Ja. Nu har man klivit upp ytterligare ett pinnhål på åldersstegen. Det måste ju bara vara så, när man har barn som för första gången tar hem pojkvännen. Eller?! Alltså, jag menar att nu har man blivit så gammal att man har barn som har stadig pojkvän; med allt vad det innebär! Hmmpf!
Givetvis så har det väl passerat en del kandidater förr. Men nu är det en riktig. Riktig så till vida att mamsen till och med tillåter vederbörande att sova över.
Fast å andra sidan; om man kommer från Gotland så kan man ju inte gärna be honom sova i boden. Som är dragig. Eller, kan man det? Min amerikanska väninna dog på fläcken när jag berättade att han skulle komma. Hon kunde inte tro sina öron, för I would never agree to that!
Sen har jag ju fått STRIKTA förhållningsorder om att inte skriva om honom på min blogg. Ehh, tror dottern har missat nåt här. Det är MIN blogg, och jag skriver vad jag vill. Så det så J!
I alla fall så är miraklet helt i min smak. Han ringde till och med på min födelsedag i förra veckan. Och då måste man ju smälta. När han kom i söndags så fick jag fina presenter från hans föräldrar, men, och lyssna på det här: han hade ritat en jättefin teckning till mig, som han sen hade ramat in.
Så nu får han stanna här hur länge han vill!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
vilken dröm;-) Låter helt otroligt i mina öron, hur gör man för att uppfostra en sådan.
Vilken svärmorsdröm J har skaffat!
Toppenkille! För min del skulle det räcka att han är från Gotland - sen skulle jag vara nöjd!
Skicka en kommentar