och du där så vad är problemet?!
Så jag mailar mitt och makens ringmått till fina butiken. Väninnan hämtar ut ringarna. Två veckor innan vigseln så kommer hon. Jag hämtar på Arlanda och innan vi ens hinner ut ur ankomsthallen så gräver hon fram ringen.
Som är för stor.
Den är så stor att jag nästan kan få in två fingrar. Tölparna hade konverterat måttet fel.
Vi ringer och det är naturligtvis inga problem att byta. De kan självklart sända ringen pronto. Men.
Jag blir informerad om att jag måste förtulla ringen/ringarna. Till en kostnad som överstiger många människors månadslön. Inte aktuellt, tänkte jag.
Så väninnan ringer en lokal väninna. Som kilar till fina butiken och köper ringarna. Åker hem och letar fram ett gammalt videoband, öppnar kassetten, tejpar fast våra ringar, skruvar igen och ringer UPS.
Vi gifter oss en lördag. På fredagen får vi reda på att kassetten kommit till Sverige men att den ska igenom nån sorts slumpmässig koll.
Vi hinner inte få ringfan i tid.
Så jag får låna väninnans ring. Som är ungefär 4 nr mindre. Så jag fick blodstopp i fingret och var övertygad om att jag skulle få amputera.
Kliver in i kyrkan och har ringen på fingret, väl dold av blombuketten. När maken ska "trä på mig ringen" så tar han fram den felaktiga, den svinstora, och stoppar den på långfingret. Ingen ser. På väg ut ur kyrkan tar jag av mig den och låter alla beundra ringen på mitt ovanligt röda, snart vita finger.
Våra ringar kom på måndagen.
Och numera bor väninnan här.
Och alla tror att VI är gifta.
Ja, om det nu hade varit en sann historia det här..
Tänkte berätta om min vigselring. Alltså hitta på en historia här nu då.
Bästa väninnan är amerikanska. Numer bor hon här, men back then så bodde hon i Las Vegas. Hon har en enormt vacker vigselring från Tiffanys. Jag och maken skulle gifta oss. Jag hade redan tidigt talat om att jag ville ha en "fet" ring. Om-uti-fall-att han någonsin lämnade mig, så kunde jag ju panta ringen.
Så jag letade och letade. Hittade ingen som jag gillade. Tänkte bara på väninnans fina ring. Till slut säger hon: jamen, köp en likadan, jag bor ju här och du där så vad är problemet?!
Så jag mailar mitt och makens ringmått till fina butiken. Väninnan hämtar ut ringarna. Två veckor innan vigseln så kommer hon. Jag hämtar på Arlanda och innan vi ens hinner ut ur ankomsthallen så gräver hon fram ringen.
Som är för stor.
Den är så stor att jag nästan kan få in två fingrar. Tölparna hade konverterat måttet fel.
Vi ringer och det är naturligtvis inga problem att byta. De kan självklart sända ringen pronto. Men.
Jag blir informerad om att jag måste förtulla ringen/ringarna. Till en kostnad som överstiger många människors månadslön. Inte aktuellt, tänkte jag.
Så väninnan ringer en lokal väninna. Som kilar till fina butiken och köper ringarna. Åker hem och letar fram ett gammalt videoband, öppnar kassetten, tejpar fast våra ringar, skruvar igen och ringer UPS.
Vi gifter oss en lördag. På fredagen får vi reda på att kassetten kommit till Sverige men att den ska igenom nån sorts slumpmässig koll.
Vi hinner inte få ringfan i tid.
Så jag får låna väninnans ring. Som är ungefär 4 nr mindre. Så jag fick blodstopp i fingret och var övertygad om att jag skulle få amputera.
Kliver in i kyrkan och har ringen på fingret, väl dold av blombuketten. När maken ska "trä på mig ringen" så tar han fram den felaktiga, den svinstora, och stoppar den på långfingret. Ingen ser. På väg ut ur kyrkan tar jag av mig den och låter alla beundra ringen på mitt ovanligt röda, snart vita finger.
Våra ringar kom på måndagen.
Och numera bor väninnan här.
Och alla tror att VI är gifta.
Ja, om det nu hade varit en sann historia det här..
Mr Lee
Apropå min noll-koll på makens och mina år tillsammans;
Jag har förstått varför man har vigselring, det är för att kunna se vilken dag man gifte sig. (Då kan man även räkna ut hur många år man vart gift!)
Du vinner en cykelpump om du kan gissa om vi har graverat våra ringar...
...om vi någonsin kom överens om vad som skulle stå!!
Men jag har faktiskt superkoll på vilken dag; 9 juni. Det är bara årtalet som är lite luddigt. Detta jubileum den 5/9 hade mer att göra med när vi "blev ihop"!!
Och maken suckar djupt. För han vet exakt alla datum.
Har för mig att det brukar vara tvärtom i förhållanden..
Jag har förstått varför man har vigselring, det är för att kunna se vilken dag man gifte sig. (Då kan man även räkna ut hur många år man vart gift!)
Du vinner en cykelpump om du kan gissa om vi har graverat våra ringar...
...om vi någonsin kom överens om vad som skulle stå!!
Men jag har faktiskt superkoll på vilken dag; 9 juni. Det är bara årtalet som är lite luddigt. Detta jubileum den 5/9 hade mer att göra med när vi "blev ihop"!!
Och maken suckar djupt. För han vet exakt alla datum.
Har för mig att det brukar vara tvärtom i förhållanden..
fredag 5 september 2008
Kvällens generationsfråga!
Sitter med tonåringen i soffan.
"Mamma. Vet du vilka Eldkvarn är?"
- - -
Hhhm, jag tror nog att jag ska ta det som en komplimang.
"Mamma. Vet du vilka Eldkvarn är?"
- - -
Hhhm, jag tror nog att jag ska ta det som en komplimang.
Nu vet jag
Efter ett antal timmar på akuten så har det nu konstaterats vad det är jag lider av.
Och när jag fick höra det så var min första kommentar: "Åhh, vad skönt att det inte var kristallsjukan!"
Tills jag fick fullständigt klart för mig vad denna sjukdom innebär.
Jag har något så fint som "Menieres sjukdom".
Kronisk - låter ju väldigt kul
Livslång - ja, varför skulle jag klara mig undan?!
Ofta kopplas till psykisk stress - what a suprise
Man får nedsatt hörsel - grejtans, kan i och för sig behövas när chefen gastar.
Yrselattackerna beror på att impulserna från det sjuka balansorganet plötsligt ökar eller minskar. Mekanismerna kan liknas vid en motorbåt med dubbla propellrar. Så länge bägge propellrar (de bägge balansorganen) går lika snabbt har båten en rak kurs. Men om den ena propellern (det sjuka balansorganet) plötsligt ökar eller minskar varvtalet (förändrar sin signalering av balanssignaler till hjärnan) får båten slagsida och går i cirklar. Avdriften från den raka kursen (yrsel- och balanssymtomen) kan vara mer eller mindre uttalad beroende på hur stor varvtalsförändringen på den trasiga sidan är. Enstaka patienter kan i framskridet sjukdomsskede drabbas av så kallade droppattacker. En sådan attack innebär att man plötsligt kan tappa balansen och handlöst falla omkull. Orsaken är en plötslig och snabbt övergående "kortslutning" i det sjuka balansorganet. Kortslutningen påverkar hållningsmuskulaturen i samma kroppshalva till att bli helt avslappnad under någon sekund. Man blir inte medvetslös och är snabbt återställd men omtumlad efter en sådan attack.
Så jag önskar starkt att det var den där jävla kristallsjukan jag hade.
Fast.
Man behöver ju inte ha perfekt hörsel för att kunna blogga.
Och när jag fick höra det så var min första kommentar: "Åhh, vad skönt att det inte var kristallsjukan!"
Tills jag fick fullständigt klart för mig vad denna sjukdom innebär.
Jag har något så fint som "Menieres sjukdom".
Kronisk - låter ju väldigt kul
Livslång - ja, varför skulle jag klara mig undan?!
Ofta kopplas till psykisk stress - what a suprise
Man får nedsatt hörsel - grejtans, kan i och för sig behövas när chefen gastar.
Yrselattackerna beror på att impulserna från det sjuka balansorganet plötsligt ökar eller minskar. Mekanismerna kan liknas vid en motorbåt med dubbla propellrar. Så länge bägge propellrar (de bägge balansorganen) går lika snabbt har båten en rak kurs. Men om den ena propellern (det sjuka balansorganet) plötsligt ökar eller minskar varvtalet (förändrar sin signalering av balanssignaler till hjärnan) får båten slagsida och går i cirklar. Avdriften från den raka kursen (yrsel- och balanssymtomen) kan vara mer eller mindre uttalad beroende på hur stor varvtalsförändringen på den trasiga sidan är. Enstaka patienter kan i framskridet sjukdomsskede drabbas av så kallade droppattacker. En sådan attack innebär att man plötsligt kan tappa balansen och handlöst falla omkull. Orsaken är en plötslig och snabbt övergående "kortslutning" i det sjuka balansorganet. Kortslutningen påverkar hållningsmuskulaturen i samma kroppshalva till att bli helt avslappnad under någon sekund. Man blir inte medvetslös och är snabbt återställd men omtumlad efter en sådan attack.
Så jag önskar starkt att det var den där jävla kristallsjukan jag hade.
Fast.
Man behöver ju inte ha perfekt hörsel för att kunna blogga.
Snart tillbaka.
Hörrni.
Min husläkare ringde. Hon vill att jag åker till Karolinska Sjukhusets Öron-akut.
Så då får jag nog göra det. För jag mår inte så bra.
Basattnivetvarförjaginteskriverpåetttag
Min husläkare ringde. Hon vill att jag åker till Karolinska Sjukhusets Öron-akut.
Så då får jag nog göra det. För jag mår inte så bra.
Basattnivetvarförjaginteskriverpåetttag
Oväntat besök.
Inatt vaknar jag av ett nytt anfall, likadant som förra lördagen. Jag raglar upp och med makens hjälp hittar jag till badrummet. Spyr som en galning. Hela världen snurrar okontrollerat.
Maken får sen hjälpa mig att bulla upp i sängen så att jag kan sitta. Sätter på tv:n men måste stänga av då det är för mycket rörelse och jag mår illa igen.
Sitter sen upp hela natten och idag är jag lealös. Maken är tvungen att åka till jobbet. Tonåringen är i skolan. Jag messar henne och säger att jag blivit sjuk igen och kan hon, snälla, hämta talibanen i eftermiddag.
40 min senare kliver pojkvännen in genom dörren. Han går i det lokala gymnasiet och fick mess från tonåringen: "kan du åka hem och kolla mamma?"
Hon är 17 år. De senaste 2 åren så har mamma varit pain in the ass. Ingen man behöver. Frigöra sig lite.
Nu har hon äntligen hamnat i fasen: "inser att det nog är bra med en mamma i alla fall."
Mitt i min skakiga och yra dag så kan jag inte annat än känna stor stolthet över vilken omtänksam dotter jag har.
I lööv yo hanni!
Maken får sen hjälpa mig att bulla upp i sängen så att jag kan sitta. Sätter på tv:n men måste stänga av då det är för mycket rörelse och jag mår illa igen.
Sitter sen upp hela natten och idag är jag lealös. Maken är tvungen att åka till jobbet. Tonåringen är i skolan. Jag messar henne och säger att jag blivit sjuk igen och kan hon, snälla, hämta talibanen i eftermiddag.
40 min senare kliver pojkvännen in genom dörren. Han går i det lokala gymnasiet och fick mess från tonåringen: "kan du åka hem och kolla mamma?"
Hon är 17 år. De senaste 2 åren så har mamma varit pain in the ass. Ingen man behöver. Frigöra sig lite.
Nu har hon äntligen hamnat i fasen: "inser att det nog är bra med en mamma i alla fall."
Mitt i min skakiga och yra dag så kan jag inte annat än känna stor stolthet över vilken omtänksam dotter jag har.
I lööv yo hanni!
torsdag 4 september 2008
Det var bättre förr!
Imorgon har jag och maken nåt sorts jubileum. Så jag tänker att jag ska överraska honom med en middag på den lokala "gourmet"-krogen. Som är vida känd för sin mat.
En sån krog som man numer kan ringa och säga; "Hej, det är Mona, har du ett bord på fredag?"
Jag ringer.
"Konsumtionsföreningen har stängt och vi på Elliots Restaurang, Take away & Catering öppnar i ny regi. För bordsbokning ring 265680."
VA! VA! VA! Vafan är det här?!
Restaurangen som har räddat många inte-orka-laga-mat-kvällar.
Restaurangen som står ut med ett gäng mammor varannan månad.
Restaurangen som skämmer bort talibanen så att det står härliga till.
Restaurangen som alla kändisar, som bor runtomkring, jämt hänger på.
Elliot.
Restaurang, Take away & Catering.
Vad är det för jävla namn?!
Jag vill inte ha nån ny poppig restaurang.
Som dessutom inte öppnar förrän den 3 oktober.
Så vad gör jag nu?
F-n, jag avskyr sådana här förändringar.
Men jag har i alla fall bord för två den 3 oktober.
Måste ju prova.
En sån krog som man numer kan ringa och säga; "Hej, det är Mona, har du ett bord på fredag?"
Jag ringer.
"Konsumtionsföreningen har stängt och vi på Elliots Restaurang, Take away & Catering öppnar i ny regi. För bordsbokning ring 265680."
VA! VA! VA! Vafan är det här?!
Restaurangen som har räddat många inte-orka-laga-mat-kvällar.
Restaurangen som står ut med ett gäng mammor varannan månad.
Restaurangen som skämmer bort talibanen så att det står härliga till.
Restaurangen som alla kändisar, som bor runtomkring, jämt hänger på.
Elliot.
Restaurang, Take away & Catering.
Vad är det för jävla namn?!
Jag vill inte ha nån ny poppig restaurang.
Som dessutom inte öppnar förrän den 3 oktober.
Så vad gör jag nu?
F-n, jag avskyr sådana här förändringar.
Men jag har i alla fall bord för två den 3 oktober.
Måste ju prova.
Höst, med allt vad det kan innebära.
Vi sitter och äter middag när talibanen plötsligt säger;
"Mamma, det kliar jättemycket här." Och pekar på sidan av sitt huvud.
"Mmm." Säger jag. Djupt försjunken i mina orkar-inte-laga-mat-falukorvar.
Tonåringen harklar sig ljudligt och får mig att titta upp.
Hon stirrar på mig med vidgade ögon.
Då fattar jag.
Det är höst.
Det är 5 nya barn på dagis.
Det är lustider.
Och plötsligt kliar det överallt på både mig och tonåringen.
Ikväll åker luppen fram.
"Mamma, det kliar jättemycket här." Och pekar på sidan av sitt huvud.
"Mmm." Säger jag. Djupt försjunken i mina orkar-inte-laga-mat-falukorvar.
Tonåringen harklar sig ljudligt och får mig att titta upp.
Hon stirrar på mig med vidgade ögon.
Då fattar jag.
Det är höst.
Det är 5 nya barn på dagis.
Det är lustider.
Och plötsligt kliar det överallt på både mig och tonåringen.
Ikväll åker luppen fram.
Måste lära mig tacksamhetens dygd.
Jag har fått för mig att jag vill ha en ny vedkorg.
Men det ska vara den här som är gjord av gummidäck. Mycket snygg.
Istället för att jag beställer en för 5-600 kr, så mailar jag helt enkelt leverantören och säger att jag vill börja sälja dem i våra butiker.
Och det är här jag måste lära mig att vara mer tacksam över vad jag har, och vad jag har för möjligheter.
Tack gode Gud för att matriella ägodelar oftast gör mig mycket lycklig.
Men det ska vara den här som är gjord av gummidäck. Mycket snygg.
Istället för att jag beställer en för 5-600 kr, så mailar jag helt enkelt leverantören och säger att jag vill börja sälja dem i våra butiker.
Och det är här jag måste lära mig att vara mer tacksam över vad jag har, och vad jag har för möjligheter.
Tack gode Gud för att matriella ägodelar oftast gör mig mycket lycklig.
Vilse i pannkakan
Jag bestämmer mig för en promenad.
Ett ord som inte existerar i mitt vokabulär.
Jag tar inte med mig vare sig plånbok eller telefon.
Mycket dumt.
En promenad som, från början, skulle vara i maximalt 30 min...jamen vafan, jag är ju inte VAN!!.... varade i 2,5 timme!
Jag gick vilse.
Jag gick vilse i min egen näjburhood.
Uppenbarligen var det många år sen jag promenerade.
Uppenbarligen har jag aldrig promenerat i det området jag befann mig i. Ja, jag kan inte ens minnas när jag tog en promenad senast.
Och inte kunde jag ringa några av mina lokala ute-jämt-och-promenerar-kompisar, för jag hade ingen telefon.
Och inte kunde jag, när jag väl lokaliserat mig, ta vår lilla mini-tunnelbana (Nockeybybanan) eftersom plånboken låg kvar hemma.
Det är typ 250 meter till dagis.
Gissa om jag tar bilen. Har gått nog för resten av året.
Ett ord som inte existerar i mitt vokabulär.
Jag tar inte med mig vare sig plånbok eller telefon.
Mycket dumt.
En promenad som, från början, skulle vara i maximalt 30 min...jamen vafan, jag är ju inte VAN!!.... varade i 2,5 timme!
Jag gick vilse.
Jag gick vilse i min egen näjburhood.
Uppenbarligen var det många år sen jag promenerade.
Uppenbarligen har jag aldrig promenerat i det området jag befann mig i. Ja, jag kan inte ens minnas när jag tog en promenad senast.
Och inte kunde jag ringa några av mina lokala ute-jämt-och-promenerar-kompisar, för jag hade ingen telefon.
Och inte kunde jag, när jag väl lokaliserat mig, ta vår lilla mini-tunnelbana (Nockeybybanan) eftersom plånboken låg kvar hemma.
Det är typ 250 meter till dagis.
Gissa om jag tar bilen. Har gått nog för resten av året.
My Gååd vad skönt!
Jag skulle kunna sitta i soffan i flera veckor.
Får jag bara nån som kan servera mig kaffe och mat, och gärna kissa åt mig också, så kan jag nog sitta här ända till jul.
Ingen äcklig jobbtelefon som ringer och stressar upp mig.
Till och med maken har subventionerat sina samtal. Kraftigt.
Det här ska nog gå bra.
Får jag bara nån som kan servera mig kaffe och mat, och gärna kissa åt mig också, så kan jag nog sitta här ända till jul.
Ingen äcklig jobbtelefon som ringer och stressar upp mig.
Till och med maken har subventionerat sina samtal. Kraftigt.
Det här ska nog gå bra.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
